tisdag 31 maj 2016

Det nionde brevet

Rec.ex. från Wahlström & Widstrand 
- tack!
Den här texten är tidigare publicerad på Kulturkollo.

Det nionde brevet av Carin Ormestad utspelas på den lilla ön Gräsö i Roslagen och börjar med en begravning. Öns starka kvinna Lea Höjer begravs och hennes son Walter bor ensam kvar på gården som varit hans barndomshem. När han börjar sortera bland sin mammas gamla papper hittar han flera brev adresserade till sin syster. Brev som skickats efter att systern abrupt lämnade hemmet och som har returnerats oöppnade. Alla har saker att dölja, så även Walter, men han börjar förstå att det har funnits sidor hos hans mamma som han inte alls kände till.

Walters dotter Juliana kommer till ön för att vara med på sin farmors begravning. Hon bor sedan flera år i Indien, så det var länge sedan hon var på ön där hon tillbringade sina barndoms somrar. Tillbaka på ön får Juliana möjlighet att tänka över sina egna livsval och utvärdera dem. Kanske är det liv hon skapat sig i Indien inte alls rätt för henne? Hon sörjer att relationen till fadern inte är så bra som hon skulle vilja, men hon är också besviken på att han valde ön och gården istället för ett liv med henne och hennes mamma i Gävle. Hon ser på sin far som en hemmason som aldrig kom ifrån det arv han förväntades axla efter sin far. Hon tror att det är allt han önskade av livet, men hon anar inte att han i sin ungdom hade helt andra planer.

Till begravningen kommer också en okänd man. Vem är främlingen som står längst bak i kyrkan och som sedan åker runt på ön och frågar ut folk i gårdarna? Walter tycker sig känna igen honom och tror att hans besök kan ha att göra med en händelse en sommar i mitten av 50-talet. Den sommaren då en grupp resande slog upp ett tivoli på ängen i midsommartid.

Romanen berättas i nutid, men vi får många återblickar som ger några pusselbitar i taget av berättelsen. Det är också i återblickarna och i de gamla breven vi lär känna den stränga Lea bättre, var hon kom ifrån och hur viktigt gården, ön och hennes goda anseende var för henne. Här får vi också veta mer om Walter och hans syster. Bit för bit vecklas de olika händelser upp som ledde till att det ena syskonet lämnade ön för att aldrig mer återvända och att det andra syskonet blev kvar på en alltmer olönsam gård. Det är också en berättelse om identitet och hur svårt det kan vara att röra sig bortom förutbestämda roller och förväntningar. Men den klaustrofobiska känslan på en liten ort/plats där alla känner alla kan ju också innebära en trygghet. Rädslan för det okända blir mycket tydligt när “tattarna” kommer till ön. En rädsla som väcker skrämmande sidor hos många.

Berättelsen är byggd med lätt hand, men blir väldigt spännande – relationerna mellan de lika familjemedlemmarna, den främmande mannen som närmar sig Walter och Juliana och den allvarliga händelsen på midsommarnatten som läsaren länge bara anar i boken.

Det nionde brevet är författarens skönlitterära debut. Hon har själv tillbringat somrarna på Gräsö och kärleken till ön märks i omsorgen om detaljer i miljöbeskrivningarna. Jag tycker också mycket om hennes personporträtt. Människorna i de här romanen har flera lager och nyanser. De utvecklas genom boken på ett sätt som är väldigt trevligt att läsa och när jag slår igen boken känner jag att flera av dem kommer att stannar kvar hos mig en stund.

Det nionde brevet
Författare: Catrin Ormestad
Förlag: Wahlström & Widstrand (2016)
ISBN: 9789146230472
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Så nära barfota

Rec.ex. från författare och 
Så nära barfota av Marie Hedegård är författarens debutroman. Hon skriver berättelsen om Ellen - en medelålders kvinna som inte tycker att livet har något att erbjuda henne längre. Hon vantrivs med arbetet som lärare, de egna barnen har flyttat ur och hör bara av sig när de behöver hjälp med något, hennes man har sina fritidsintressen och de står inte varandra nära längre och frågan är om de någonsin gjort det?

En dag bryter hon ihop på jobbet och blir hemskjutsad av vaktmästaren. En lång sjukskrivningsperiod inleds, men vilan hjälper inte. Ellen bli bara mer och mer förtvivlad. Relationen med maken blir bara värre och allt ställs på sin spets när han börjar prata om skilsmässa.

