 |
| Rec.ex. från Historiska Media - tack! |
Det finns vissa författare vars böcker jag ser fram emot lite extra. Erika Olofsson Liljedahl har blivit en sådan författare för mig. Jag älskade hennes första historiska roman Någonstans brister himlen och även den andra Och bergen ska rämna var riktigt bra.
Så när jag fick frågan om jag ville förhandsläsa författarens nya roman Paradishamn tackade jag så klart ja! Nu är boken också släppt i handeln och det är fritt fram att skriva om den.
Handlingen är den här gången placerad i Mölle i början av 1930-talet. Huvudpersonen är fiskardottern Hilda som på sommaren brukar säsongsarbeta med att servera på det flotta badhotellet i byn. Men denna sommar är det nyordning på hotellet när det är ägarparets dotter Ester som tar över skötseln av hotellet. Hon vill inte att Hilda ska servera i hotellets flotta matsal Paradishamn utan hon blir placerad i bykstugan.
Ester hade hellre stannat i Köpenhamn än att slita på familjens hotell hela sommaren, men för att det ska bli trevligare har hon bjudit dit sina vänner och bland dem författaren Carl som hon har ett gott öga till och hon hoppas att hon ska kunna imponera på honom med flärdfulla och festliga aktiviteter på hotellet. Istället finner Carl och Hilda ett samförstånd över böckerna i hotellets välfyllda bibliotek och det gör Ester rasande.
Med små handgrepp byggs den spända stämningen mellan Hilda och Ester upp och det blir en oundviklig, men inte förutsägbar, urladdning. Precis som i de tidigare romanerna är det författarens lågmälda, men väl utmejslade personporträtt en stor behållning i läsningen. Här får även hotellet en egen röst i berättelsen som en slags utomstående betraktare. Lägg till ett lättflytande språk och ett stillsamt driv och du har en verkligt fin läsupplevelse som jag kan rekommendera varmt.
