Jag gillar sanna historier och trodde detta var en sådan. Men när jag började läsa Judy Merrill Larsens Bara till låns så förstod jag att det var en roman, men en sådan slags roman som lika gärna kunde vara sann. Huvudpersonen Ellen förlorar sin yngste son i en olycka med en vattenskoter och måste på något vis hantera sin sorg, ta ställning till organdonation, finnas till hands för den andre sonen och kämpa för att förövaren ska bli dömd och sona sitt brott.

En ganska bra historia. Minus för den lite onödiga kärlekshistorien som författare klämt in.

Arthur & George

Julian Barnes bok Arthur & George baseras på den sanna historien om Sir Arthur Conan Doyle som hjälper George Edjali som blivit oskyldigt anklagad och dömd för att ha skrivit hatbrev och lemlästat djur. Många skrev till Conan Doyle med förhoppning om att han - liksom han romanfigur Sherlock Holmes -  skulle kunna lösa brottet. Men detta är det enda fallet man vet att han tog sig an.

Storyn griper inte riktigt tag i mig. Jag tycker det är lite långsamt och hade hoppat att det skulle vara roligare. Barnes England, England är ju superrolig. Kanske beror det också på att man vet hur det ska gå. Eller att ingen av huvudpersonerna är så hemskt sympatiskt.

Fallande änglars stad

Den hör boken fick jag av tjejerna i montern bredvid vår på bokmässan. Det bryter alltid ut en frenetisk byteshandel mellan montrarna när mässan stängt. Ingen vill packa ner och släpa hem sina utställningsexemplar.

Jag hade nog inte valt John Berendts Fallande änglars stad själv. Det är en dokumentär om Venedig som börjar 1996 när Venedigs operahus La Fenice brinner ner och den slutar åtta år senare när den nyuppbyggda operan invigdes. Det stå i baksidestexten att det är "en spaning på den vardag venetianerna lever - bortom turismen" och på så vis är den ganska intressant. Men det är lite för segt och lite för osammanhängande för att bli riktigt bra.

Men visst blir man sugen på att åka till Venedig.
Och jag blir jättesugen på att läsa Henry James The Wings of the Dove.

80 grader från Varmvattnet

Karin Alfredssons 80 grader från Varmvattnet är årets debut enligt Deckarakademien. En riktigt, riktigt bra thriller är det i alla fall. Och det läskiga i boken är inte jakten på skurken/skurkarna utan hur otroligt angelägen HIV-situationen är Afrika och hur gamla sedvänjor och vidskepelse gör situationen ännu värre. Den svenska läkaren Ellen Elg åker till Zambia för att studera sjukvården och hjälpa till med preventivmedelsrådgivning. Men hon arbetar även med en annan typ av hjälp som inte alltid uppskattas.

En bok om våld, sexualitet, kvinnoförtryck, ekonomisk makt och död.
Spännande, gripande och otäck.
Läs den!

Ett tal till min systers bröllop

Jag är ganska skeptisk till Linda Skugge. Men boken Ett tal till min systers bröllop har ju fått så enormt bra recensioner så jag ville ge den en chans. Men jag förstår inte vad det är för "rasande superbegåvat" över det här? Det är en helt OK bok och lättsam läsning, men det är som en slags Bridget Jones fast med två barn och frånvarande make. Är det möjligen det här som är "hen lit" (jmfr. chick litt)?

Domedagen gryr

Ja, ni vet ju säkert att Arto Paasilinna är en av mina favoritförfattare. Hans senaste bok heter Domedagen gryr och den gjorde mig inte besviken. Den handlar om den lite luggslitne skogshuggaren Hermanni Heskari som räddar miljonärskan Lena Lundmark när hon kraschlandar med sin luftballong på isen i Enare träsk. Som tack för han leva lyxliv i ett år på hennes bekostnad och får hjälp av Lenas morbror att bli en gentleman. Samtidigt planerar Heskari det finska folkets revolution. 

Paasilinna är lika mustig och absurd som vanligt. Karaktärerna är obetalbara. 

Det här gör mig glad!

Bokcirkelns bekännelser

Ibland är det härligt med lite "chick litt" (men varför måste alltid böckerna vara rosa?!?) och speciellt när den är välskriven som Elisabeth Nobles Bokcirkelns bekännelser.

Några omaka kvinnor samlas en gång i månaden för att prata om en bok, men pratar lika mycket om livet, kärleken och relationer. Några stående chick litt-ingredienser finns, viktnoja (såklart!) och någon som jobbar på förlag (hallå - det är inte särskilt glamouröst), men det är också ett lite annorlunda upplägg eftersom man också får 12 lästips på köpet.

En riktigt trevlig liten lässtund

80 romaner för dig som har bråttom

Strålande roliga sammanfattningar av världslitteraturen på fyra serierutor hittar man i Henrik Langes 80 romaner för dig som har bråttom. Går inte att förklara - måste upplevas. Tänk att det kan vara så enkelt att beskriva en bok!

Synderskan

Synderskan av Petra Hammesfahr (i baksidestexten kallad en tysk Minette Walters) har stått i bokhyllan ganska länge utan att jag har känt mig sugen på den. Men nu gav jag den en chans. Det är en psykologisk kriminalroman om en ung kvinna som plötsligt överfaller och dödar en man på en offentlig badstrand. Många människor är vittnen, däribland kvinnas man och son. När utredningen startar rullas ett skrämmande livsöde upp präglat av religiös fanatism, skuld och vanföreställningar.

Berättelsen var lite för rörig för att den skulle bli riktigt gripande, men var ändå läsvärd.

Saker vi kunde berätta

Tony Parssons Saker vi kunde berätta utspelas i London i slutat av 70-talet och den röda tråden i boken är musiktidningen The Paper och personerna som arbetar där.
Jag har lite svårt att identifiera mig med hela sex, drugs ‘n’ rock’n'roll-grejen så jag fångas inte riktigt av berättelsen. Musikintresse och kännedom om 70-talsband är nog en förutsättning för att gilla den.

Kathleen O’Malley är författaren till den självbiografiska boken Förlorad barndom. Hennes mamma var ogift mor i ett strängt katolskt Irland. När Kathleen är 8 år blir hon våldtagen av grannen och rättsfallet riktar uppmärksamheten mot familjen. De får rätt i domstolen, men Kathleen och henne systrar blir tvångsomhändertagna och satta i klosterskola. Där får de stå ut med vanvård, smuts, svält, barnarbete, fysisk och psykisk misshandel och förnedring. Hos mamman var de iofs fattiga, men de var alltid mätta, hela och rena - och älskade!

Boken är inte så välskriven och den är ganska ostrukturerad, men det är en gripande historia och en intressant diskussion om religiös dubbelmoral och vad som är bäst för barn.