tisdag 29 oktober 2013

Än finns det hopp

Rec.ex. från W&W - tack!
Finns bl.a. på Adlibris och Bokus
Karin Wahlberg är läkare och väl bekant med sjukhusmiljön, men i hennes tidigare böcker har den miljön varit bakgrunden till kriminalhistorier. Än finns det hopp utspelas också sjukhusmiljö och är på sitt sätt väldigt spännande, även om det inte är en deckare.

Istället får vi följa några olika människor med anknytning till sjukhuset i den lilla staden Ekstad. Det är tidigt 50-tal och en polioepedemi härjar i staden. Jag kan själv inte bedöma om skildringen är tidstypisk, men den känns väldigt trovärdig. Jag får en liten känsla av den lite äldre typen av flickbok, de som jag tog över efter min mamma. Kanske en mindre glamorös version av Cherry Ames, men med samma omsorg om detaljer - vare sig det gäller sjukhusmiljön eller doktorinnornas kläder och frisyrer.

Den här boken är den första delen i en serie med samma persongalleri. Än finns det hopp är en trevlig bekantskap och jag kommer att hålla utkik efter nästa del.

Jag har tidigare läst Sigrids hemlighet av samma författare.

Allting har sitt pris

Rec. ex från Bazar förlag - tack!
Finns på bl.a Adlibris och Bokus
Lika mycket som jag tyckte om den första boken Svinen av syskonen Lotte och Sören Hammer, lika lite gillar jag tyvärr uppföljaren Allting har sitt pris. Själva deckarhistorien, där Köpenhamnspolisen utreder flera fall där kvinnor ritualmördats på ett märkligt sätt, är i sig väldigt spännande. Men jag tappar bort den mitt bland alla turer med huvudpersonernas privatliv och hälsoproblem. Synd!

Ger upp en bok

Monica Alis I köket var september månads bok i bokcirkeln, men jag lyckades inte läsa ut den till bokcirkelträffen.
Blev heller inte jättesugen på att läsa vidare efter den kvällen. Nu har den varit fått ligga orörd på sängbordet hela oktober och jag inser att jag inte kommer att läsa vidare.

Tyvärr Monica!

Jag har tidigare läst Sommaren i Mamarosa och Brick Lane av samma författare.

söndag 27 oktober 2013

Bokens dag i Hässleholm

I går tillbringade jag hela dagen i Hässleholm på Bokens dag. Författarna som deltog var Johan Theorin, Maria Sveland, Gabriella Håkansson, Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren.  Dagen började med frukost och storbokcirkel om Joyce Carol Oates novell Nattsidan. Dessutom gott om lästid på tåget och vid lunchen. En bra bokdag :)

torsdag 24 oktober 2013

Norra Skånes bokklubb: Systrar och bröder

Nu ikväll bokcirklar jag tillsammans med Bokklubben på NorraSkåne.se. Boken på tapeten är Systrar och bröder av Maria Sveland. Så här skrev jag om boken efter avslutad läsning.

~ OBS! Kan vara lite spoiler om man inte läst boken. ~

"Men hu, vilken jobbig bok att läsa! Nu menar jag inte tungläst som jag ibland tyckte Aldermanns arvinge var. Maria Svelands bok är tvärtom inte svårforcerad alls, utan flyter på med ett lätt och vardagsnära språk. Nej, jag menar jobbigt som i känslomässigt jobbig. Att ”bevittna” de här tre syskonen, som på olika sätt lever ganska destruktiva liv. Så olyckliga de är - var och en på sitt eget sätt. Nora som gömmer sig bakom utanpåverket av det till synes perfekta familjelivet. Per som missbrukar både det enda och det andra. Hedda med sitt märklig sätt att fly undan livet genom att sova bort dagarna. Sättet att skriva och beskriva deras liv så att man hela tiden känner att nu, nu går det åt skogen! Jag får lite samma känsla när jag läser den här boken som jag fick när jag läste Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Någon annan som tänkte på den?
Jag har läst många böcker om olycklig barndom och föräldrar som inte tar sitt ansvar och blir ofta berörd. Det är svårt att värja sig mot ett sådant tema. Jag blir berörd även här. Svelands berättelse är naken och ful. Inte mycket förskönas. Jag är svag för lyckliga slut. Här är det kanske semi-lyckligt, men kan ändå inte hjälpa att det känns lite för bra, lite för snabbt. Men det kanske bara är jag?"

