Italienska skor

Jag har aldrig varit särskilt sugen på Mankells Wallander-böcker, men det han skriver i andra genrer tycker jag inte är så tokigt.

Så jag plockade åt mig hans senaste pocket Italienska skor.  En pensionerad läkare bor ensam på en ö i Blekinges skärgård när hans ungdomskärlek dyker upp och ber honom att infria ett gammalt löfte och de ger sig av på en resa tillsammans. Det är en finstämd och lite vemodig skildring av gammal kärlek, ny kärlek, skuld och saknad.

På omslaget står det "om du bara ska läsa en bok i höst, så låt det bli denna". Jag håller med!

Mandelplockerskan

Simonetta Agnello Hornbys Mandelplockerskan känns först ganska seg och lite svår att komma in i och det är många personer att hålla reda på.

Huvudpersonen Maria Rosa Inzerillo, kallad Mennulara - mandelplockerskan, dör i första kapitlet och man får lära känna henne via andra personers berättelser och hon framstår inte från början som någon sympatisk person. Men så småningom blir man nyfiken på personen och hur en enkel tjänsteflicka kan ha fått så stor kontroll över den framstående och välbärgade familjen Alfallipe.

En mångfacetterad bild växer fram mot bakgrund av livet i den lilla byn på Sicilien.

Never let me go

Kazuo Ishiguros Never let me go utspelas i engelsk internatskole-miljö men är ändå en slags science fiction.

Till en början verkar barnen på skolan vara som vilka internatelever som helst, men har inga skollov och de åker aldrig hem. Sakta får barnen - och läsaren - ledtrådar om att de inte är vanliga barn utan att de är skapade för speciella ändamål. De får veta att det inte är någon idé att de drömmer om vad de ska arbeta med när de blir stor för de har redan en uppgift att fylla. De får veta att de inte kan få barn och att de måste vara noga med att hålla sig friska och sköta om sina kroppar.

 En spännande, tankeväckande och skrämmande bok.

Brudskeppet

Den här boken låg i en korg tillsammans med en massa andra spännande saker avsedda att avnjutas/användas på en flottfärd på Klarälven som vi fick i bröllopspresent. Men flottfärden blir inte förrän nästa sommar och jag kunde inte hålla mig borta från boken så länge. Jag får hitta någon annan bok med båt-tema tills dess.

Jojo Moyes Brudskeppet är inspirerad av en sann historia om över 600 australiensiska kvinnor som skeppades till England på ett hangarfartyg för att återförenas med de engelska soldater de gift sig med under kriget. Ja, och ni kan ju bara tänka er hur det blir när man föser ihop så många tjejer på en liten yta och lägger till ett gäng marinsoldater! Boken balanserar på gränsen till det banala, men jag tycker ändå den håller sig på rätt sida för att det ska bli bra läsning.


"Året är 1946. Tusentals kvinnor, krigsbrudar, korsar världshaven för att återförenas med de män som de gift sig med under kriget. De reser mot en osäker framtid.Stämningen är förväntansfull och uppsluppen när hangarfartyget Victoria avgår från Sydney med 650 krigsbrudar ombord."

Duck City

Jag kanske missade det när boken kom, men Lena Anderssons bok Duck City känns ganska kontroversiell och öppnar upp för en debatt om den ökade fetman i västvärlden. Men eftersom den utspelas in en Kalle Anka-lik värld och är ganska skruvad så kanske man glömmer bort det. Härligt absurd och lite läskig på samma gång.


"Duck City är belägrat av fetma. Regeringen bekämpar "den vita valen" med hjälp av ständiga kontroller och stränga bantningskliniker. Men suget efter fett, socker och salt är lönsamt, och magnaten John von Anderson djupfriterar ostört vidare i skydd av sin vänskap med Duck Citys president. Lena Anderssons Duck City är en plats som är på bristningsgränsen både fysiskt och psykiskt, en stad som är både obehagligt bekant och bedrägligt främmande."

