Sommarpåse Lyx

En bok om dagen ordnar roliga pocketutbyten. Den här gången i form av Sommarpåse Lyx.

Jag har anmält mig så klart. Har du?

Stulet liv

Boken Stulet liv av Christina Schwarz fick jag i mitt första Pocket&trix-paket.

Det är en liten historia om Margaret som säger upp sig från sitt jobb för att skriva en roman, men när det inte går riktigt så bra som hon hade tänkt, lånar hon sin väninna Lettys liv som ämne till boken. Och för att boken ska bli mer spännande uppmuntrar hon Letty att göra saker som kanske inte är det bästa för henne och hennes familj. Det hela slutar förstås inte bra alls.

Det här är lättsam läsning - lite chic litt, men med den uppfriskande skillnaden att det inte handlar om att hitta en man för att bli lycklig.

Berättelsen om Catarina

Olov Svedelids En Dufva i Stockholm var en av mina favoritböcker när jag var lite yngre. Den handlar om den fattiga Catarina Dufva som tjänar piga i Stockholm, men blir utslängd när hon blir gravid med husbonden som våldtagit henne. Hon anklags för stöld och blir dömd till att avtjäna sitt straff som "skitgumma" kedjad vid en latrinkärra, men räddas av sin beundrade bagaren Staffan Humbla.

Berättelsen om Catarina är en samlingsbok där man också får följa Catarinas vidare öden i En Humbla på havet och Catarina och kärlekens pris. Så när jag såg den i mammas bokhylla norpade jag den.

Den var kanske inte riktigt så bra som jag mindes den, men jag är ju svag för sådant här - historiskt, fattigt och eländigt med ett lyckligt slut. Trevlig läsning.

Dödgrävarens dotter

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen - Joyce Carol Oates är bara så himla bra!

Jag väntade länge med min julklappsbok Dödgrävarens dotter för jag kände på mig att det skulle vara riktigt bra läsning och jag ville ha den att se fram emot. Och den var riktigt, riktigt bra. Som så ofta känner jag att jag saknar ord när jag ska beskriva varför jag gillar Oates böcker. Det är något med hennes språk och stämningen som jag tycker så mycket om. Böckerna är ofta väldigt sorgliga och slutar oftast bara så där halvlyckligt om lyckligt alls. Det är också ofta starka familjeskildringar, precis som i den här boken.

Personerna i Dödgrävarens dotter är löst skissade efter Oates farmors familj som kom till USA i slutet av 30-talet. Den tyskjudiska familjen är på flykt undan nazisterna och det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, kan få är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bryter ner honom och familjen, som förföljs och hånas, och allt slutar i en våldsam tragedi. Dottern Rebecca är då 16 år och tvingas klara sig själv. Hon bildar familj, men flyr snart tillsammans med sin lille son från den misshandlande mannen. Hon byter identitet och med sonens bästa för ögonen och för att hitta ett bättre liv flyttar hon från plats till plats i efterkrigstidens Amerika.

Det är tragiskt, det är välskrivet, det är gripande - en riktigt bra berättelse, helt enkelt.

Bokbloggandet ...

... går verkligen på sparlåga. Men jag läser i lite i alla fall (vad kan man de nere i vänsterspalten) och så småningom kanske det kommer några blogginlägg om böckerna också.