Sidor

söndag 9 december 2007

Scar Tissue

Oj, vad jag har slitit med den här boken. Jag fick den i födelsedagspresent av min bror som tycker att jag behöver uppfostras lite musikaliskt.

Scar Tissue är alltså Anthony Kiedis – sångaren i Red Hot Chili Peppers – självbiografi. Anledningen till att jag kämpade med den är inte att den är dåligt, utan att jag blir så jäkla förbannad på honom för att han knarkar hela tiden. Han är en smart person, uppenbarligen talangfull inom sitt gebit, han vet att det är idiotiskt att knarka – det är ingen romantiserad bild av missbruket – hans vänner dör omkring honom och han vet att han gör alla i sin närhet illa. Och han fortsätter ändå. Det är ett under att de lyckades bli ett så känt och framgångsrikt band och ett ännu större under att han lever och inte har fått en dödlig sjukdom.

Läsningen underlättar nog om man känner till bandet och deras låtar. Jag tyckte det blev intressant först när jag började känna igen lite. Minus för beskrivningen av alla sexuella möten i detalj. Vi fattar – du har lätt för att få brudar.

måndag 3 december 2007

En bit av mitt hjärta

En Peter Robinson-deckare damp ner i min brevlåda och det kan man ju inte stå emot. En bit av mitt hjärta berättar två parallella mordgåtor -  en musikjournalist som mördas i nutid och en ung kvinna som mördas på en musikfestival på 60-talet. De två mysterierna vävs samman på ett spännande sätt och får en kanske lite oväntad upplösning.

Härliga engelska karaktärer, välskrivet och spännande. Men jag har väl sagt att jag gillar Robinson ;)

söndag 25 november 2007

Glennkill - en fårdeckare

Något som låter så skojigt som en fårdeckare kan man ju inte motstå. Så när jag läste om den på bloggen Bloggbohemen så var jag bara tvungen att skaffa mig den jag också. Författaren till Glennkill heter Leonie Swann och är en tyska som skrivit denna udda deckare i typisk engelsk landsortsmiljö. Den handlar om en hjord får vars herde George en morgon hittas mördad. Fåren bestämmer sig för att ta reda på vem mördaren är. De förstår att de måste söka svaren hos människorna, men de är ju inte lätta att begripa sig på.

En deckare med mycket humor och finess och ett alldeles fantastiskt persongalleri. Ja, eller fårgalleri. Läs den!

torsdag 15 november 2007

Anna, min älskade

Jag kände för en liten paus från knarkdimmorna i Anthony Kiedis (Red Hot Chilli Peppers) självbiografi som jag håller på att läsa. Så när Anna, min älskade av Magnus Utvik kom med Amelia så läste jag den.

Det är en berättelse ur en mans perspektiv hur han reagerar när hans 29-åriga sambo drabbas av livmodercancer. Hon blir tvungen att operera bort livmodern och de inser att de aldrig kan bli biologiska föräldrar. Lättläst och bitvis gripande, om än inte särskilt välskriven. Berättelsen är till stor del baserad på författarens egna upplevelser. Jag undrar om han inte hade tjänat på att skriva den som en dokumentär istället för i skönlitterär form? Han är ju journalist och hans stil hade kanske kommit bättre till sin rätt då.

Och så kan jag inte hjälpa att jag nog hellre hade läst hennes beskrivning av den svåra processen …

måndag 12 november 2007

Tills jag finner dig

Jag brukar gilla John Irving, men nu när jag har tagit mig igenom nästan åtta hundra sidor total snoppfixering i boken Tills jag finner dig är jag inte lika säker. Grundhistorien med huvudpersonen som söker sin far (och sig själv) - först tillsammans med sin mamma som arbetar sig igenom Europa som tatuerare och sedan ensam när mamman gått bort - är intressant och håller ändå uppe drivet i boken, men jag är inte säker på vad Irving vill ha sagt med det andra - att man blir totalt fixerad när man har en frånvarande fadersfigur?
Nån som läst den som har en tolkning?

tisdag 6 november 2007

Vi som aldrig sa hora

Jag var lite trött på snoppfixeringen i John Irving-romanen jag läser just nu, så jag shoppade en ny pocket på Knutpunkten i Helsingborg på väg hem från Danmark. Den löste kanske inte just det problemet, för den var ganska så fixerad den med. Men jag har varit lite nyfiken på Ronnie Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora. Det är en skildring av tre killars uppväxt i en småstad.

Det är inte vackert, det är ibland rent plågsamt och alltför pubertalt, men ändå på många sätt bra.

måndag 29 oktober 2007

Jag gillar sanna historier och trodde detta var en sådan. Men när jag började läsa Judy Merrill Larsens Bara till låns så förstod jag att det var en roman, men en sådan slags roman som lika gärna kunde vara sann. Huvudpersonen Ellen förlorar sin yngste son i en olycka med en vattenskoter och måste på något vis hantera sin sorg, ta ställning till organdonation, finnas till hands för den andre sonen och kämpa för att förövaren ska bli dömd och sona sitt brott.

En ganska bra historia. Minus för den lite onödiga kärlekshistorien som författare klämt in.

Arthur & George

Julian Barnes bok Arthur & George baseras på den sanna historien om Sir Arthur Conan Doyle som hjälper George Edjali som blivit oskyldigt anklagad och dömd för att ha skrivit hatbrev och lemlästat djur. Många skrev till Conan Doyle med förhoppning om att han - liksom han romanfigur Sherlock Holmes -  skulle kunna lösa brottet. Men detta är det enda fallet man vet att han tog sig an.

Storyn griper inte riktigt tag i mig. Jag tycker det är lite långsamt och hade hoppat att det skulle vara roligare. Barnes England, England är ju superrolig. Kanske beror det också på att man vet hur det ska gå. Eller att ingen av huvudpersonerna är så hemskt sympatiskt.

söndag 21 oktober 2007

Fallande änglars stad

Den hör boken fick jag av tjejerna i montern bredvid vår på bokmässan. Det bryter alltid ut en frenetisk byteshandel mellan montrarna när mässan stängt. Ingen vill packa ner och släpa hem sina utställningsexemplar.

Jag hade nog inte valt John Berendts Fallande änglars stad själv. Det är en dokumentär om Venedig som börjar 1996 när Venedigs operahus La Fenice brinner ner och den slutar åtta år senare när den nyuppbyggda operan invigdes. Det stå i baksidestexten att det är "en spaning på den vardag venetianerna lever - bortom turismen" och på så vis är den ganska intressant. Men det är lite för segt och lite för osammanhängande för att bli riktigt bra.

