Jag kan stå ut med ganska mycket trams i en feelgood-roman om boken är smart eller roligt skriven och om personerna i boken är lätta att tycka om. Tyvärr kvalar inte
Huset i det blommande trädet av
Holly Martin in på någon av punkterna.
Har ni inte läst boken än så vill jag varna för att det förekommer spoilers i texten nedan.
Huvudpersonen Indigo, som blivit både arbetslös och förlorat sin lägenhet, också upptäcker att hon är gravid efter ett one-night stand. Kvällen var visserligen fantastisk och hon har tänkt mycket på killen (River) efteråt, men Indigo trodde aldrig att de skulle ses igen.
Nu bestämmer hon sig för att söka upp River på hans arbetsplats - en semesterby i Wales bestående av fantastiska trädhus för uthyrning.
Men när hon dyker upp där känner inte River igen henne (kanske för att hon var helt utklädd inklusive färgade kontaktlinser och presenterade sig med sitt smeknamn Indy), men hon lyckas skaffa sig ett jobb i receptionen och får bo inneboende hos River och hans lilla dotter.
Han å sin sida går och trånar efter den fantastiska kvinnan Mindy (!) som han tillbringade en natt med för inte så länge sedan. Han har till och med byggt ett speciellt trähus till henne.
Det är lite för osannolikt upplägg, lite för många konstiga missförstånd, lite för puttinuttigt och idylliskt där bland trähuset och karaktärerna pratar så himla snusförnuftigt till varandra och är så himla snygga - jag blir bara trött.
Jag har förstått att författaren är mycket uopskattad i Storbritannien och jag har läst flera positiva omdömen om den här boken av svenska bokstagrammers, men det här var inte min kopp te.