Då får hon ett mejl från sin ­väninna Lana, som hon inte har hört av på länge. Lana har förälskat sig i en afrikansk man och flyttat till hans hemby. Ellen bestämmer sig för att åka dit och hälsa på. Vem hade trott att hon skulle lära sig så mycket om sig själv i en by på landsbygden i Ghana?

Först blev jag arg på Ellen. Jag tyckte att hon var onödigt bitter och gnällig. Ja, hennes barn var lite frånvarande, men är det inte också normal att vilja klippa navelsträngen när man flyttat hemifrån. Ja, hennes man var inte så kul och behandlade henne okänsligt, men han försökte ju i alla fall lite. Det tyckte jag inte att Ellen gjorde - hon var bara bitter och trött. Hon var också onödigt fast i hur det alltid varit och ältade den gamla grannsämjan och Lanas uppbrott mycket.

Men sedan började jag förstå Ellen bättre. Det var inte det att hon inte ansträngde sig för att hålla relationen till mannen levande. Det var faktiskt så att hon inte ville anstränga sig. Saker och ting i livet blir inte alltid som man tänkt och till slut så kanske det bara är så att man måste få sluta att anstränga sig för att få allt att fungera och bara få känna efter vad man vill. När jag hade förstått det började jag tycka om den här boken.

Det här är inte en bok om medelålders kvinna som åker till Afrika för att hitta sig själv i armarna på en ung, tillfällig älskare. Det är en bok om en medelålders kvinna som måste åka långt hemifrån för att göra upp med sina rädslor och för att återta sig själv. Det är också en bok om vänskap och om att våga vara ärlig inför andra, men också inför sig själv.

Författaren bodde själv en tid på landsbyggden i Ghana när hon skrev romanen och miljöerna är kärleksfullt tecknade, utan att vara för exotiserande.


Så nära barfota
Författare: Marie Hedegård
Förlag: Lindelöw (2016)
ISBN: 9789187291524
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Härifrån till verkligheten

Rec. ex. från författaren - tack!
Den här texten har tidigare publicerats på Kulturkollo.

När jag läser förlagstexten till boken som landat i min brevlåda fångas jag av frågorna som ställs till läsaren.

"Har vi rätt att bestämma över våra föräldrars livsval? Har vi rätt att bestämma över andras sorg? Och var börjar och slutar egentligen ett moderskap?"

I Härifrån till verkligheten skriver författaren Eva Rydinger om de sköra relationerna i en familj.

När Marianne vinkar av sin dotter Karin och sitt barnbarn som tillbringat flera sommarveckor hos henne, drar hon en lättnadens suck. Visst är det trevligt att ha besök, men måste de stanna så länge? Hon längtar efter att få göra vad hon vill, efter något nytt. För ännu har väl livet mer att bjuda på trots att hon börjar bli till åren. När en sympatisk rörmokare dyker upp i hennes lilla hus kommer plötsligt känslor som Marianne inte hade trott att hon skulle känna igen.

När Karin kommer hem till Stockholm suckar hon över att hon ännu en sommar känt sig tvungen att tillbringa semestern i sitt föräldrahem så att hennes mamma inte ska känna sig ensam. Den gamla skånelängan i Vejbystrand skulle hon dock inte ha något emot att ha som sommarhus. Kanske kan hon förmå sin mamma att flytta till en trevlig och lättskött lägenhet? Karin blev änka för tre år sedan och lever nu ensam med sin son. Hon sörjer sin man djupt och hållet stenhårt fast i minnet av honom och gör allt för att sonen inte ska glömma sin pappa. Sorgen gör att hon får svårt att hantera både vardag och arbete.

Fokus ligger på de två kvinnorna Marianne och Karin, på deras respektive liv och på deras mor/dotter-relation. Marianne är lätt att sympatisera med och det är intressant och lite befriande att få läsa en bok där tankar om kärlek och sex kommer in på ett naturligt sätt även hos en äldre huvudperson. Det finns också mycket sorg hos Marianne. Sorg över saker som inte blev som hon hade hoppats och över tillfällen som gått förlorade. Karin är inte lika lätt att tycka om. Hennes sorg är nästan manisk och det är svårt att läsa om hur den påverkar sonen. I relationen till mamman och bröderna vill hon bara att allt ska vara som det alltid har varit. Minnet av pappan som gick bort för många år sedan ska bevaras och saker ska göras på samma sätt som alltid. I hennes sorg göms dock ett enormt samvetskval och Karins agerande är lättare att förstå vartefter den bilden blir allt klarare. Jag gillade också att läsa de delar av boken som utspelades på Karins arbete på bokförlaget. Det är kanske i mer privat intresse att jämföra med min egen jobbvardag, men kul att se hur den världen framställs.

