Jag hade riktigt höga förväntningar på Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Många hade läst den och höjt den till skyarna. Vissa strök under meningar i den och använde dem som visdomsord. Det är nästan aldrig bra att ha för höga förväntningar på en bok …Jag tror att jag kanske inte helt förstod boken. Det filosofiska i den gick mig kanske något lite över huvudet. Och jag strök inte under en enda mening. Men jag gillade den absolut! Porträtten av den lillgamla tolvåringen Paloma Josse och den äldre portvakterskan Renée Michel är strålande!
Båda bor i en fastighet i Paris välbärgade kvarter. Paloma försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga, men hon tycker livet är absurt och har bestämt sig för att ta livet av sig på sin trettonårsdag. Renée älskar konst, musik, filosofi och litteratur, men hon gömmer sig bakom schablonbilden av en vresig och obildad portvakt. Renées och Palomas vägar korsas när en lägenhet i huset blir ledig och den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.
Det är en bok som man blir alldeles glad och varm av, även om berättelsen inte är helt lycklig. Jag tycker speciellt om vartannat kapitel berättas av Paloma och vartannat av Renée och jag gillar också att förlaget har använt två olika översättare. Jag hoppas att det är för att behålla de två huvudpersonernas olika berättarstil och inte av någon krass ekonomisk anledning för att kunna översätta boken snabbare. Men det spelar kanske ingen roll, för det blev väldigt bra.
Och titeln – den är väl bara för suverän!
Läs hörrni!
(men nu har jag kanske fått upp era förväntningar för mycket …)
Det blir snart en ny start på bokhandelns bokklubb och jag har sett att den här boken är med där. Det ska bli spännande att läsa den.
SvaraRaderaÄven Gavaldas nya bok, Lyckan är en sällsam fågel. Jag tyckte mycket om Tillsammans är man mindre ensam. Har du läst den?
Hej! Det här verkar vara en spännande bok! Och så roligt att vi är fler västmanlänningar i exil här i Skåneland ;-)
SvaraRaderaHälsningar Lotta i Hbg (men dagtid i Lund)
Musikanta - åh, har hon skrivit en ny bok. Härligt! Jag har läst "Tillsammans är man mindre ensam" och någon bok till av Anna Gavalda och tyckte mycket om den. "Igelkottens elegans" har lite samma stämning.
SvaraRaderaLotta - så roligt att du tittade in! :)
Anledningen till att man använt två översättare är just att det fanns två berättarröster i boken - det var alltså ett val som grundade sig på stilistik och inte ekonomi!
SvaraRaderahälsningar
Elisabet i Hbg
Så bra! Jag jobbar ju själv på förlag och vet att ekonomi och tidplaner är viktigt, men det var så jag ville och hoppades att det var :)
SvaraRaderaDet verkar som att du har "inside information"?
Jo, jag är god vän med ena halvan av Sekwa - Helén Enqvist - och har jobbat en del åt förlaget, bland annat med just Igelkotten.
SvaraRaderaHelén (som alltså har översatt Palomas del) och den andra översättaren, Marianne Öjerskog, var förresten med i ett inslag i Kulturnyheterna (har jag för mig att det var) i samband med att Igelkotten kom ut, där de berättade om hur de arbetat med boken.
Sekwa gjorde för övrigt på liknande sätt med Claire Castillons "Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska", där 23 noveller översattes av 14 översättare.
Lie
också översättare
>vet att ekonomi och tidplaner är viktigt
SvaraRaderaSom i fallet med Dan Browns senaste, för att ta ett aktuellt och rysansvärt exempel :-)
Lie