Vad de andra tycker kan du läsa här.

Maria Sveland kan man lyssna på nu på lördag den 26 oktober på Bokens dag i Hässleholm.

Jag har tidigare läst Bitterfittan av samma författare.

Systrar & bröder
Författare: Maria Sveland
ISBN: 9789113044781
Förlag: Norstedt (2013)
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

måndag 21 oktober 2013

Vinnare av Svea äter

Vinnare av boken Svea äter utsågs av slumpgenerator och jag säger grattis till Anna Fair and True.

Nu åker Svea till Bryssel ;)

onsdag 16 oktober 2013

Törnrosens nyckel

rec.ex. från Bonnier Carlsen,
finns på t.ex. Bokus och Adlibris
Törnrosens nyckel av Tone Almhjell är berättelsen om Lin som oväntat får en märklig nyckel märkt "Törnrosen" skickad till sig. Nyckeln öppnar en port i källaren och plötsligt befinner hon sig i en helt ny och annorlunda värld. Hon har kommit till Sylver, landet dit barns älskade husdjur kommer när de dör. Lin får träffa sitt husdjur Rufus igen. Förut var han en liten sork som bodde i hennes koftficka. Nu är han lika stor som Lin och kan prata.
Tillsammans kastas de in i ett spännande och stundvis mycket farligt äventyr - de måste finna den saknade Vinterprinsen Isvan innan natten är slut. Det är det enda som kan rädda landet Sylver och dess innevånare.

Det här är en klassisk äventyrsberättelse och den för tankarna till både Narnia och Guldkompassen, precis som det står på baksidan, men även Janina Kasteviks Slottet av is. Det är ont mot gott, men det är inte lätt att veta vad som är vad. Det är detaljrikt och målande berättat. Namnen på platserna boken är vackra och fantasifulla. Dofter och smaker beskrivs fantasifullt. Skildringen av vänskapen mellan Lin och Rufus är en stor behållning i boken, precis som de många Älsklingsdjur som berättar hur mycket de älskade sina ägare.

En invändning är möjligtvis att det i händer väldigt mycket i boken och att det ibland kan vara svårt att hänga med i alla vändningar, men på det stora hela var detta en riktigt spännande berättelse.

Nordiska väsen

En av böckerna jag fick med mig från barnboksminglet på Bokmässan var den här praktverket från B. Wahlströms förlag.

Johan Egerkrans har samlat in, skrivit ner och illustrerat en mängd kända och okända väsen ur nordisk folktro. Jag kommer nog att hålla den undan från mina barn tills de är lite större för det är skrämmande och spännande berättelser i den här boken. Illustrationerna är vackra,vackra - men också lite läskiga.

Nordiska väsen är en bok som man kan läsa i omgångar och njuta av ett väsen i taget. Den är utgiven av att barn- och ungdomsboksförlag, men det passar faktiskt i alla bokhyllor och för (nästan) alla åldrar.

Kanske ett julklappstips till någon du känner? Finns på t.ex. Bokus eller Adlibris.


Myling - ett barnspöke



Svea äter

Svea äter är den andra boken i serien Bus med Svea från Turbine/Massolit förlag.

Alla som har barn eller har barn i sin närhet kommer att känna igen situationen i den här boken. Svea är hungrig och pappa lagar mat. Men det är ju inte alltid maten hamnar i munnen ...

Precis som i den första boken, Svea tvättar, hittar författaren Linda Palm precis rätt nivå för de små barnen. Igenkänningen är stor och min 2-åring är mycket road. Vi läser den här boken om och om igen.

Precis som förra boken har Svea äter en fräsch färgskala mot lugn grå bakgrund. Jessica Lindholms illustrationer är enkla,  men ändå detaljrika. Boken avslutas med en storyline, en bildserie där bokens bilder upprepas.

Boken passar bra för barn i åldern 1-3 år. Fler böcker i serien är på gång!