I Härifrån till verkligheten tecknas två riktigt intressanta kvinnoporträtt. Frågeställningarna är tankeväckande och visar en familjesituation som säkert inte är ovanlig. Det här är en lågmäld men stark roman om förväntningar, låsta roller och brist på kommunikation. Jag hoppas att den hittar många läsare.

Kulturkollo finns även en mini-intervju med författaren.

Jag har tidigare läst Fotografen av Eva Rydinger.

Härifrån till verkligheten
Författare: Eva Rydinger
Förlag: Ordberoende Förlag (2016)
ISBN: 9789187595257
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Veckans tema på Kulturkollo: Lånat, bytt och fått

Den här veckan tillbringar vi mest på biblioteket, men vi pratar till exempel också om bokbyten, som i gårdagens inlägg som är mitt bidrag till veckan.

Men inte nog med det, vi gästar även Bokmässans Instagram-konto hela veckan och har glädjen att få berätta att Kulturkollo har äran att få ta hand om bokbloggarrummet på bokmässan i år igen. Hoppas vi ses där i september!



Veckans utmaning är en enkät om lånade, bytta och fådda böcker. Här kommer mina svar:

Hur många biblioteksböcker har du hemlånade just nu?
Ovanligt få - bara sju stycken. 2 till mig och 5 barnböcker.

Vilken var den senaste boken du fick?
Det var ett recensionsexemplar av boken Alla dessa hemligheter av Annika Estassy som jag fick hem i posten för några dagar sedan.
Vilken var den senaste boken du gav bort?
Oj, det kommer jag inte ihåg! Måste bli bättre på att ge bort böcker. Kanske var det deckaren Och sen aldrig mer av Cecilia Lindblad som hamnade hos Bokföring enligt Monica.

Vilken var den senaste boken du bytte till dig och mot vad?
Jag ställde Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson i bokbytarhyllan på jobbet och tog Kvinna 22 av Melanie Gideon.

Vad läser du just nu och hur fick du tag på den boken?
Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George som jag fått som recensionsexemplar.

söndag 29 maj 2016

Västmanländskan via Instagram



Läser En gud i spillror just nu, men har lite svårt att få något läsflyt. Gillar Atkinson skarpt så jag hoppas att det tar sig.
#västmanbok

torsdag 26 maj 2016

Veckans tema på Kulturkollo: Tjocka släkten

Ja, vi pratar familj och släkt den här veckan på Kulturkollo och utmaningen består i att tipsa om riktigt bra släktskildringar.



Jag älskar ju att läsa släktskildringar, så här borde jag verkligen kunna komma med tips. Jag har bara så svårt att komma ihåg vad det är jag har läst ...

Här är i alla fall några förslag:

Elin Olofssons roman Då tänker jag på Sigrid går inte så långt tillbaka i släktleden, men är finstämd berättelse om en familj med många obesvarade frågor.

En släktsaga av det lite lättsammare slaget är Cavendon Hill-böckerna av Barbara Taylor Bradford. Som en blandning av Downton Abbey och Huset Elliot.

En vacker och gripande släktsaga återfinns i Khaled Hosseinis Och bergen svarade.

Den har några år på nacken nu men Anne B. Ragdes serie om tre bröder på en bondgård i norska Trondheim är väldigt kärleksfullt berättad. Första boken i serien heter Berlinerpopplarna.

Från Norge till Danmark och en välskriven, dramatiskt och rörande släktkrönika - Vi, de drunknade av Carsten Jensen.

Och så avslutar jag med att tipsa om den klassiska Buddenbrooks av Tomas Mann.

tisdag 24 maj 2016

Dags för sommarbingo!



Hmm ... utmaningsfritt var det ju ... men om jag skriver ut en bricka bara för att se hur många jag prickar in utan att planera för det ...  ;)

#botnsbingo16 #västmanbok

söndag 22 maj 2016

Västmanländskan via Instagram



Läser utanför mitt bekvämlighetsområde.

#läserjustnu #14författare #västmanbok

lördag 21 maj 2016

Fula bokomslag?


