 |
Rec.ex. från författaren och
|
Drakviskaren av Lovisa Wistrand är en bok som jag fick skickad till mig redan innan jul och den hamnade i läshögen. Sedan tog det ytterligare ett litet tag innan jag kom för mig att läsa den och nu har det dröjt ännu en liten stund mellan avslutad läsning och blogginlägg. Men nu ska jag berätta lite om den här boken som är den första delen i
Alvblodstrilogin.
Huvudpersonen i den här berättelsen är Iszaelda. Hon är en solalv och vi får träffa henne just som hon ska delta i den årliga ceremonin då alla kvinnliga solalver som fyllt 21 år får en förmåga. Det är ett avgörande ögonblick i solalvernas liv, men när det är Iszaeldas tur händer ingenting - hon får ingen förmåga. Iszaelda blir förtvivlad och arg. Hon känner sig udda och annorlunda.
Kort därefter attackeras Alvbyn och bränns till marken. Iszaeldas föräldrar och hennes bror dödas och hennes syster Naeva har rövats bort. Iszaelda bestämmer sig för att hämnas. Hon ska leta upp fienden och döda deras ledare Akares.
Först måste hon lära sig att slåss. Hon gör en överenskommelse med stjärnalverna om att få träna till skuggkrigare hos dem och får gå i lära hos den bistre Netharu'el. Hon är målmedveten och envis och visar sig ha en viss fallenhet för strid. Hon lär sig att hantera både pilbåge och svärd och dessutom verkar det som om kanske har en ovanlig förmåga trots allt.
Hon kämpar också mot de känslor som hon börjar få för en man. De är både olämpliga och farliga, och får inte hindra henne från att få sin hämnd och rädda sin syster. Men de krafter hon kämpar emot är starkare än hon någonsin har kunnat ana och Iszaelda måste bestämma sig för hur mycket hon är villig att offra. Ska hon ge efter för mörka krafter för att nå sitt mål och är hon villig att döda den hon älskar?
Iszaelda är en cool hjältinna som inte följer de orimliga regler och som inte vill avstå från saker bara för att hon är kvinna. Hennes vapendragare, den talande draken Nyx, som dyker upp en bit in i berättelsen är ännu coolare och en riktig favoritkaraktär. Författaren skapar också en fantasifull värld med olika alvklaner som har olika levnadssätt och olika språk.Här finns magiska inslag och Akares är en ärkeskurk i klassiskt manér.
Tyvärr stördes läsningen en del för mig av några inslag och jag tycker det är synd eftersom jag gillar grundhistorien väldigt mycket. Dels var det språket som är omväxlande gammaldags och ganska högtravande, men där den stilen bryts av en del väldigt moderna ord och uttryck som rimmar illa både med det andra språkbruket och ibland också med karaktärerna. Jag kunde inte heller låta bli att irritera mig på överanvändningen av ordet "eldigt". Det används som ett slags förstärkningsord och det kan väl vara OK, men det användes precis
hela tiden. Den andra saken som jag inte uppskattade var att här finns så många upprepningar och att författaren beskriver alla karaktärer detaljerat hur deras hår, hud och kläder ser ut. I nte bara första gången, utan
varje gång personen kommer in i handlingen - och i mina ögon på ett ganska konstlat och överlastat sätt. Hur många nyanser av färgen svart och vitt kan man till exempel klämma in i en text! Och hur många gånger kan Iszaelda reflektera över hur "hosorna hänger på höfterna" hos kärleksintresset och hur hans mun, hud, ögon och muskler ser ut och påverkar henne innan det blir lite smålöjligt. Jag är helt för att bygga upp kemi och spänning, men det här funkar inte för mig.
Men, med det sagt så är det här ändå spännande och underhållande läsning med mycket action. Självklart är jag nyfiken på hur det går för Iszaelda och Nyx i fortsättningen av serien.
Drakviskaren
Författare: Lovisa Wistrand
Förlag: Whip Media (2017)
ISBN: 9789188265791
Finns t.ex. hos
Bokus eller
Adlibris
