Solskenshäst

Jag tog en bok av ytterligare en  - för mig okänd - isländsk författare när jag var på bibblan. Solskenshäst av Steinunn Sigurdardóttir handlar om Lilla som lever med som bror och två synnerligen frånvarande föräldrar i Reykjavik. Hon tvingas alltför tidigt att ta en vuxens ansvar och lever hela som sitt liv levt för andra. När hon i fyrtioårsåldern återser den man hon en gång avvisade tänker hon tillbaka på barndomen och uppväxtåren.

Det står på baksidan att det är en "drabbande uppväxtskildring skriven på ett känslomättat och lekfulla språk". Tyvärr så är nog boken alltför poetisk och fragmentarisk för min smak. Jag får ingen känsla för huvudpersonen eller hennes upplevelser och jag känner mig inte drabbad på något vis.

Skumtimmen

Månadens paket från Månpocket innehöll Johan Theorins Skumtimmen.

Den gick som följetång i Sydsvenskan i somras, men jag är glad att jag inte läste den så för det hade varit otroligt frustrerande att inte få läsa i den takt man ville. För jag läste den i rasande takt igår förmiddag.

Skumtimmen är en spännande kriminalroman som utspelas på Öland. En ny ledtråd dyker upp i ett tjugo år gammal fall med en försvunnen och troligen mördad liten pojke. Pojken mor åker tillbaka till sin barndoms ö och sin åldriga pappa och tillsammans försöker de hitta svaret på gåtan med den försvunne pojken. Samtidigt konfronteras de återigen med sin sorg och sina skuldkänslor.

En välskriven och spännande deckare med oväntade inslag.

Kärlekens historia

Mitt "nya" liv som bibliotekslånerska går bra. Förutom att handväskan är så tung nuförtiden - med inbundna böcker i stället för pocket.

Utan att veta någo om boken plockade jag Kärlekens historia av Nicole Krauss ur hyllan. Det är en roman med många parallella berättelser om olika mäniskoöden som alla knyts samman av en bok med titeln "Kärlekens historia". Huvudspåret handlar om Leo och hans ungdomskärlek Alma. På grund av andra världskriget och judeförföljelsen skiljs de åt, men deras levnadsöden vävs ändå samman.

En finstämd och finurlig bok om saknad, sökande, vänskap och livslång kärlek.

Black Girl/White Girl

Ännu en bok av favvon Joyce Carol Oates. Utverkade ett litet undantag från köpförbudsregeln när vi hittade en Borders-bokhandel på flygplatsen när vi mellanlandade i Newark och fick med mig Black Girl/White Girl hem. Den har ju ännu inte kommit i pocket hemma och det var sååå lång väntetid på den på bibblan. Sedan är det ju roligt att läsa på originalspråk.

Boken utspelas på ett college-campus i USA i mitten av 70-talet och handlar om de Genna och Minette som delar rum där. De känner inte varandra sedan tidigare och kommer från väldigt olika bakgrund. Genna är uppvuxen i ett hem med okonventionella och frånvarande föräldrar. Minettes familj är en afroamerikansk prästfamilj med starka kristna värderingar och familjeband. I en fortfarande starkt segregerad collegevärld försöker Genna bli vän med sin rumskompis (mycket på grund av just att hon är svart och hon uppmuntras av sin far att vara öppen och förstående mot sina medstudenter av annan hudfärg). Men Minette är ingen lätt person att bli vän med. Hon är bara sig själv och kompromissar inte för att bli en vit flickas prestigevän.

 

Dynamiken mellan de båda flickorna är spännande och på inget sätt förutsägbar. Ibland verkar de nå fram till varandra, men lika snabbt är de tillbaka på ruta ett igen. Boken berättats helt genom Gennas upplevelser och är en tillbakablick på deras första år på college - ett år som får en våldsam avslutning.

Minnenas palats

Jag blev ju förtjust i Olaf Olafssons bok Längtans resa, så när jag hittade Minnenas palats på bibblan så tog jag den såklart.