Idag skriver jag lite om fula bokomslag på Kulturkollo.
Vilket/vilka omslag tycker du är allra fulast? 

fredag 20 maj 2016

Veckans tema på Kulturkollo: Hiss eller diss

Den här veckan är vi ganska negativa på Kulturkollo - vi sågar både filmer och böcker utan pardon.

Själv skulle jag vilja dissa hela den här veckan som har bestått av på tok för mycket - och för jobbigt - jobb. Jag har inte ens varit i närheten av tillräckligt mycket lästid och att blogga ska vi inte tala om!

Håll tummarna för att veckan hämtar upp sig nu när det är helg.

lördag 14 maj 2016

Svea handlar


"Nej mamma, jag är för stor för de där böckerna nu", sa 5-åringen när jag föreslog den här vid nattningen. Och så är det nog tyvärr.

Men har du barn som är lite yngre, så kan jag rekommendera böckerna i serien "Bus med Svea". Författaren Linda Palm har förmågan att hitta precis rätt i vardagen med små barn och det är lätt att charmas av Svea. Den senaste titeln i serien är Svea handlar med garanterad igenkänning för småbarnsföräldrar. Precis som de tidigare böckerna avslutad denna med en storyline som sammanfattar boken.

Jag har tidigare bloggat om Svea tvättar, Svea äter, Svea klär på sig, Svea planterar och Svea bygger


Svea handlar
Författare: Linda Palm
Illustratör: Jessica Lindholm
Förlag: Idus (2016)
ISBN: 9789175773407
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Veckans tema på Kulturkollo: Livet är en schlager




















Den här veckan har livet varit ganska långt från en schlager för egen del, men på Kulturkollo har det varit glitter, glamour och schlagerfeber hela veckan. Favoritschlagers, textanalyser, lästips till Mello-artisterna och mycket mer finns att läsa på Kollo-bloggen.

Och ikväll håller vi en tumme för Frans!

fredag 13 maj 2016

Västmanländskan via Instagram



Det känns ju helt rätt att den här ligger näst på tur i läshögen med tanke på dagens tillkännagivande.

#läsplaner #västmanbok

torsdag 12 maj 2016

2 x Kråke

Rec.ex. från författaren och Idus förlag - tack!
Serien Mera Kråke är kapitelböcker med ett pedagogiskt innehåll som är invävt i en skönlitterär berättelse. Många känner nog till bilderböckerna om Kråke. Här har författaren Marie Bosson Rydell och illustratören Jessica Lindholm har låtit honom bli lite äldre, men annars är han sig fortfarande ganska lik med nyfikenhet, kunskapstörst och klurighet. Böckerna inspirerar också till att själv testa de pyssel, lekar och aktiviteter som nämns i texten.

Kråke och Gustav handlar om Kråke och hans äldre granne. De trivs bra tillsammans och lär varandra saker. I den här boken handlar det om kommunikation och om traditioner, som t.ex. allhelgonahelgen och Halloween. Illustratörens bilder gör sig extra fint i de höstfina bilderna. En bok med mysig stämning och en fin vänskap.

Kråkes medeltidsskola är en verkligt faktaspäckad bok (ibland kanske lite väl faktaspäckad ...) där läsaren får följa Kråke och hans klasskompisar när de har tema medeltiden i skolan. I varje ämne lär de sig något om till exempel hur människor levde, åt, klädde sig och lekte på medeltiden. Kråkes klurighet kommer till nytta när barnens ska bygga mini-katapulter.

Den här boken högg mina barn direkt - omslaget lockande verkligen till läsning - och efteråt ritade dottern illuminerade initialer på löpande band. Vi diskuterar också då och då vad vi skulle ha haft för symbol på våra sköldar om vi hade varit riddare på medeltiden.

Jag har tidigare bloggat om Kråkes bästa dag, Kråke och Lubbas och Kråke spelar spel.


Kråke och Gustav
Författare: Marie Bosson Rydell
Illustratör: Jessica Lindholm
Förlag: Idus (2015)
ISBN: 9789175772868
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Kråkes medeltidsskola
Författare: Marie Bosson Rydell
Illustratör: Jessica Lindholm
Förlag: Idus Förlag (2016)
ISBN: 9789175773810
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Bloggstafett: Kraften (Korpringarna del 3)

Rec,ex från B. Wahlströms - tack!
Jag tar över stafettpinnen från Bokfreak i en bloggstafett om den tredje och avslutande delen i serien Korpringarna av Siri Petersen. Imorgon fortsätter bloggstafetten hos Lilla bus läser.

