Karin Alfredssons thrillers om läkaren Ellen Elg är inne på den tredje boken nu. Jag har läst
80 grader från Varmvattnet och
Kvinnorna på 10:e våningen också. Böckerna utspelas i olika världsdelar med deras specifika situation som ramverk för den spännande handlingen.
Klockan 21:37 utspelas i Polen där den katolska tron fortfarande är stark och abort är förbjudet. Ellen Elg finns på ett fartyg fullt med vårdpersonal som tar med polska kvinnor ut på internationellt vatten och hjälper dem med abort. Men skeppet blir en måltavla för en radikal katolsk aktionsgrupp och kvinnorna och personalen ombord lever farligt.
OK spänningsläsning och att angeläget ämne. Min favorit av dessa tre är dock 80 grader från Varmvattnet.
Jag trodde att jag hade läst första delen av
Katerina Janouchs böcker om barnmorskan Cecilia Lund när jag köpte del två
Systerskap (den första heter
Bedragen, den tredje
Hittebarnet), men det hade jag visst inte. Men det går utmärkt att läsa den ändå, eftesom författaren ger generösa tillbakablickar. Huvudpersonen Cecilia försöker vänja sig vid sitt nya liv som separerad och att hantera saknaden efter barnen som hon bara får träffa varannan vecka. För att inte behöva tänka så mycket låter hon jobbet ta det mesta av hennes tid. Skildringarna av arbetet på förslossningskliniken är kanske bokens styrka. Den parallella berättelse om övergrepp av unga kvinnor och ryktesspridning på nätet lyckas aldrig ta tag i mig. Betyget blir ändå helt OK.
Jag plockade med mig
Sara Lövestams Udda från bokmässtan för att den hade den spännande dekalen "Vinnare av bok-SM 2009" på omslaget. Jag visste inte ens att det fanns ett sådant SM. Boken är, som titeln antyder, en berättelse om udda kärlek. Ja, i alla fall sådant som i omvärldens ögon ses som udda. Kan en man verkligen älska en kvinna som varken har armar eller ben? Varför är lesbisk kärlek så provocerande?
Det här är en bra bok med spännade persongalleri och författaren räds inte ingående beskrivningar av sex. Handligen mynnar ut i ett slags triangeldrama som visserligen är lite ovanligt, men inte helt otippat. Kanske hade det varit ännu lite mer intressant om författararen inte själv hade varit QX-krönikör eller en lesbisk svensklärare (som en av huvudpersonerna), men å andra sidan kanske författaren inte hade kunnat skriva en nyanserad bild av just de avsnitten i boken, utan det hade upplevts som överdrivet eller med drag av karikatyr.
Boken gillar jag hur som helst och rekommenderar den.