Vill du vinna ett exemplar av Svea äter? Förlaget har gett mig ett extra ex som jag delar med mig av. Lämna bara en kommentar till det här inlägget och tipsa författaren om fler titlar som skulle kunna passa i den här serien. Jag lottar ut boken bland deltagarna på söndag efter klockan 20.

Svea äter
Författare: Linda Palm
ISBN: 9789174431087
Förlag: Turbine (2013)
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

måndag 14 oktober 2013

fredag 11 oktober 2013

Grattis Alice!

Jag visste väl att jag hade en bok av henne i hyllan!

(men jag har inte läst den)

Grattis till Nobelpriset i litteratur 2013, Alice Munro!

(lite i efterskott så där).

söndag 6 oktober 2013

Ger upp en bok

Det här var min septemberbok i "tre på tre"-utmaningen. Ja, eller så var det tänkt. Ett tungt ämne och en svårgenomtränglig berättarstil gör att den här boken inte fungerar för mig just nu.

fredag 4 oktober 2013

Fem frågor, fem svar

Jag blev utmanad av Bloggbohemen för en tid sedan att svara på dessa fem frågor:

Vem inspirerade/uppmuntrade dig att börja blogga?
Jag började följa  *Malins bokblogg* och ett par andra bokbloggar som inte finns kvar. De verkade ha så roligt :)

Hur väljer du ämne att blogga om?
Att jag har en bokblogg är ju redan det ett val. Sedan bloggar jag om de böcker som jag har lust att läsa och som kommer i min väg.

Vad vet de flesta inte om dig?
Hmmm ... det folk inte vet kanske jag inte heller vill att de ska veta ;)

Vilka tre ord beskriver din stil bäst?
Väljer att tolka det som bloggstil och då är orden bred, personlig och lättsam.

Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?
Jag har två ganska små barn och en man, så jag umgås så klar mycket med dem och gör familjevänliga saker. När barnen tillåter så läser jag så mycket jag kan. Jag tycker också om att pyssla och baka, men gör det inte så mycket nuförtiden.

Jag tror att utmaningen har varit igång ett tag, så jag utmanar ingen speciell. Den som vill får gärna ta vid. Lägg en kommentar här så kommer jag och läser!

torsdag 3 oktober 2013

Fem om dagen

Ni som följer mig på Twitter har sett att jag tjatar om att jag har kommenterat på fem bokbloggar varje dag. Det är mitt eget löfte till mig själv. Sedan jag började twittra har jag nämligen kommit på mig själv med att jag läser färre blogginlägg och att jag är usel på att kommentera. Jag tycker att jag följer med på bloggarna, men i själva verker följer jag med bloggarna på Twitter och inte så mycket mer än så.

På bokmässan pratade jag med några fellow bokbloggare och de höll också med om att deras bokbloggskommenterande höll på att dö Twitterdöden.

Men vi gillar ju kommentarer - eller hur? Så ut där och läs och kommentera. Fem om dagen - det räcker långt!

Norra Skånes bokklubb - Aldermanns arvinge del 2, 3 och 4

Jag har under hela september deltagit i en bokcirkel på nätet som anordnas av Norra Skåne och Skånska Dagbladet. Vid fyra tillfällen har vi diskuterat Gabriella Håkanssons bok Aldermanns arvinge.

Det första inlägget skrev jag här, men jag glömde kopiera mitt andra inlägg hit till bloggen. Efter att ha läst halva boken skrev jag så här:

"Den här delen av boken tycker jag kan sammanfattas med ett ord – svulstig. Richard Payne Knights mord, både det han begår själv och de han beställer. John Henry Carringtons olycka med ögat och hans opiumdelirium. Avsnittet om diletantiordens möte. Josias Gebhardts intåg i boken och hela hans karaktär. Williams nyvunna intresse för sex – ja, till och med scenen där han trycker i sig glassen. Författaren tar verkligen ut svängarna och beskriver alla händelser på ett detaljrikt och ”köttigt” sätt.

Kanske finns det ett ord till som beskriver det hela bra och det är oförutsägbart.
Vad kommer egentligen hända?"