I Kraften möter vi än en gång Hirka och Rime och berättelsen utspelas delvis i Dreysil och delvis i Ymslandet. Hirka är hos sin fars folk  - Umpiri, nábyrn, de likfödda - i en ny och skrämmande värld som hon försöker lära sig att behärska. Hon kämpar också med att acceptera att en del av henne är Umpiri.

Rime är mitt i en maktkamp i Ymslandet med väldigt dåliga odds på sin sida, samtidigt som Umpiri gör sig redo att tåga mot Ymslandet för att återta kraften som varit förlorad i tusen år.

Hirka är utan tvekan de mest intressanta karaktären. Det är henne jag vill följa, där hon är vill jag befinna mig. Jag märker att jag blir lite otålig i Rimes kapitel och kommer på mig själv att funderar på vad Hirka håller på med. Jag beundrar hennes, många gånger dumdristiga, mod och förmåga att se bortom yta och fasta roller. Hennes sökande efter en plats i tillvaron och ett sätt att hantera de olika delar hon består av är bärande genom alla tre böckerna och får verkligen möjlighet att fördjupas nu i den sista delen.
Men Hirka skulle inte kunna vara här. Hon hade varit ett odensbarn. Röta. En likfödd. Hon var jordblind. Hon var inte välkommen någonstans. I någon värld
Jag måste säga att jag tycker att Siri Pettersen avslutar den här serien mycket snyggt. Kraften handlar om kärlek, blod, släktskap, makt och mod i en välkonstruerad berättelse med ett enormt läsdriv.


Jag har tidigare läst de båda andra delarna i serien - Odinsbarn och Röta.

Kraften
Författare: Siri Pettersen
Förlag: B. Wahlströms (2016)
ISBN: 9789132166211
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

onsdag 11 maj 2016

Den sårade pianisten

Rec.ex. från  Forum - tack!
Maria Ernestam är en av mina favoritförfattare och jag tycker att hon får på tok för lite uppmärksamhet. När jag hörde att det var en ny bok på gång av henne var peppen stor. Nu är den alltså här - Den sårade pianisten.

Boken handlar om vännerna Veronica och Marieke. De har känt varandra sedan de var små och har nästan varit som systrar. Veronicas moster Klara finns som en förebild och som en fast punkt för dem båda. När Veronicas moster Klara dör dyker det upp personer på hennes begravning som ingen av dem känner igen och de börjar fundera på vem mostern egentligen var. Som barn funderade de aldrig på Klaras privatliv och visste inte heller vad hon gjorde på den flera veckor långa semestern hon åkte på varje år.

Veronica och Marieke ger sig ut på en resa i Klaras fotspår, till Langkawi och San Francisco, för att ta redan på vad Klara var för en person, men resan blir ännu mer ett tillfälle för dem att pröva sin vänskap. Dynamiken mellan den följsamma Marieke och den utåtriktade Veronica som varit fast genom barn- och ungdomsåren, förändras under resan när de på ett sätt möts igen som vuxna kvinnor.

Berättelsen berättas i nutid då Marieke sitter i sin bokhandel i Gamla stan i Stockholm och tänker tillbaka på resan de gjorde tillsammans. Vi får tidigt reda på att de inte har pratats vid på tio år, att resan resulterade i en brytning. Det är snyggt upplagt och jag gillar hur storyn portioneras ut i små bitar med en betraktelse från resan, för att sedan "hämta hem" berättelsen igen till nutid.

Det de upptäcker om mostern är på många sätt ett antiklimax för min del och hela historien med den mystiske hotellpianisten James känns lite långsökt och konstruerad (men just den delen är visst inspirerad av en verklig händelse), men det spelat inte så stor roll! Behållningen i boken är relationen mellan de två kvinnorna och den intressanta utveckling deras vänskap genomgår. Författaren skriver sina karaktärer så sköra och så starka på samma gång.

Men det allra bästa med Maria Ernestam är hennes språk! Hon har en förmåga att verkligen fånga in mig med sina ord. Det finns dessutom något "luftigt" över hennes sätt att skriva, till synes utan ansträngning, som gör att det är en ren njutning att läsa. Så snyggt!