Men visst blir man sugen på att åka till Venedig.
Och jag blir jättesugen på att läsa Henry James The Wings of the Dove.

tisdag 16 oktober 2007

80 grader från Varmvattnet

Karin Alfredssons 80 grader från Varmvattnet är årets debut enligt Deckarakademien. En riktigt, riktigt bra thriller är det i alla fall. Och det läskiga i boken är inte jakten på skurken/skurkarna utan hur otroligt angelägen HIV-situationen är Afrika och hur gamla sedvänjor och vidskepelse gör situationen ännu värre. Den svenska läkaren Ellen Elg åker till Zambia för att studera sjukvården och hjälpa till med preventivmedelsrådgivning. Men hon arbetar även med en annan typ av hjälp som inte alltid uppskattas.

En bok om våld, sexualitet, kvinnoförtryck, ekonomisk makt och död.
Spännande, gripande och otäck.
Läs den!

lördag 13 oktober 2007

Ett tal till min systers bröllop

Jag är ganska skeptisk till Linda Skugge. Men boken Ett tal till min systers bröllop har ju fått så enormt bra recensioner så jag ville ge den en chans. Men jag förstår inte vad det är för "rasande superbegåvat" över det här? Det är en helt OK bok och lättsam läsning, men det är som en slags Bridget Jones fast med två barn och frånvarande make. Är det möjligen det här som är "hen lit" (jmfr. chick litt)?

fredag 12 oktober 2007

Domedagen gryr

Ja, ni vet ju säkert att Arto Paasilinna är en av mina favoritförfattare. Hans senaste bok heter Domedagen gryr och den gjorde mig inte besviken. Den handlar om den lite luggslitne skogshuggaren Hermanni Heskari som räddar miljonärskan Lena Lundmark när hon kraschlandar med sin luftballong på isen i Enare träsk. Som tack för han leva lyxliv i ett år på hennes bekostnad och får hjälp av Lenas morbror att bli en gentleman. Samtidigt planerar Heskari det finska folkets revolution. 

Paasilinna är lika mustig och absurd som vanligt. Karaktärerna är obetalbara. 
Det här gör mig glad!

måndag 8 oktober 2007

Bokcirkelns bekännelser

Ibland är det härligt med lite "chick litt" (men varför måste alltid böckerna vara rosa?!?) och speciellt när den är välskriven som Elisabeth Nobles Bokcirkelns bekännelser.

Några omaka kvinnor samlas en gång i månaden för att prata om en bok, men pratar lika mycket om livet, kärleken och relationer. Några stående chick litt-ingredienser finns, viktnoja (såklart!) och någon som jobbar på förlag (hallå - det är inte särskilt glamouröst), men det är också ett lite annorlunda upplägg eftersom man också får 12 lästips på köpet.

En riktigt trevlig liten lässtund

lördag 6 oktober 2007

80 romaner för dig som har bråttom

Strålande roliga sammanfattningar av världslitteraturen på fyra serierutor hittar man i Henrik Langes 80 romaner för dig som har bråttom. Går inte att förklara - måste upplevas. Tänk att det kan vara så enkelt att beskriva en bok!

Synderskan

Synderskan av Petra Hammesfahr (i baksidestexten kallad en tysk Minette Walters) har stått i bokhyllan ganska länge utan att jag har känt mig sugen på den. Men nu gav jag den en chans. Det är en psykologisk kriminalroman om en ung kvinna som plötsligt överfaller och dödar en man på en offentlig badstrand. Många människor är vittnen, däribland kvinnas man och son. När utredningen startar rullas ett skrämmande livsöde upp präglat av religiös fanatism, skuld och vanföreställningar.

Berättelsen var lite för rörig för att den skulle bli riktigt gripande, men var ändå läsvärd.

tisdag 2 oktober 2007

Saker vi kunde berätta

Tony Parssons Saker vi kunde berätta utspelas i London i slutat av 70-talet och den röda tråden i boken är musiktidningen The Paper och personerna som arbetar där.
Jag har lite svårt att identifiera mig med hela sex, drugs ‘n’ rock’n'roll-grejen så jag fångas inte riktigt av berättelsen. Musikintresse och kännedom om 70-talsband är nog en förutsättning för att gilla den.

måndag 1 oktober 2007

Kathleen O’Malley är författaren till den självbiografiska boken Förlorad barndom. Hennes mamma var ogift mor i ett strängt katolskt Irland. När Kathleen är 8 år blir hon våldtagen av grannen och rättsfallet riktar uppmärksamheten mot familjen. De får rätt i domstolen, men Kathleen och henne systrar blir tvångsomhändertagna och satta i klosterskola. Där får de stå ut med vanvård, smuts, svält, barnarbete, fysisk och psykisk misshandel och förnedring. Hos mamman var de iofs fattiga, men de var alltid mätta, hela och rena - och älskade!

Boken är inte så välskriven och den är ganska ostrukturerad, men det är en gripande historia och en intressant diskussion om religiös dubbelmoral och vad som är bäst för barn.

söndag 23 september 2007

Hon simmade i havet vid Guanagaspar

Shani Mootoos Hon simmade i havet vid Guanagaspar (mystisk översättning från originalets: He Drown She in the Sea) är en berättelse om omöjlig kärlek som ändå övervinner hinder och tid. Men också om klass, ras och status och om att trotsa det liv man är född till. Allt med en färgstark karibisk miljö som bakgrund.
Inte så tokig!

lördag 22 september 2007

Saffransköket

Saffransköket av Yasmin Crowther är en berättelse om en iransk kvinna som förskjuts av sin familj och bygger upp ett nytt liv i London med sin engelske make och sin dotter. Men livet och relationen till maken och den vuxna dottern är inte alltid lätt - någonting saknas och hon reser tillbaka för att försonas med sitt förflutna. Hon skriver sedan och ber dottern att också komma för att kunna förklara för henne vem hon är.

