Mantikoran

Jag lyssnade på Maria Turtschaninoff på Bokmässan när hon berättade om sin nya bok Mantikoran och skyndade mig sedan att läsa den.

Huvudpersonen Li är övertygad om att hennes pappas nya flickvän inte är den hon utger sig för att vara. Flickvännen ler hela tiden och visar en otrolig mängd tänder i ett enormt gap, och hon lagar en massa mat som hon trugar Li och hennes lillebror att äta – precis som om hon göder dem … 

Li bestämmer sig för att göra allt hon kan för att skydda sin lillebror, men för att besegra att väsen från en annan tid och en annan värld måste det till ett hjälpmedel utöver det vanliga. Mantikoran är medryckande, spännande och bitvis ganska otäck fantasyberättelse för mellanåldern. 

Illustrationerna i boken är gjorda av Peter Bergting i hans oefterhärmliga, suggestiva stil och de känns som en perfekt match till den här berättelsen. Bilderna förstärker berättelsen och de skiftar långsam från ganska vardagliga till mer och mer skrämmande.

(Delar av den här texten är tidigare publicerad på Kulturkollo.)