Jag har tidigare läst Marionetternas döttrar, På andra sidan solen, Alltid hos dig, Kleopatras kam, Busters öron och Caiprinhia med döden av samma författare.  


Den sårade pianisten
Författare: Maria Ernestam
Förlag: Forum (2016)
ISBN: 9789137142371
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

tisdag 10 maj 2016

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

Rec.ex. från Albert Bonniers förlag - tack!
Den här texten har tidigare publicerats på Kulturkollo.

Författaren till Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske heter Emmy Abrahamson. Hon har tidigare skrivit flera ungdomsböcker och blev Augustnominerad 2012 för boken Only väg is upp. Vuxendebuten är en historia som är inspirerad av hur författaren träffade sin man, som vid det tillfället faktiskt bodde i en buske.

I boken heter huvudpersonen Julia och hon bor i Wien. Hon håller på att förgås av tristess på sitt jobb som språklärare på Berlitz där hon, för trovärdighetens skull, är noga med att inte berätta för sina elever att hon är svensk och alltså inte har engelska som modersmål. Hon drömmer om att bli en känd författare och hoppas att något litterärt ska sippra igenom väggarna från grannen Elfride Jelinek. Julia har inga svårigheter att komma på bra romanidéer – det är bara det att alla redan verkar vara förverkligade av någon annan!
Hon går ibland ut på barer och dansställen med en tjej från jobbet, som hon egentligen inte gillar särskilt mycket, men umgås annars mest med sin katt.

Men så träffar hon Ben som är rolig, spontan, snygg och sexig. Hon faller huvudstupa. Problemet är bara att han dricker lite för mycket. Och luktar ganska illa. Ja, och att han faktiskt bor under en buske i en park. Julia får kämpa mot sina egna fördomar och sin rädsla för vad andra människor ska tycka. Att vara uteliggare är ju på så många sätt socialt tabu. Att kunna se bortom det och att upptäcka personen bakom etiketten är inte lätt. Att dessutom förälska sig i en person som lever så i utkanten är ett stort steg. Relationen mellan Julia och Ben är romantisk, men verkligen inte bara sockersöt. Den är ganska galen, men självklar på många sätt. Tyvärr är den också komplicerad på så många andra sätt – kan de komma förbi ytan och konvention? Förutom det mest uppenbara är de också olika på många andra sätt – kan deras olika livsstilar och sätt att vara fungera tillsammans eller är deras förhållande dömt att misslyckas?

Ben känns som en gränslös person och han är ganska mycket en pajas från början, men växer i historien när det blir tydligare att han har en lite mer allvarlig botten. Men det är ändå Julia som bär den här berättelsen. Författaren har gjort henne till en väldigt rolig karaktär – hon älskar att svara på enkäter och deltar till exempel gärna i sådana marknadsundersökningar på stan som andra människor försöker undvika. Hon går och testar sin perfekta hörsel – bara för att det är gratis och för att hon inte hade något annat att göra precis då. Jag gillar också hennes väldigt dråpliga betraktelse av vuxenlivet med allt vad det innebär med tråkiga jobb. Hon är också en karaktär som tillåts prata avdramatiserat och roligt om sex och onani. Jag fnissar gott åt hennes utläggningar om de språkelever hon måste stå ut med och roas av hennes romanidéer, som ju alltid redan är skrivna.

Det känns som en ganska osannolik historia (även om vi vet med facit i hand att vissa delar faktiskt har hänt) och det är en lite lätt hysterisk bok, men den är skriven med så mycket värme och med glimten i ögat hela tiden att det är svårt att inte charmas av den.

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske
Författare: Emmy Abrahamson
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2016)
ISBN: 9789100156640
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

måndag 9 maj 2016

Om jag var din tjej

Rec.ex. från Lavender Lit - tack!
Tänk dig att du är tonåring och flyttat till en ny stad och börjar på en ny skola det sista året på high school. Det kan vara riktigt jobbigt för vilken tjej som helst. Men tänk dig att du dessutom precis genomgått en könskorrigering. Om jag var din tjej av Meredith Russo handlar om precis just det.

Amanda har egentligen alltid vetat att hon är en flicka, hon föddes bara i fel kropp. Hon har försökt att passa in i sin pojkkropp och leva upp till de förväntningar som ställs på killar, men det har aldrig lyckats särskilt bra. Skolan blev en plåga, med ständiga påhopp och slag från mobbarna. Även hemma ser hon besvikelsen i sin fars blick när hans försök att "tuffa till" sonen misslyckas.