En varm, finstämd, sorglig och krydd-doftande berättelse! Och ett vackert bokomslag.

söndag 16 september 2007

Passion

Lily Priors bok Passion behöver man verkligen inte läsa. Jag plockade åt mig den från kaffebordet där en kollega lagt utrensade pocketböcker och jag är sannerligen glad att den var gratis. En historia som berättas av en medelålders mulåsna (japp, du läste rätt) som är passionerat förälskad i en bedagad olivodlare som i sin tur är förälskad i en kvinna han inte känner och som resten av byns män också suktar efter. Nä, bra är det inte.

lördag 15 september 2007

Ett välsignat barn

Linn Ullmans Ett välsignat barn handlar om tre halvsystrar, deras stränga pappa och hur händelser i barndomen får konsekvenser i vuxenlivet. Om en resa tillbaka till barndomen och barns grymma lek. Boken är lättläst och bygger upp en stämning genom att byta perspektiv mellan de tre systrarna. Läsaren får endast antydningar om den hemska händelsen i deras barndom, men när man väl får veta så faller det platt. Då bär inte berättelsen ända fram och den sympati och den förtvivlan man borde känna infinner sig inte riktigt.

onsdag 12 september 2007

Den döende dandyn

Mari Jungsteds Den döende dandyn är en lagom spännande, lättläst dussindeckare som ger tillräcklig förströelse och avkoppling några timmar för att de inte ska kännas som bortkastad tid.

Kungen av Europa

Jan Kjaerstad är en av mina favoritförfattare. Hans Tecken till kärlek är en av en bästa böcker som finns. Men hans böcker är inte lättlästa. Det är som att slå sig igenom en stor skog av ord, men om man klarar det så blir man rikligt belönad. Hans böcker är utmanande, fulla av pusselbitar, sidospår och associationer. Det kan vara tungt att läsa, det kan var förvirrande, men aldrig tråkigt.

Hans senaste bok i pocket, Kungen av Europa, lämnar inga färdiga lösningar och knyter inte ihop alla trådar, men väver samman huvudpersonens barndom, ungdom och nu på ett rasande smart sätt.

onsdag 5 september 2007

Tidsresenärens hustru

Blev tipsad av en vän om boken Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger (kul namn!). Hon sa att den var fantastisk. Och det var den - fantastiskt konstig, fantastiskt rolig, fantastiskt sorglig och fantastiskt bra!

 Det är den osannolika historien om Henry som är ofrivillig tidresenär. Han far fram och tillbaka genom tiden utan att kunna kontrollera det. Han träffar sin blivande fru när hon bara är sex år och sin ofödda dotter när hon är tio. Han kan försvinna vid de mest olämpliga tillfällen och den lilla detaljen att han dyker upp naken dit han kommer eftersom han inte kan ta med sig något mellan de olika platserna gör ju att han hamnar i många dråpliga situationer, men också farliga.

söndag 2 september 2007

Där vi en gång gått

Vemodig är nog det ord som bäst beskriver Kjell Westös roman Där vi en gång gått. Det är en krönika över Finland under tiden strax före första världskriget fram till strax innan andra världskriget bryter ut och handlar om flera olika människor vars öden på ett eller annat sätt kopplas samman.

Först blir jag lite förvirrad över berättelsens alla olika spår och människor, sedan långsamt medveten om mina bristande kunskaper om vårt grannlands historia och sedan gripen av berättelsen. Den lämnar mig lite sorgsen till mods. Lite vemodig.

Extra plus för snyggt omslag.

onsdag 22 augusti 2007

Italienska skor

Jag har aldrig varit särskilt sugen på Mankells Wallander-böcker, men det han skriver i andra genrer tycker jag inte är så tokigt.

Så jag plockade åt mig hans senaste pocket Italienska skor.  En pensionerad läkare bor ensam på en ö i Blekinges skärgård när hans ungdomskärlek dyker upp och ber honom att infria ett gammalt löfte och de ger sig av på en resa tillsammans. Det är en finstämd och lite vemodig skildring av gammal kärlek, ny kärlek, skuld och saknad.

På omslaget står det "om du bara ska läsa en bok i höst, så låt det bli denna". Jag håller med!

tisdag 21 augusti 2007

Mandelplockerskan

Simonetta Agnello Hornbys Mandelplockerskan känns först ganska seg och lite svår att komma in i och det är många personer att hålla reda på.

Huvudpersonen Maria Rosa Inzerillo, kallad Mennulara - mandelplockerskan, dör i första kapitlet och man får lära känna henne via andra personers berättelser och hon framstår inte från början som någon sympatisk person. Men så småningom blir man nyfiken på personen och hur en enkel tjänsteflicka kan ha fått så stor kontroll över den framstående och välbärgade familjen Alfallipe.

En mångfacetterad bild växer fram mot bakgrund av livet i den lilla byn på Sicilien.

söndag 19 augusti 2007

Never let me go

Kazuo Ishiguros Never let me go utspelas i engelsk internatskole-miljö men är ändå en slags science fiction.

Till en början verkar barnen på skolan vara som vilka internatelever som helst, men har inga skollov och de åker aldrig hem. Sakta får barnen - och läsaren - ledtrådar om att de inte är vanliga barn utan att de är skapade för speciella ändamål. De får veta att det inte är någon idé att de drömmer om vad de ska arbeta med när de blir stor för de har redan en uppgift att fylla. De får veta att de inte kan få barn och att de måste vara noga med att hålla sig friska och sköta om sina kroppar.

 En spännande, tankeväckande och skrämmande bok.

onsdag 15 augusti 2007

Brudskeppet

Den här boken låg i en korg tillsammans med en massa andra spännande saker avsedda att avnjutas/användas på en flottfärd på Klarälven som vi fick i bröllopspresent. Men flottfärden blir inte förrän nästa sommar och jag kunde inte hålla mig borta från boken så länge. Jag får hitta någon annan bok med båt-tema tills dess.

Jojo Moyes Brudskeppet är inspirerad av en sann historia om över 600 australiensiska kvinnor som skeppades till England på ett hangarfartyg för att återförenas med de engelska soldater de gift sig med under kriget. Ja, och ni kan ju bara tänka er hur det blir när man föser ihop så många tjejer på en liten yta och lägger till ett gäng marinsoldater! Boken balanserar på gränsen till det banala, men jag tycker ändå den håller sig på rätt sida för att det ska bli bra läsning.


"Året är 1946. Tusentals kvinnor, krigsbrudar, korsar världshaven för att återförenas med de män som de gift sig med under kriget. De reser mot en osäker framtid.Stämningen är förväntansfull och uppsluppen när hangarfartyget Victoria avgår från Sydney med 650 krigsbrudar ombord."

måndag 13 augusti 2007

Duck City

Jag kanske missade det när boken kom, men Lena Anderssons bok Duck City känns ganska kontroversiell och öppnar upp för en debatt om den ökade fetman i västvärlden. Men eftersom den utspelas in en Kalle Anka-lik värld och är ganska skruvad så kanske man glömmer bort det. Härligt absurd och lite läskig på samma gång.