The Last Battle

Så kom jag till slut till den sista delen i C.S. Lewis serie om Narnia. The Last Battle är den slutliga uppgörelsen mellan det onda och det goda i Narnia. Den kristna allegorin är kanske lite väl övertydlig och det känns inte helt politiskt korrekt att alla onda människor är svartmuskiga med turbaner och kallas "Darkies" och "Dogs" …


"In this, the 7th of the Narnia stories, Jill and Eustice return to help Tirian, last King of Narnia, as the land is troubled by the enemies of Aslan. Peter, Edmund and Lucy join in the great battle against the cruel Calormenes, to decide the future of Narnia."

Om skönhet

Zadie Smith är en författare som växer för mig. Jag var inte så såld på hennes hypade debut Vita tänder och tyckte att Autografjägaren var bra, men lite seg. Men Om skönhet är verkligen en riktigt härlig läsupplevelse. Den utspelas i collegemiljö och skildrar de båda familjerna Belsey och Kipps. Papporna är ärkerivaler inom samma forskningsområde, men familjernas öden flätas ändå samman. Snygg pocketutgåva också!


"Howard Belsey är en brittisk konstprofessor som specialiserat sig på Rembrandt - som han föraktar. Dessutom befinner han sig i livslång exil på USA:s östkust, i en liten stad där han bor med Kiki, en före detta smal sexig medborgarrättsaktivist, numer hårdför motståndare i den kamp som pågår i det Belseyska hemmet, utlöst av en viss makes otrohet. Deras tre barn har valt varsin egen väg att vandra: Jerome religionens stillsamma stig, Zora, den intellektuella banans vonobenattityd och Levi, som vill finna sina svarta rötter, helt andra förorters asfalt. När Jerome handlöst faller för dottern till Howards värsta motståndare, Monty Kipps, utlöses en strid mellan de två familjerna, en strid mellan det brittiska och det amerikanska, mellan ateister och troende, mellan yttre skönhet och inre ädelhet. Om skönhet är en bitsk och dräpande skildring av en familjefejd, och av när det privata blir politiskt och det politiska blir personligt, det är en humoristisk och avslöjande djupdykning i människors innersta drivkrafter och föresatser."

Kungamordet

Den fristående uppföljaren på Hanne-Vibeke Holsts Kronprinsessan heter Kungamordet och innehåller i mångt och mycket samma persongalleri och utspelas i samma miljöer, men istället för att följa miljöministern Charlotte Damgaard igen så är det den fd. finansministern Gert Jacobsen och hans hustru som är huvudpersoner. Det är rappt, det är spännande och bra. Möjligen berättas historien ur lite för många personers perspektiv för att det ska bli riktigt bra.


"Linda Lykke Jacobsen sitter och följer valrysaren framför TV:n och hör kommentatorerna tala om socialdemokraternas nederlag och om ""ett historiskt kliv åt höger"" men det enda hon kan tänka på är sin man, den nu avgående finansministern. För de flesta betraktare är han en briljant politiker och för många en självklar efterträdare till partiledarposten, men Linda ser någonting annat. Efter närmare trettio års äktenskap kan hon läsa minsta tecken och vet när det är dags att ligga lågt - men vet också att det aldrig hjälper."

Älskad, saknad

Jag tror att jag börjar sälla mig till de som hävdar att Joyce Carol Oates är värd Nobelpriset i litteratur. Hennes böcker är otroligt välskrivna och Älskad, saknad är inget undantag. Om en stor och brutal förlust, om sorg, om saknaden av en modersgestalt trots att man är vuxen.


"Nikki Eaton , 31, ensamstående, frigjord, ekonomiskt oberoende, den upproriska yngre dottern, är på väg hem till sin mor, som varje Mors Dag brukar ordna en lunch för familj och vänner. Stämningen mellan Nikki och modern är spänd, och efter festen åker Nikki hem med föresatsen att inte som vanligt ringa och tacka för senast. När hennes äldre syster två dagar senare oroligt undrar om hon hört av modern, som inte svarar i telefon, lovar Nikki motvilligt att åka dit och se vad som hänt. Ingen bil på garageuppfarten, ytterdörren öppen. Nikki går genom huset. Det är något som inte stämmer… Under det år som följer på moderns våldsamma död går Nikki gradvis genom en förvandling. Hon inser att Gwen Eaton inte bara var sinnebilden för en supermamma utan också en mångfasetterad kvinna med egna hemligheter. Nikki överväldigas av sorg och saknad när hennes mor för första gången blir synlig för henne."