Nu ikväll avslutas bokcirkeln. Jag kunde inte delta vid det tredje tillfället då det var samtidigt som bokmässan, men det här bloggade jag precis på bokklubbens sida:
"Läsningen av boken har gått väldigt mycket upp och ner för mig. Första fjärdedelen kämpade jag, andra fjärdelen flöt på, tredje var en kamp igen och slutet bara susade fram. De flesta av er andra verkar inte behöva kämpa med läsningen. Funderar på om min upplevelse står i relation till hur mycket jag har omkring mig eller om det bara är lite uppför och nedför i boken? Missförstå mig rätt, arbetet ger lön för mödan, men jag får jobba för det.

Det är också så – och nu kommer ni kanske inte att tro det – att jag hade missat att den här boken är del ett av två! Ja, jag vet – hur kunde jag inte ha hört det? Nåja, det gjorde i alla fall att jag blev orolig över hur i hela friden författaren skulle knyta ihop den här historien när jag såg hur få sidor det var kvar. Så det var med viss lättnad jag insåg att den inte skulle bli något hastigt ”deus ex machina”-slut, men det innebar också viss besvikelse. Efter en så tjock bok kändes det som att vi skulle ha behövt mer av en belöning i slutet.

Jag har pustat lite över boken och får då frågan ”är den inte bra då?". Jo, det är den absolut. Jag gillar inte allt med den. Jag tycker detaljrikedomen kan vara tröttsam. Jag uppskattar inte alla historiska referenser och utläggningar. Men jag gillar verkligen personporträtten. De är livfulla, mångfasetterade och spännande. Blandningen av fiktiva och verkliga historiska personer är intressant. Jag tycker mycket om att dynamiken och maktpositionerna skiftar hela tiden mellan karaktärerna. Vem William är eller kommer att bli, kan jag fortfarande inte sätta fingret på. Det får framtiden och nästa bok utvisa."

Vill ni veta vad de andra deltagarna tyckte? Titta in här.

För den som kan finns det möjlighet att live-chatta med Gabriella Håkansson imorgon klockan 10 och om man har vägarna till Bokens dag i Hässleholm den 26 oktober så kommer hon dit då också.

Aldermanns arvinge : roman
Författare: Gabriella Håkansson
ISBN: 9789100130916
Förlag: Bonnier (2013)
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ja, men kvällarna då?


Bokmässan slutar ju inte bara för att själva mässhallen stänger utan det pågår en massa sker även på kvällstid. Nu är inte jag någon vidare partypingla så Park (det hetaste (?) utestället) fick klara sig utan mig. Jag var dock med på två mycket trevliga middagar.

På fredagen hade Forma Books bjudit alla Bloggambassadörer på sin förlagsmiddag. Där fanns också gott om författare och andra kända personer. Jag hälsade till exempel på Ernst Kirchsteiger och Maria Montazami. Hon och jag är ju båda från Västmanland och vi västmanländskor måste ju hålla ihop ;)

Kändisar i all ära, men kanske var den allra trevligaste middagen den med bokbloggsmaffian på lördagskvällen. Tapas, cava och massor av skratt gjorde den kvällen till en av de bästa sakerna på mässan!

Kärleken passerade här en gång

Det är tur att jag rör mig i en bokälskade värld där jag gång på gång "utsätts" för böcker som jag kanske inte nödvändigtvis skulle välja av mig själv.
Peo Bengtssons bok Kärleken passerade här en gång kom till mig via Booked. Det är en bok jag kanske inte skulle ha läst annars. Men det har jag nu och det är jag glad för. Inte glad om i "oj, vilken kul bok", utan glad som i "jag tyckte om att läsa en välskriven och naken berättelse om en svår skilsmässa".

För det är just vad Peo Bengtssons bok är. Berättelsen om hur Samuels tillvaro rasar samman när hans fru Johanna kommer hem och säger att hon vill skiljas. Det finns inget förhandlingsutrymme - hon har bestämt sig och kommer att gå, vad Samuel än säger. Han är total överrumplad. Han kan förstås se att allt inte varit en dans på rosor, men de är ju en familj, de är föräldrar till två underbara flickor, de älskar ju varandra! Han går tillbaka i tankarna och vi får på så sätt hela deras kärlekshistoria återberättad för oss.