"Duck City är belägrat av fetma. Regeringen bekämpar "den vita valen" med hjälp av ständiga kontroller och stränga bantningskliniker. Men suget efter fett, socker och salt är lönsamt, och magnaten John von Anderson djupfriterar ostört vidare i skydd av sin vänskap med Duck Citys president. Lena Anderssons Duck City är en plats som är på bristningsgränsen både fysiskt och psykiskt, en stad som är både obehagligt bekant och bedrägligt främmande."

söndag 12 augusti 2007

The Last Battle

Så kom jag till slut till den sista delen i C.S. Lewis serie om Narnia. The Last Battle är den slutliga uppgörelsen mellan det onda och det goda i Narnia. Den kristna allegorin är kanske lite väl övertydlig och det känns inte helt politiskt korrekt att alla onda människor är svartmuskiga med turbaner och kallas "Darkies" och "Dogs" …


"In this, the 7th of the Narnia stories, Jill and Eustice return to help Tirian, last King of Narnia, as the land is troubled by the enemies of Aslan. Peter, Edmund and Lucy join in the great battle against the cruel Calormenes, to decide the future of Narnia."

lördag 11 augusti 2007

Om skönhet

Zadie Smith är en författare som växer för mig. Jag var inte så såld på hennes hypade debut Vita tänder och tyckte att Autografjägaren var bra, men lite seg. Men Om skönhet är verkligen en riktigt härlig läsupplevelse. Den utspelas i collegemiljö och skildrar de båda familjerna Belsey och Kipps. Papporna är ärkerivaler inom samma forskningsområde, men familjernas öden flätas ändå samman. Snygg pocketutgåva också!


"Howard Belsey är en brittisk konstprofessor som specialiserat sig på Rembrandt - som han föraktar. Dessutom befinner han sig i livslång exil på USA:s östkust, i en liten stad där han bor med Kiki, en före detta smal sexig medborgarrättsaktivist, numer hårdför motståndare i den kamp som pågår i det Belseyska hemmet, utlöst av en viss makes otrohet. Deras tre barn har valt varsin egen väg att vandra: Jerome religionens stillsamma stig, Zora, den intellektuella banans vonobenattityd och Levi, som vill finna sina svarta rötter, helt andra förorters asfalt. När Jerome handlöst faller för dottern till Howards värsta motståndare, Monty Kipps, utlöses en strid mellan de två familjerna, en strid mellan det brittiska och det amerikanska, mellan ateister och troende, mellan yttre skönhet och inre ädelhet. Om skönhet är en bitsk och dräpande skildring av en familjefejd, och av när det privata blir politiskt och det politiska blir personligt, det är en humoristisk och avslöjande djupdykning i människors innersta drivkrafter och föresatser."

tisdag 7 augusti 2007

Kungamordet

Den fristående uppföljaren på Hanne-Vibeke Holsts Kronprinsessan heter Kungamordet och innehåller i mångt och mycket samma persongalleri och utspelas i samma miljöer, men istället för att följa miljöministern Charlotte Damgaard igen så är det den fd. finansministern Gert Jacobsen och hans hustru som är huvudpersoner. Det är rappt, det är spännande och bra. Möjligen berättas historien ur lite för många personers perspektiv för att det ska bli riktigt bra.


"Linda Lykke Jacobsen sitter och följer valrysaren framför TV:n och hör kommentatorerna tala om socialdemokraternas nederlag och om ""ett historiskt kliv åt höger"" men det enda hon kan tänka på är sin man, den nu avgående finansministern. För de flesta betraktare är han en briljant politiker och för många en självklar efterträdare till partiledarposten, men Linda ser någonting annat. Efter närmare trettio års äktenskap kan hon läsa minsta tecken och vet när det är dags att ligga lågt - men vet också att det aldrig hjälper."

Älskad, saknad

Jag tror att jag börjar sälla mig till de som hävdar att Joyce Carol Oates är värd Nobelpriset i litteratur. Hennes böcker är otroligt välskrivna och Älskad, saknad är inget undantag. Om en stor och brutal förlust, om sorg, om saknaden av en modersgestalt trots att man är vuxen.


"Nikki Eaton , 31, ensamstående, frigjord, ekonomiskt oberoende, den upproriska yngre dottern, är på väg hem till sin mor, som varje Mors Dag brukar ordna en lunch för familj och vänner. Stämningen mellan Nikki och modern är spänd, och efter festen åker Nikki hem med föresatsen att inte som vanligt ringa och tacka för senast. När hennes äldre syster två dagar senare oroligt undrar om hon hört av modern, som inte svarar i telefon, lovar Nikki motvilligt att åka dit och se vad som hänt. Ingen bil på garageuppfarten, ytterdörren öppen. Nikki går genom huset. Det är något som inte stämmer… Under det år som följer på moderns våldsamma död går Nikki gradvis genom en förvandling. Hon inser att Gwen Eaton inte bara var sinnebilden för en supermamma utan också en mångfasetterad kvinna med egna hemligheter. Nikki överväldigas av sorg och saknad när hennes mor för första gången blir synlig för henne."

måndag 6 augusti 2007

Semesterläsning

Det bästa med semester är ju att man har gott om tid att läsa och kanske är en regnig semester det allra bästa ur det perspektivet. Jag har i alla fall njutit av att kunna läsa nästan hur mycket som helst!

Eldest av Christopher Paolini läste jag iofs ut precis innan semestern, men den får vara med här ändå. Jag tyckte ju egentligen inte särskilt mycket om Eragon som är den första boken i trilogin, men på nåt vis var jag ändå tvungen att ta redan på vad som skulle hända. Kvalitén är fortfarande inget vidare och det finns säkerligen väldigt mycket bättre barnfantasy än så här, men kapitlen som inte handlar om Eragon utan om hans kusin Roran är faktiskt inte så dumma …


"Eragon and his dragon, Saphira, have just saved the rebel state from destruction by the mighty forces of King Galbatorix, cruel ruler of the Empire Now Eragon must travel to Ellesmera, land of the elves, for further training in magic and swordsmanship, the vital skills of the Dragon Rider. It is the journey of a lifetime, filled with awe-inspiring new places and people, each day a fresh adventure. But chaos and betrayal plague him at every turn. Eragon isn’t sure whom he can trust. Meanwhile, his cousin Roran must fight a new battle back home in Carvahall - one that puts Eragon in even graver danger. Will the king’s dark hand strangle all resistance? Eragon may not escape with even his life…"


Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors är en riktigt bra bok som verkligen får en att tänka på "godhets-begreppet". Det är kanske inte helt självklart om man gör gott för att hjälpa andra eller för att man ska må bra själv. Men det behöver kanske inte heller vara en motsägelse? I en recension skrevs det om Sara Kadefors att hon inte bara var en ungdomsförfattare (t.ex. Sandor slash Ida) utan också hade "lyckats" skriva en vuxenbok. Jag tror tvärtom att det är svårare att skriva riktigt bra för ungdomar än för vuxna, så har man klarat det så funkar det för vuxna också.