Semesterläsning

Det bästa med semester är ju att man har gott om tid att läsa och kanske är en regnig semester det allra bästa ur det perspektivet. Jag har i alla fall njutit av att kunna läsa nästan hur mycket som helst!

Eldest av Christopher Paolini läste jag iofs ut precis innan semestern, men den får vara med här ändå. Jag tyckte ju egentligen inte särskilt mycket om Eragon som är den första boken i trilogin, men på nåt vis var jag ändå tvungen att ta redan på vad som skulle hända. Kvalitén är fortfarande inget vidare och det finns säkerligen väldigt mycket bättre barnfantasy än så här, men kapitlen som inte handlar om Eragon utan om hans kusin Roran är faktiskt inte så dumma …


"Eragon and his dragon, Saphira, have just saved the rebel state from destruction by the mighty forces of King Galbatorix, cruel ruler of the Empire Now Eragon must travel to Ellesmera, land of the elves, for further training in magic and swordsmanship, the vital skills of the Dragon Rider. It is the journey of a lifetime, filled with awe-inspiring new places and people, each day a fresh adventure. But chaos and betrayal plague him at every turn. Eragon isn’t sure whom he can trust. Meanwhile, his cousin Roran must fight a new battle back home in Carvahall - one that puts Eragon in even graver danger. Will the king’s dark hand strangle all resistance? Eragon may not escape with even his life…"


Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors är en riktigt bra bok som verkligen får en att tänka på "godhets-begreppet". Det är kanske inte helt självklart om man gör gott för att hjälpa andra eller för att man ska må bra själv. Men det behöver kanske inte heller vara en motsägelse? I en recension skrevs det om Sara Kadefors att hon inte bara var en ungdomsförfattare (t.ex. Sandor slash Ida) utan också hade "lyckats" skriva en vuxenbok. Jag tror tvärtom att det är svårare att skriva riktigt bra för ungdomar än för vuxna, så har man klarat det så funkar det för vuxna också.


"Karin ses och ser sig själv som god och vidsynt. Gynekolog dagtid och volontär på en mottagning för illegala invandrare på kvällen. Hon låter unga Katerina från Moldavien, som utnyttjats av familjen hon arbetar hos, flytta in hos sin egen familj på Fågelbovägen 32. Ingenting blir som hon tänkt sig."


Harry Potter and the Deathly Hallows av J. K. Rowling är den sjunde och sista boken om Harry Potter och den kom ut på engelska den 21 juli - och blev ju såklart en toppenbra bröllopspresent. Smart nog fick vi också varsitt ex så att äktenskapslyckan inte behövde prövas redan på bröllopsresan. Och vi läste i ett sträck. Och det var spännande som vanligt. En "pageturner" som det så fint heter. Men sista kapitlet hade man kunnat skippa.


"His hand closed automatically around the fake Horcrux, but in spite of everything, in spite of the dark and twisting path he saw stretching ahead for himself, in spite of the final meeting with Voldemort he knew must come, whether in a month, in a year, or in ten, he felt his heart lift at the thought that there was still one last golden day of peace left to enjoy with Ron and Hermione.’ With these words "Harry Potter and the Half-Blood Prince" draws to a close. And here, in this seventh and final book, Harry discovers what fate truly has in store for him as he inexorably makes his way to that final meeting with Voldemort."


Deckare är ju aldrig fel på semestern och efter Harry Potter blev det två deckare på raken. Först Olycksfågel av Camilla Läckberg. Deckare och dokusåpa i Tanumshede - kan det vara nåt? Ja, det funkar faktiskt!


"Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har haft en lugn vinter. Men när våren kommer börjar det hända saker. Den omdiskuterade dokusåpan Fucking Tanum drar in i samhället och än en gång drabbas Fjällbacka av ond bråd död. Det som först ser ut som en vanlig bilolycka visar sig vara ett mord. Sedan Patrik upptäckt kopplingar till liknande fall runt om i Sverige inser han att gärningsmannen troligen har fler liv på sitt samvete. Kort därefter hittas en av dokusåpadeltagarna död i en soptunna. Har detta brutala mord något samband med seriemördaren som polisen jagar?"