Jag uppskattar ofta när dåtid och nutid blandas och vävs samman i en bok när det är väl utfört och det är det här. Det är också tack vare detta som jag som läsare får den nyanserade bild av Samuel och Johanna som man ändå får. Hade vi bara mött dem i nutid hade kanske Johanna enbart framstått som kallhjärtad och Samuel endast som en "stackars" lämnad man. Det behövs två för att få kärleken att fungera och det blir tydligt i den här berättelsen. Så småningom blir det också tydligt för Samuel. Jag har hört någon säga att det inte borde ha kommit som en chock för honom - det var ju ganska tydligt att det här paret hade tappat bort varandra. Jo, förvisso blir det tydligt för oss som läser att det är så, men när man är mitt i det är det säkert lätt att inte se. Eller se, men inte vilja inse.

Det nakna då? Ja, då menar jag inte avklätt, utan att skilsmässan skildras utan att förskönas. Båda parter visar sina fula sidor. Jag blir arg på Johanna för att hon sätter sig själv före sina barn. Jag vill skaka om Samuel och säga åt honom att ta uppbrottet med lite värdighet, men förstår honom samtidigt när han funderar på att "straffa" Johanna genom att ringa upp henne på natten och låta henne höra barnen gråta sig till sömns.

Den vemodiga titeln passar väldigt bra till boken. För mitt i allt, i uppbrottets fulhet, finns ändå kärleken där. Den kärlek som de hade tillsammans försvinner inte, även om den har tagit slut nu. Den kanske inte räckte hela livet, men den var inte förgäves.

Kärleken passerade här en gång
Författare: Peo Bengtsson
ISBN: 9789175370828
Förlag: Damm (2013)
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

onsdag 2 oktober 2013

Mer i bokhögen

I bokhögen fanns bara fem böcker som jag faktiskt handlade själv. En var en present, men övriga var de här fyra pocket böckerna.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag fick också en del friex som inte låg i goodie-bags. Dessa från Libris förlag, Historiska media och Sagolikt förlag.
 

Söndag och sammanfattning

Min söndag blev lite kortare än jag först hade tänkt. Det berodde inte på att jag inte trivdes på mässan, utan på att jag längtade förfärligt mycket efter min familj. Som tur var hade jag en ombokningsbar biljett, så jag hann hem och kunde natta mina barn.

Men jag hade tre seminarier inbokade och dem ville jag inte missa. Det var tre ganska olika ämnen - läsförståelse i skolan med barnboksförfattarna Martin Widmark och Johan Unenge (avgående läsambassadör), Sofi Oksanen om den sk. Estlandssviten och slutligen Mattias Boströms seminarium om Sherlock Holmes. Alla tre var intressanta och bra, så jag är glad att jag hann med dem innan tåget gick.

Efter att jag hade lämnat in nyckelkortet till bloggrummet och släpat upp min enormt tunga väska upp på tåget kände jag mig lite vemodig. Tänk att de där fyra fantastiska dagarna hade passerat så snabbt! Att vara bloggambassadör är antagligen en sak man bara gör en gång. Otroligt roligt har det varit hursomhelst. Att få fri tillgång till alla seminarier, att få bli "vip:ad" in hos förlagen, att få träffa författare jag beundrar, att få ordna mingel och roligheter för andra bokälskare och att komma hem med drivor av härliga böcker att läsa.
 
Extra glad är jag över att få dela den är upplevelsen med mina bloggambassadörskollegor - alla härliga och boktokiga människor. Tack ni fina!

tisdag 1 oktober 2013

Septemberläsning

Inte så många böcker denna månad, men jag skyller på att jag kämpar på med tegelstenen Aldermanns arvinge.

Månadens bloggambassadör!

Nu trodde ni kanske att mitt uppdrag för bokmässan var över, men icke då!
Den här månaden är det jag som är Månadens bloggambassadör på bokmässans hemsida. Det passar mig utmärkt att vara "Miss October" - för oktober är också min födelsedagsmånad :)