Det är kanske inte realistiskt att en så ung person får genomgå en könskorrigering, men i den här boken få Amanda, men stöd av sin mamma, gå igenom hela processen med psykologsamtal, hormoner och så småningom även operation. När hon ska gå sitt sista år på high school väljer hon att flytta till sin far i en annan stad och "börja om" där.

Hon påbörjar trevande en ny relation till sin pappa, hon får nya vänner och blir också förälskad. Hon njuter av de flesta aspekter av sitt nyvunna liv i "rätt" kropp, men oron finns hela tiden där. Oron och rädslan för att bli "avslöjad" och för vad folk ska tycka. I relationen till vännerna tycker hon det är svårt att inte vara ärlig och när hon inleder en relation med Grant grubblar hon hela tiden på om och i så fall när och hur hon ska berätta för honom. Även föräldrarnas oro och deras rädslor för Amandas skull går som en röd tråd genom boken.

Men här finns också härliga saker om tonårslivet som den första kyssen, den första pirrande förälskelsen och, eftersom det här är en amerikansk high school-skildring, den stora "prom"-kvällen. Det finns flera intressanta personer i den här berättelsen och nästan alla har sina egna rädslor att kämpa med.

Boken baseras delvis på författarens egna upplevelser som transkvinna. Den känns på många sätt "sann" så till vida att Amandas tankar och upplevelser känns trovärdiga och äkta. Den väcker många tankar - inte minst om föräldraskap. Jag kom också på mig själv med att grubbla över hur jag själv skulle reagera och hur jag skulle hantera en sådan situation om det skulle bli så. Och att verkligen hoppas och önska att jag skulle klara av det på ett bra sätt!

Det här är en intressant och viktig bok. Jag tycker mycket om den!

Igår konfererade vi om den här boken på Kulturkollo. Titta in där och läs.

Om jag var din tjej
Författare: Meredith Russo
Förlag: Lavender Lit (2016)
ISBN: 9789187879166
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Vulkanen och kalven som Po räddade

Rec.ex. från Vombat förlag  - tack!
Jag fick en lite annorlunda barnbok, hem i brevlådan. Vulkanen och kalven som Po räddade är skriven av Grethe Rottböll och illustrerad av Viveka Sjögren.

Boken, som är  inspirerad av katastrofen i Fukushima för fem år sedan, handlar om den lille kovaktaren Po som väljer att stanna på sin ö när vulkanen Nga Murri får ett utbrott. Alla andra flyr, men Po kan inte tänka sig att lämna sina trehundra kor utan söker skydd med dem i en grotta. Han känner sig först ensam, men när en liten kalv föds får han en ny vän.

En fin och lågmäld bok om att våga göra det man tror på och om en fin vänskap. Bildspråket har en lite annan estetik än vad som är vanligt i svenska bilderböcker, men jag gillar de lite kantiga bilderna och illustrationerna känns helt rätt till den här berättelsen.

Vulkanen och kalven som Po räddade
Författare: Grethe Rottböll
Illustratör: Viveka Sjögren
Förlag: Vombat Förlag (2016)
ISBN: 9789186589677 Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris

söndag 8 maj 2016

Veckans tema På Kulturkollo: I utkanten

Nej, men jag har ju glömt att skriva om veckans tema på Kulturkollo. Hela veckan har vi undersökt olika aspektet av temat I utkanten.

Det finns massor av spännande inlägg att läsa - till exempel en konferens om boken Om jag var din tjej av Meredith Russo. Det är en intressant och viktig bok. Min egen rec av den kommer här på bloggen imorgon.

Där finns också en intervju med Lawen Mohtadi, en recension av boken Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske och tips på ungdomsböcker som passar temat. Ja, och en massa annat!


onsdag 4 maj 2016

Lyckliga människor läser och dricker kaffe

Rec.ex. från Forum - tack!
När jag såg titeln på den här boken blev jag nästan förälskad. Den talade till mig - precis så är det ju!

Tyvärr ledde nog boktiteln till lite orimliga (och kanske orättvisa?) förväntningar, för boken kvalité når inte riktigt upp till titelns, eller vad man ska säga.

