År 1887 lämnar Josefin sitt bekväma liv som godsägardotter och åker till London för att utbilda sig till sjuksköterska vid den skola som startats av Florence Nightingale. Hon får goda vänner och inser snabbt att sjuksköteskeyrket är hennes kall och hur viktigt det är för henne att få känna att hon uträttar något viktigt. Men när hon blir förälskad ställs allt på sin spets – måste hon välja mellan kärleken och sitt arbete.
År 1912 flyttar Josefins systerdotter Amalia till Lund för att studera zoologi vid Lunds universitet. Hon bor inackorderad hos sin moster och drömmer om en framtid som forskare. Vid den här tiden finns inte många kvinnliga studenter vid universitetet och Amalia är den enda kvinnan på zoologen. Hon får kämpa för att bli tagen på allvar av både professorer och kurskamrater. Hon hade också hoppas på att få ett varmare mottagande av sin moster, men hon är nästan aldrig hemma. Amalia upplever henne som väldigt reserverad, men anar också att hon bär på en hemlighet.
Det här är en välskriven roman med fint tecknade personporträtt och de båda kvinnornas historier är trovärdiga och engagerande. Längtan efter kunskap och drömmer om att få leva livet på sina egna villkor genomsyrar hela boken. Amalias tid på universitetet kopplas ihop på ett fint sätt med kvinnorättsrörelsen och historiska händelser och personer, såväl som annan fakta, vävs skickligt in i romantexten utan att bli för undervisande. För mig som bor i Lund är det fint att läsa om bekanta miljöer – mycket av Lunds stadskärna är trots allt sig lik trots allt.
Den här texten är tidigare publicerad på Kulturkollo.