"Karin ses och ser sig själv som god och vidsynt. Gynekolog dagtid och volontär på en mottagning för illegala invandrare på kvällen. Hon låter unga Katerina från Moldavien, som utnyttjats av familjen hon arbetar hos, flytta in hos sin egen familj på Fågelbovägen 32. Ingenting blir som hon tänkt sig."


Harry Potter and the Deathly Hallows av J. K. Rowling är den sjunde och sista boken om Harry Potter och den kom ut på engelska den 21 juli - och blev ju såklart en toppenbra bröllopspresent. Smart nog fick vi också varsitt ex så att äktenskapslyckan inte behövde prövas redan på bröllopsresan. Och vi läste i ett sträck. Och det var spännande som vanligt. En "pageturner" som det så fint heter. Men sista kapitlet hade man kunnat skippa.


"His hand closed automatically around the fake Horcrux, but in spite of everything, in spite of the dark and twisting path he saw stretching ahead for himself, in spite of the final meeting with Voldemort he knew must come, whether in a month, in a year, or in ten, he felt his heart lift at the thought that there was still one last golden day of peace left to enjoy with Ron and Hermione.’ With these words "Harry Potter and the Half-Blood Prince" draws to a close. And here, in this seventh and final book, Harry discovers what fate truly has in store for him as he inexorably makes his way to that final meeting with Voldemort."


Deckare är ju aldrig fel på semestern och efter Harry Potter blev det två deckare på raken. Först Olycksfågel av Camilla Läckberg. Deckare och dokusåpa i Tanumshede - kan det vara nåt? Ja, det funkar faktiskt! :)


"Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har haft en lugn vinter. Men när våren kommer börjar det hända saker. Den omdiskuterade dokusåpan Fucking Tanum drar in i samhället och än en gång drabbas Fjällbacka av ond bråd död. Det som först ser ut som en vanlig bilolycka visar sig vara ett mord. Sedan Patrik upptäckt kopplingar till liknande fall runt om i Sverige inser han att gärningsmannen troligen har fler liv på sitt samvete. Kort därefter hittas en av dokusåpadeltagarna död i en soptunna. Har detta brutala mord något samband med seriemördaren som polisen jagar?"


Men britterna är ju kanske ändå ett strå vassare när det gäller deckare. I minnenas tecken av Reginald Hill är ren deckarnjutning när den är som bäst.


"När kriminalinspektör Peter Pascoe beger sig till Thorton Lacey för en återförening med några gamla skolkamrater förväntar han sig en trevlig helg i minnenas tecken. Men verkligheten blir helt annorlunda. Tre av vännerna hittas brutalt mördade i den lilla stugan och den fjärde, Colin Hopkins, är spårlöst försvunnen. Den lokala polisen misstänker genast att Hopkins ligger bakom de fruktansvärda dåden, men Pascoe är övertygad om att hans äldste vän omöjligt kan ha gjort någonting sådant. Tillsammans med sin blivande fru Ellie bestämmer han sig för att göra en del efterforskningar på egen hand. Samtidigt håller kriminalkommissarie Andy Dalziel på att undersöka en rad olösta inbrott i västra Yorkshire. Och när ytterligare ett mord inträffar verkar det som om de två fallen på ett märkligt sätt har kopplingar till varandra. Frågan är bara om Peters strävan att rentvå sin gamle vän kanske gör honom blind för sanningen!"


Nästa bok Mitt första liv av Bodil Malmsten kom i ett "avslappningspaket" och tanken var nog att avnjuta den i badet för att pusta ut efter bröllopet. Nu blev det avslappningsläsning på tåget hem från Gotland istället, men det är ju inte heller så tokigt. Jag visste inte mycket om Bodil Malmsten och har inte läst hennes böcker från Finistère, men det gör nog inget för den är boken med små korta betraktelser, funderingar och berättelser ur hennes barndom kan man man till sig ändå. Och fast man inte har vuxit upp i Norrland på 40- och 50-talet så kan man på något vis identifiera sig med det hon berättar.


"Mitt första liv" handlar om den för varje dag allt mer fantastiska barndomen i en by i mellersta Norrlands fjälltrakter och om ungdomen i London och Vällingby. Det är glesbygd och fräknar, norrsken och underläge, storstäder inte lika verkliga som hembyn. I kapitlet »Ångermanna-gatan« berättar Bodil Malmsten om sitt livs, än i dag, värsta upplevelse. Det var inte när hon vid sjutton års ålder var på vippen att dö - hennes livs värsta upplevelse var värre än döden, mycket värre. »Mitt första liv« är illustrerad med teckningar av Bodil Malmsten och fotografier ur hennes familjealbum. Dokument som lever kvar så länge Bodil Malmsten gör det, för alltid."


Busters öron av Maria Ernestam är en bok som inte liknar någon annan. Ja, det skulle möjligen vara Ernestams förra bok Caiprininha med döden. Men, nä - det här är något helt annat och jag vet inte hur man ska beskriva det. Men det är mycket, mycket bra! Roligt, skruvat och hjärtknipande sorgligt på en gång. Det är också en barndomsskildring men långt ifrån Malmstens. Läs den själv!