Men britterna är ju kanske ändå ett strå vassare när det gäller deckare. I minnenas tecken av Reginald Hill är ren deckarnjutning när den är som bäst.


"När kriminalinspektör Peter Pascoe beger sig till Thorton Lacey för en återförening med några gamla skolkamrater förväntar han sig en trevlig helg i minnenas tecken. Men verkligheten blir helt annorlunda. Tre av vännerna hittas brutalt mördade i den lilla stugan och den fjärde, Colin Hopkins, är spårlöst försvunnen. Den lokala polisen misstänker genast att Hopkins ligger bakom de fruktansvärda dåden, men Pascoe är övertygad om att hans äldste vän omöjligt kan ha gjort någonting sådant. Tillsammans med sin blivande fru Ellie bestämmer han sig för att göra en del efterforskningar på egen hand. Samtidigt håller kriminalkommissarie Andy Dalziel på att undersöka en rad olösta inbrott i västra Yorkshire. Och när ytterligare ett mord inträffar verkar det som om de två fallen på ett märkligt sätt har kopplingar till varandra. Frågan är bara om Peters strävan att rentvå sin gamle vän kanske gör honom blind för sanningen!"


Nästa bok Mitt första liv av Bodil Malmsten kom i ett "avslappningspaket" och tanken var nog att avnjuta den i badet för att pusta ut efter bröllopet. Nu blev det avslappningsläsning på tåget hem från Gotland istället, men det är ju inte heller så tokigt. Jag visste inte mycket om Bodil Malmsten och har inte läst hennes böcker från Finistère, men det gör nog inget för den är boken med små korta betraktelser, funderingar och berättelser ur hennes barndom kan man man till sig ändå. Och fast man inte har vuxit upp i Norrland på 40- och 50-talet så kan man på något vis identifiera sig med det hon berättar.


"Mitt första liv" handlar om den för varje dag allt mer fantastiska barndomen i en by i mellersta Norrlands fjälltrakter och om ungdomen i London och Vällingby. Det är glesbygd och fräknar, norrsken och underläge, storstäder inte lika verkliga som hembyn. I kapitlet »Ångermanna-gatan« berättar Bodil Malmsten om sitt livs, än i dag, värsta upplevelse. Det var inte när hon vid sjutton års ålder var på vippen att dö - hennes livs värsta upplevelse var värre än döden, mycket värre. »Mitt första liv« är illustrerad med teckningar av Bodil Malmsten och fotografier ur hennes familjealbum. Dokument som lever kvar så länge Bodil Malmsten gör det, för alltid."


Busters öron av Maria Ernestam är en bok som inte liknar någon annan. Ja, det skulle möjligen vara Ernestams förra bok Caiprininha med döden. Men, nä - det här är något helt annat och jag vet inte hur man ska beskriva det. Men det är mycket, mycket bra! Roligt, skruvat och hjärtknipande sorgligt på en gång. Det är också en barndomsskildring men långt ifrån Malmstens. Läs den själv!


"Eva har i alla år vårdat sina rosor, medveten om att relationer till blommor kan vara enklare än relationer till familjen …
När hon på sin 56-årsdag får en dagbok börjar hon skriva om en värld hon gjort allt för att glömma. Villakvarteret där hon växte upp med en vacker men självcentrerad mamma, vars beteende gjorde hennes liv till ett helvete. Redan vid sju års ålder fattar Eva ett beslut. Hon ska bli den som överlever. Kriget innanför hemmets dörrar kräver sin strategi, och genom hela sin uppväxt övar sig Eva målmedvetet inför den slutliga striden. När hon är sexton år möter hon kärleken, och för första gången i livet kan hon tro på att försoning är möjlig. Men omständigheterna leder till att hon måste fullfölja sin barndoms beslut. Nu, fyrtio år senare, riskerar allt att avslöjas på grund av en olycklig slump. Och de gamla såren, liksom rosenbuskarna, rivs upp på nytt."