Christian Benediktsson lever ett stillsamt liv som betjänt åt en mediemogul men i berättelsen blickar han tillbaka på sitt liv – först som familjefar på Island – en familj som han sedan överger för kärleken till en amerikansk skådespelerska. De olika delarna i hans liv vävs samman genom tillbakablickar, brev och olika berättarperspektiv.

En stillsam, vemodig och njutbar läsupplevelse.

Brudgummen

En av mina favoriter – Joyce Carol Oates – skriver ibland böcker under pseudonymen Rosamond Smith. Boken Brudgummen är en sådan bok.

Den handlar om en vanlig man med fru och barn som blir misstänkt för mordet på en konstnärinna. Han blir berörd av fallet då det påminner om mordet på en av hans skolkamrater för länge sedan och försöker själv lösa fallet och rentvå sig själv. Det är inte riktigt bara en mordhistoria, utan handlar också om besatthet och skuldkänslor.

Den har inte riktigt samma sting i språket som jag brukar uppskatta hos Oates. Kanske väljer hon helt enkelt ett annat maner när hon skriver under sin pseudonym. Men en spännande bok likafullt.

En sorts kärlek

En sorts kärlek av Ray Kluun är den sanna berättelsen om ett ungt framgångsrikt par med en liten flicka och vad som händer när kvinnan drabbas av cancer. Den är skriven ut mannens synvinkel och ger hans perspektiv på sjukdomen.

Han är inte nån vidare sympatisk person. Javisst, han älskar sin fru och försöker ställa upp för henne, men han är en notoriskt otrogen skitstövel innan hon blir sjuk och han är en notoriskt otrogen skitstövel medan hon är sjuk och använder dessutom sjukdomen för att ursäkta det.

Jag är ledsen, men han vinner inte några pluspoäng hos mig. Det tillsammans med de otaliga fotbollsanspelningarna och citat av holländska sångtexter gör inte precis några underverk för berättelsen. Möjligen kan han få ett litet plusför att han faktiskt berättar historien ändå, utan försköning.

Wintersmith

Terry Pratchett är en otroligt humoristisk fantasyförfattare och boken Wintersmith handlar om den 13-åriga häxan Tiffany som av misstag råkar dansa med vinterguden och han blir förälskad i henne. Det innebär att han inte vill lämna plats för sommaren utan uppehåller sig i människornas värld för att vara nära Tiffany och det innebär att allt är fruset och att maten börjar ta slut.

För att förmå honom att lämna henne ifred och för att få sommar tar Tiffany mer eller mindre villigt hjälp av ett gäng excentriska häxor, The Nac Mac Feegles - några små, blå figurer med rött hår som pratar skotska -  och en ost som heter Maurice. Jag skrattar hela tiden  :)

Den tysta flickan

En annan semesterbok var Peter Hoegs senaste i pocket Den tysta flickan.

Den handlar om en cirkusclown som också har den ovanliga förmågan att kunna höra människornas egna ljud och klang. Han arbetar också som barnterapeut och det är då han träffar den lilla flickan vars inre är helt tyst - det vill säga inte har någon klang.
Låter det konstigt? Det är det också. Och det blir ännu snurrigare när någon slags konspirationsteori uppdagas, flickan och andra barn kidnappas och huvudpersonen jagas och jagar genom ett absurt Köpenhamn och stöter på en mängd märkliga personer.

Jag måste säga att jag inte fattade nåt av den här boken. Är det nån som har läst den som kan hjälpa till?

Som vi älskade varandra

Naturligtvis hann jag med att läsa en del på semestern också - speciellt på de långa flygresorna.

Först ut var Anders Paulrud Som vi älskade varandra. Jag älskade hans bok Ett ögonblick verk, men den här var en besvikelse.

Den var svamlig och osammanhängade och schabblade bort ett ämne (stark vänskap, kärlek och vad som händer när kärleken tar slut) som kunde ha varit gripande.

Tråkigt.