"Eva har i alla år vårdat sina rosor, medveten om att relationer till blommor kan vara enklare än relationer till familjen …
När hon på sin 56-årsdag får en dagbok börjar hon skriva om en värld hon gjort allt för att glömma. Villakvarteret där hon växte upp med en vacker men självcentrerad mamma, vars beteende gjorde hennes liv till ett helvete. Redan vid sju års ålder fattar Eva ett beslut. Hon ska bli den som överlever. Kriget innanför hemmets dörrar kräver sin strategi, och genom hela sin uppväxt övar sig Eva målmedvetet inför den slutliga striden. När hon är sexton år möter hon kärleken, och för första gången i livet kan hon tro på att försoning är möjlig. Men omständigheterna leder till att hon måste fullfölja sin barndoms beslut. Nu, fyrtio år senare, riskerar allt att avslöjas på grund av en olycklig slump. Och de gamla såren, liksom rosenbuskarna, rivs upp på nytt."

söndag 8 juli 2007

Mannen som dog som en lax

Mikael Niemis försök i spänningsgenren med boken Mannen som dog som en lax är riktigt lyckat och fick mig till och med att gå upp ganska tidigt dagen efter vännernas bröllop för att jag inte ville vänta länge på att få veta hur det skulle gå. Den traditionella kriminalromanens ingredienser blandas med mustiga beskrivningar av Tornedalen och dess innevånare samt en liten smula av något nästan övernaturligt. Nöjsam lösning!


"Det börjar som en ren deckare när man hittar den vresige gamle pensionären Martin Udde död i sitt hem i Pajala, uppenbarligen mördad på ett spektakulärt sätt. Den lokala polisen får förstärkning från Stockholm när Therese Fossnes från Rikskrim skickas upp för att leda utredningen. Huvudmisstänkt blir ganska snart Esaias Vanhakoski, som utan omsvep medger att han avskytt Udde. Men berättelsen utvecklar sig efterhand till någonting mycket mer komplext än en ren kriminalberättelse. Det blir en kärlekshistoria med komplikationer, en berättelse om människans behov av språkliga och kulturella rötter och om vad som händer när dessa rycks upp, och till sist en berättelse om mordförsöket på det tornedalsfinska språket."

torsdag 5 juli 2007

Ondskans leende

Marianne Fredrikssons sista bok Ondskans leende lockade då den verkade spännande och gripande, men det var tyvärr en riktig besvikelse. Hade den inte varit skriven av en redan känd författare hade den aldrig blivit utgiven. Den är vimsig, ostrukturerad, har märkliga skiften i berättarröst och tilltal och ännu märkligare skildring barnen i boken. Irrelevanta iakttagelser och inslag av tantsnusk sjabblar bort något som kunde ha varit en stark berättelse. Tråkigt att en så god författare lämnar efter sig något så här dåligt som avslutning på författarskapet.


"När Stina först träffade Per föll hennes liv på plats. Hon var framgångsrik forskare, han charmig och initiativrik ekonom. Men snart började mardrömmen. Per visade sig vara en dubbelnatur, en man vars våldsamhet låg nära ytan. Efter en dramatisk flykt - i tryggheten hos en kärleksfull familj och med skyddad identitet - tycker hon äntligen att framtiden ser ljus ut. Men så kommer domstolsbeskedet: Per ska få träffa sina flickor, mot hennes vilja. Det som händer barnen i USA förändrar hennes syn på livet och människors natur för alltid. Med den svenska naturen som fond lyfter Marianne Fredriksson i sin nya bok fram viktiga mänskliga frågor som handlar om tillit och mod, ondska och godhet."

måndag 2 juli 2007

The Silver Chair

Den sjätte Narnia-boken The Silver Chair av C.S. Lewis var en spännande berättelse om människoätande jättar och äventyr i underjorden. Nöjsam läsning även för vuxna.  ;)


"Jill Pole and Eustace Scrubb are sent by Aslan to recover Caspian the Tenth’s lost son, Prince Rilian. Jill has to memorize signs so that they can find the way, but she forgets and they fall foul of a tribe of giants who nearly eat them."

söndag 24 juni 2007

En obekväm sanning

Vi fick låna Al Gores bok En obekväm sanning av vår vän som är arktisk oceanograf. Om man bortser från "jag är Al Gore och jag är så himla bra"-bitarna av boken så är det en bra, lättförståelig, rikt illustrerad och, framför allt, tankeväckande bok om vad vi måste göra för att rädda vår miljö och hur det vi gjort hittills har påverkat jorden och klimatet.


"Vi sitter på en tickande bomb. Under en lång rad år har vi kunnat se hur medeltemperaturen rakat i höjden, glaciärer smält bort, orkaner växt i styrka och tropiska sjukdomar spridit sig allt längre norrut. Effekterna av den globala uppvärmningen är ett av de absolut största hoten mot vår jord. Ändå väljer vi att blunda. En som inte blundar, utan tvärtom ägnar all sin tid åt att väcka opionion i klimatfrågan, är den förre amerikanske vicepresidenten Al Gore. I EN OBEKVÄM SANNING redogör han på ett enkelt och lättfattligt sätt för växthuseffekten och dess konsekvenser. Boken bygger precis som den kritikerrosade dokumentärfilmen med samma namn på de uppmärksammade föreläsningar Gore hållit runt om i världen, och hans budskap är lika rakt som skrämmande: Om vi ska lyckas rädda vår planet måste vi agera nu. Annars kan det vara för sent."

Isprinsessan

Jag hade läst ungefär halva Camilla Läckbergs Isprinsessan när jag insåg att jag hade läst den förut. Mycket riktigt så stod den i bokhyllan, men pocketomslagen var helt olika. Det är lurigt när de gör nytryck och ändrar så att man tror att det är en ny bok! Eller så är det ett tecken på att jag läser för mycket och inte kan hålla isär böckerna. Men jag bestämde mig för att läsa vidare - kanske var slutet inte så som jag kom ihåg det ;) Men det var det så klart men det var ändå en stunds avkopplande läsning, en ganska smart ihopsnickrad intrig med lite minus för det dåliga språket. Men i hängmattan i sommar passar den utmärkt.


"Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrår. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blåaktig ton. Han tyckte att hon såg ut som en prinsessa där hon låg. En isprinsessa. Golvet han satt på var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet på hennes handleder hade för länge sedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan på återseende. I debutromanen Isprinsessan förlägger Camilla Läckberg handlingen vintertid till sin hemort Fjällbacka och låter morden växa fram ur småstadsandans sämre sidor. Hon tecknar ett porträtt av ett slutet samhälle där alla, på gott och ont, vet allt om varandra och där det yttre skenet har stor betydelse. Något som under fel omständigheter kan bli ödesdigert…"

lördag 23 juni 2007

Morens sista suck

Jag fick kämpa ganska länge med Salmans Rushdies Morens sista suck. Men å andra sidan har ingen av hans böcker varit särskilt lätta att ta till sig. Mängder av människor som är svåra att hålla isär, komplicerade släktförhållanden och glidandet mellan nutid-dåtid, verklighet-övernaturligt finns här liksom i hans andra böcker. Jag hade nog också ganska höga förväntningar eftersom jag hört på många håll att detta är hans bästa bok. Vad jag tyckte om den? Jag vet faktiskt inte riktigt …


"Det börjar vi den kust där peppar växer. Här grundar familjen da Gama-Zogoiby ett imperium på handel och kryddor - peppar, kanel, kummin, gurkmeja, kardemumma - och senare också mer speciella varor som Baby Softo barntalk och annat vitt pulver … Ende manlige arvinge till den excentriska familjens förmögenhet är Moraes Zogoiby, en "högättad korsningsprodukt": både jude och katolik, arab och portugis - fast ändå indier med rötter i såväl slum som överklass. "Moren" kallas han, dels för sitt sydindiskt mörka skinn, dels för sitt påstådda släktskap med Boabdil den Olycksalige, den siste moren att fördrivas från Spaniens Alhambra. Och liksom en gång Boabdil bringades på fall av ett oblitt öde kommer Moren att falla, också han olycksalig. Hans fall blir en svindlande färd genom Indiens mångfald av fattigdom, fanatism, korruption och skönhet."

torsdag 21 juni 2007

Fördömd

Skräckromaner är normalt inte alls min genre. Efter att ha läst Stephen Kings Djurkyrkogården var jag rädd i flera månader efteråt och såg elaka svarta katter överallt mitt på ljusa dagen. Men jag har läst Johanne Hildebrandts triologi om Freja, Idun och Saga och blev nyfiken på den här. Fördömd är något så annorlunda som en skräckroman med inslag av samisk mytologi. Och visst var den läskig, men inte så att man får mardrömmar i flera veckor. Spännande och svår att lägga ifrån sig.


"Den unga arkeologen Helena Torvald gör ett sensationellt fynd vid utgrävningen på Stalofjället: en ung kvinna som brutalt offrats på fjällsluttningen. När kroppen förs till Stockholm börjar en rad skrämmande händelser inträffa. I Helenas undersökning av fyndet kolliderar vetenskapen med det oförklarliga. För sent inser hon att offret borde ha blivit begravt, och att hennes band till det förgångna är starkare än hon anat. Nu måste hon besegra det hon väckt innan det bryter sig loss. Och det finns bara en person som kan hjälpa henne. Fördömd är en skräckroman med inslag av uråldrig samisk mytologi. Det är också en berättelse om en dotters förhållande till sin far, kampen mot mörkret och värdet av att minnas det förflutna, hur fruktansvärt det än var."

torsdag 7 juni 2007

Vackra flickors lott

Var tvungen att ha nåt lättsmält i värmen på väg hem på tåget och lade min Rushdie åt sidan till förmån för en Alexander McCall Smith-pocket som jag skaffade mig på Norrköpings station. Föll inte huvudstupa för Damernas Detektivbyrå som så många andra och Vackra flickors lott är inte någon höjdar-deckare heller, men en stunds trevlig förströelse.


"Mma Ramotswe är bekymrad. Hennes detektivbyrå går med förlust och hennes fästman, mr J L B Matekoni, en av landets mest aktade bilmekaniker, är sig inte lik. Han har blivit inåtvänd och sitter mesta hemma och grubblar. Bilverkstaden förfaller och hans lärlingar slarvar. Det blir Mma Ramotswes sak att reda upp saker och ting. Mma Ramotswe får god hjälp av sin effektiva sekreterare Mma Makutsi, som fått utökade befogenheter. Mma Makutsi får dessutom ett eget fall där hon ska undersöka vilka av fyra kandidater som är mest lämpad att bli Miss Botswana. Tidigare skönhetstävlingar han nämligen slutat i skandal när det uppdagats att segrarinnan varit lösaktig, omoralisk eller på annat sätt olämplig. Mma Makutsi löser inte bara fallet med bravur, hon får även hela Damernas Detektivbyrå på fötter igen."

Natten innan de hängde Ruth Ellis

Jag vet inte vad Margareta Strömstedt vill med sin "memoarberättelse" Natten innan de hängde Ruth Ellis. Funderar på om hon hade fått ge ut den alls om hon inte redan var ett känt namn. Den är inte dålig egentligen. Bara inte särskilt engagerande. Eller så kräver den mer än en läsning …


"Natten innan de hängde Ruth Ellis handlar på samma gång handlar om Margareta Strömstedt och några andra kvinnoöden. Sårigheten, smärtan och det oändligt komplicerade i levandet vibrerar i texterna så oroande som om allt hände just nu. Margareta Strömstedt har samma ömhet i blicken vare sig hon berättar om sig själv eller andra kvinnor, och skapar på så sätt förbindelser och samhörighet mellan sig själv och dem, och oss som läser. Titelns Ruth Ellis avrättades i London 1955, dömd för att ha skjutit den man som misshandlat henne och dödat det barn hon väntade. Den unga förälskade Margareta Strömstedt befinner sig på ett hotell i Bournemouth den dallrande heta julikvällen innan Ellis ska hängas. Med hennes tragedi i tankarna hamnar hon mitt i en annan kvinnas olycka, den övergivna bittra pensionatsvärdinnan, och gråter med henne… "Jag grät med henne och längtade efter min egen älskade, han som inte var lik de andra männen. Jag grät för att jag nu var så ung och ändå kände att det som var kärnan i mig själv, kvinnan längst därinne, var uråldrig och fårad och redan märkt av tiden. Älska mig, älska mig, ropade det inom mig."

Luftslottet som sprängdes

Hade tänkt spara sista delen i Stieg Larssons Millenium-triologi till sommarläsningen, men kunde inte hålla mig. Luftslottet som sprängdes är riktigt spännande och svår att lägga ifrån sig. Som tur var åkte jag mycket tåg i helgen så jag fick chans att läsa den nästan i ett svep. Oj, så bra!


"Den tredje och avslutande delen i Millennium-serien tar vid där Flickan som lekte med elden slutade. Lisbeth Salander överlevde att bli levande begravd, men hennes problem är långt ifrån över. Starka krafter vill tysta henne en gång för alla. Samtidigt gräver Mikael Blomkvist i Salanders dolda förflutna och kommer snart sanningen på spåren. Han skriver på ett avslöjande reportage som kommer att rentvå Lisbeth Salander och skaka regeringen, Säpo och hela landet i dess grundvalar. Äntligen finns en chans för Lisbeth Salander att göra upp med sitt förflutna och en möjlighet för rättvisan - den verkliga - att segra."

måndag 28 maj 2007

Dotter önskas

Avslutade Katerina Janouchs bok Dotter önskas på lunchen. En bok om att längta efter en dotter så mycket att kanske glädjen över andra barn blir lidande. Jag är inte riktigt säker på att jag förstår tankarna och känslorna kring detta ämne. Det har man kanske lättare för om man själv är förälder eller är på väg att bli. Själv har jag ju svårt att begripa hur jag någonsin ska känna mig redo för att skaffa barn över huvud taget! Men boken är ändå bra, kanske framförallt i porträttet av en kvinna som sörjer sin mor.


"För Helena, trettionånting, en ung kvinna som inte är särskilt hårt förankrad i tillvaron, känns familjeliv avlägset. Men så möter hon Paul och bitarna faller på plats. Snabbt blir hon gravid och föder en son. Helenas mamma är en engagerad mormor. Släkten gläds åt det första barnbarnet. Och efter pojken kommer flickan förutsätter alla. Helena blir medveten om att omvärlden är fylld av kvinnor som föder döttrar. Alla utom hon själv, verkar det. När Helena blir gravid igen, händer något som förändrar familjens liv för alltid. Hennes mamma avlider hastigt. Tragedin gör att Helenas önskan om en dotter växer sig allt starkare. Att mista sin mamma när man själv just håller på att bli en, är kanske livets svåraste utmaning. Helena blir smärtsamt medveten om att hon har alltför få nära kvinnorelationer i sitt liv. En liten flicka kanske skulle kunna fylla tomrummet. Mitt i kaoset sker något oväntat. Helena hittar sin mammas hemliga dagbok. Sakta inser Helena att hennes mors liv på många sätt är ett mysterium. Vem var hon, denna på ytan lättsamma kvinna? Helenas saknad och svårigheter att finna sig tillrätta i den bitvis tunga modersrollen blandas med en önskan att få veta sanningen. Hon ger sig på jakt efter en svunnen tid. Sökan är både en tröst, en flykt och ett begär att få veta. Men jakten på svar leder in Helena till oväntade insikter. Kanske bör en del frågor förbli obesvarade. "Dotter önskas" är en roman om mammor och döttrar, men också om pappor, och om kärlek som långtifrån är okomplicerad. Det är en bok om förlust, nyfikenhet och längtan. Längtan efter saker vi kanske aldrig kan få - men just därför så förtvivlat gärna vill ha." 

söndag 27 maj 2007

The Voyage of the Dawn Teader

Min sambo jobbar hårt för att fylla fantasyluckan i min litterära allmänbildning. Han blev alldeles förskräck när han fick veta att jag inte hade läst C.S. Lewis Narnia-böcker som liten. Så jag fick alla sju delar i present för ganska länge sedan. Jag läste rask de fyra första, men kom sedan av mig. Men nu hittade jag boxen igen och fick tag på den Odyséen-liknade historien om The Dawn Treader. En av de bättre böckerna i serien tycker jag. Spännande rakt igenom.


"The Dawn Treader is the first ship Narnia has seen in centuries. King Caspian has built it for his voyage to find the seven lords, good men whom his evil uncle Miraz banished when he usurped the throne. The journey takes Edmund, Lucy, and their cousin Eustace to the Eastern Islands, toward Aslan’s country at the End of the World."

onsdag 23 maj 2007

Beatlesmanifestet

Jag längtar till Island så jag gav mig på att läsa en islänning till - Einar Már Gudmundsons Beatlesmanifestet. Inte mycket verkar ha förändrats i Reykjavik sedan 60-talet så jag känner igen mig. Stämningen, gatunamnen, platserna, "Byns bästa"-korvar. Så den funkar fint för att återuppleva förra sommaren, men som läsupplevelse går den mig lite förbi. Kanske är jag för ung?


"I begynnelsen var den grå bandspelaren. Så tänkte jag ofta när jag satt i Tryggvis isoleringscell ute i garaget. I den föddes Beatlesmelodierna och i dem föddes jag. Jag blev till Beatleslåtar och de uppfyllde mig. Den grå bandspelaren kom med sjömannen Hjörtur från utlandet. Först stod den i vardagsrummet och var helig. Den tillhörde min storebror Tryggvi och jag fick inte röra den, vilket naturligtvis betydde att jag alltid pillade på den. Till sist insåg Tryggvi att det var bättre att jag kunde hantera den på rätt sätt och lyssna på den med hans tillåtelse än att jag inte kunde sköta den men lyssnade på den i alla fall. Det är 1960-tal och Jóhann Pétursson, klassens clown, arbetar på ett nytt manifest som ska ersätta alla de andra. Det handlar om uppror mot föräldrar och lärare, om drömmar om framgång och berömmelse och om upptäckten av det motsatta könet. Men inte minst om musiken, som får en ny tid att randas. Med Beatlesmanifestet är Einar Már Gudmundsson tillbaka i 1960-talets Reykjavik med en sprudlande skröna från gränslandet mellan barndom och tonår."

Berlinerpopplarna

Oj, oj - vilken bra bok. Jag har precis slukat Anne B. Ragdes Berlinerpopplarna. Ett familjeporträtt av tre bröder i norska Trondheim som är sorgligt och på samma gång roligt. Och, som det står på boken, verkligt ömsint skildrat. Tor som tycker bättre om sina grisar än om människor, Erlend som försöker glömma sin uppväxt genom att inte tala om den och den korrekte begravningsentreprenören Margido. Mycket, mycket bra. Läs den!


"På släktgården Neshov utanför Trondheim samlas tre bröder vid sin mors dödsbädd. Där är äldste brodern Tor, som i alla år bott kvar och skött gården. Nu överraskar han familjen genom att presentera sin okända vuxna dotter Torunn. Där är den korrekte Margido, begravningsentreprenören, en korrekt och plikttrogen man som möter omvärlden med sträng självbehärskning. Och där är den yngste brodern Erlend, som stöttes bort från familjen på grund av sin homosexualitet. Numera lever han det goda livet i Köpenhamn, men under den lättsamma ytan bultar en smärtsam vrede mot familjen. Tjugo år har gått sedan bröderna sågs. Tjugo år sedan modern styrde deras liv med järnhand. Tiden är kommen för avslöjanden och kanske för försoning …"