Lyckliga människor läser och dricker kaffe av Agnès Martin-Lugand handlar inte särskilt mycket om vare sig lyckliga människor, böcker eller kaffe (eller jo, en del om kaffe) utan är namnet på det café huvudpersonen Diane driver. Eller åtminstone gjorde hon det innan hennes man och lilla dotter omkom i en olycka. Den förlamande sorg och de känslor av skuld som vi finner huvudpersonen mitt i när boken börjar är verkligen starkt beskrivna och gripande. Dianes familj och hennes bästa vän och kompanjon Felix försöker nå henne, men hon är inte mottaglig för deras omsorger.

För att få sörja ifred - och kanske för att komma vidare - reser Diane till en stuga i en avlägsen by på Irland. Här tar boken en ny vändning och blir en rejält förutsägbar kärlekshistoria komplett med grinig, men ack så stilig, man (i det här fallet Dianes nya granne) som hon ena sekunden hatar, för att i nästa sekund förälska sig i. Addera obligatoriskt hinder i form av vacker, världsvan och självisk kvinna som också har siktet inställt på den grinige mannen och ni vet hela upplägget.

Jag har inget emot lättsam och förutsägbar romantik, men det här går de olika svängningarna i sådant tempo att jag nästan blir åksjuk.

Plus ändå för några roliga bifigurer, vackra miljöer på Irland och det inte helt förutsägbara slutet. Läs den - kanske i hängmattan i sommar. För den ger en stunds underhållning; utan att lämna något stort bestående minne, och det kan vara precis vad man behöver ibland. Som jag skrev på något forum - a sweet little nothing.

Lyckliga människor läser och dricker kaffe
Författare: Agnès Martin-Lugand
Förlag: Forum (2016)
ISBN: 9789137144658
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

måndag 2 maj 2016

Västmanländskan via Instagram



Dagens tågläsning. Har längtat länge efter Maria Ernestams nya bok "Den sårade pianisten"

@bokforlagetforum #läserjustnu #västmanbok

söndag 1 maj 2016

Jag lät dig gå

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh är en sådan där jobbig bok när ett barn dör. Det är också en bok där man tror att man läser en berättelse och så plötsligt vänder hela storyn och det visar sig att den är något helt annat än man tänkt sig. En jobbig klaustrofobisk stämning hänger över mig när jag läser - jag bara väntar på att det ska hända något jobbigt. Och jag som blir rejält överraskad av vändningen.

Det är en bok som är svår att skriva om utan att "spoilra" handlingen och den bör läsas utan att alltför mycket förhandsinfo, så läs boken istället för att läsa mer här - jag uppskattade den som en riktigt spännande och välskriven spänningsroman.


Jag lät dig gå
Författare: Clare Mackintosh
Förlag: Lind & Co (2016)
ISBN: 9789174616309
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Tidsklyftan

Rec.ex. från Wahlström & Widstrand - tack!
Shakespeare hyllas överallt just nu. Det är 400 år sedan den store dramatikern gick bort och det finns mängder av projekt både på scen och i bokform till hans ära.

Ett spännande projekt är satsningen The Hogarth Shakespeare Project där etablerade nutida författare skriver nya versionen av Shakespeares texter. Tidsklyftan  av Jeanette Winterson är en av böckerna och den är inspirerad av En vintersaga.

Funkar det då att skriva om en 1600-talspjäs till nutid? Ja, jag tyckte att förflyttningen av karaktärerna till nutid var väldigt lyckad, t.ex. att kungen bytts ut till en börsmäklare och hans gemål är nu istället en artist, de fattiga fåraherdarna Shep och Clo är nu svart arbetarklass och att ”skojaren” Autolycus blir bilhandlare. Winterson gör det på ett smart och intressant sätt. Jag uppskattar också den snygga intertextualiteten med referenser till originalpjäsen - och det är också kul att hon får med en av sina egna böcker i romanen.

Det är en ganska tung läsning, vissa passager är riktigt jobbiga och ibland fick jag pausa lite. Winterson låter sin Leo brytas ner totalt, och det är inte vackert.

Jag har läst för lite av Winterson för att kunna jämföra med hennes andra verk, men jag tyckte väldigt mycket om den här romanen - både vad gäller hur hon konstruerade berättelsen och hennes språk, som är ren njutning.

I onsdags var författaren på Sverigebesök och vi konfererade om boken på Kulturkollo.

Tidsklyftan : En vintersaga på nytt
Författare: Jeanette Winterson
Förlag: Wahlström & Widstrand (2016)
ISBN: 9789146229827
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris