Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstan

Det är det vemodiga namnet på Anna Gavaldas lika vemodiga novellsamling. I vanlig fall har jag lite svårt för att läsa noveller. Jag har inte tålamod att läsa dem en och en, som man bör, utan läser dem som kapitel i en bok raskt efter varandra och då blir det ju, som ni förstå, lite förvirrat. Men denna samling har jag läst på bussen och en novell är precis lagom mellan Lund och Malmö (eller tvärtom). Mysvemodet från romanen Tillsammans är man mindre ensam finns här, men novellsamlingen är väsentligt mycket mer svart och här finns inget av det hoppfulla som i romanen.

"Variationsrikedom präglar dessa noveller, drastiska, grova men alltid med en finstämd, träffsäker psykologi. De kretsar kring allt från syskonkonkurrens och äktenskaplig kyla, tillfällig sex, förälskelser och unga människors möte med etablissemanget."

Kartor för vilsna älskande

Kartor för vilsna älskande av Nadeem Aslam var ingen lätt bok att ta sig in i. Det är mängder av personer att hålla reda på, mycket outtalat och långt ifrån alla frågot får svar. Men det var ändå något med den suggestiva stämningen och det målade språket som hela tiden drev mig att läsa vidare. En bok att bita i.

"När Jugnu och hans älskade Chanda försvinner blir ingen egentligen förvånad. De två har, precis som många andra par i England, levt tillsammans utan att vara gifta, men i deras pakistanska familjers ögon har de dragit skam och vanära över hela släkten. Fem månader senare grips Chandas bägge bröder, misstänkta för att ha mördat kärleksparet. Jugnus bror Shamas har levt i England i många år. Hans hustru är rättrogen muslim och lever helt enligt det gamla hemlandets sedvänjor. Detta har drivit deras tre barn ifrån dem, inte minst dottern som giftes bort i Pakistan när hon var sexton och som nu återvänder och ställer sina föräldrar mot väggen."

Ninas resa

Låg vaken halva natten för att jag inte kunde släppa boken Ninas resa nedtecknad av Lena Einhorn. Det är en mycket gripade bok om en ung flickas liv i ett judiskt getto i Polen under andra världskriget. Man vänjer sig aldrig vid berättelser om förintelsen.

"Till att börja med var gettot ett till synes normalt samhälle, mitt i Polens huvudstad. Nina studerade i Warszawagettot, hon blev kär, hon gick på fester. Och hon tog studenten, förmodligen den enda som överlevt med ett studentbetyg från Warszawagettots gymnasium. Detta är i korthet ramberättelsen i denna gripande och spännande överlevnadshistoria. När Ninas familj och släktingar flyttar in i gettot lever de alla tillsammans - Nina, hennes föräldrar, hennes bror, hennes farföräldrar, fastrar och farbröder, tre kusiner. En efter en försvinner de ur hennes liv. Till slut finns endast Nina och hennes bror, Rudek, i livet. På gettots sista dag smugglas de ut."

Snablar

Den lugna helgen med mycket tid på tåg gjorde att jag hann läsa en hel del. Och återigen måste jag rekommendera ett helt författarskap. En stående favorit är Arto Paasilinna som skriver härligt burleska böcker med mycket humor och en oefterhärmelig förmåga att beskriva fullständigt vansinniga händelseförlopp som om de vore självklarheter. Min favoritbok är nog Kollektivt självmord, men i helgen avslutade jag hans nyaste roman Snablar som inte heller är så dum.

Sagan om mig själv

På väg ner till Skåne igen ägnade jag tågresan åt att läsa en gripande självbiografi av Gunilla Linn Persson (som bl.a. har skrivit manus till TV-serien Skärgårdsdoktorn). Hennes liv har varit kantat av rotlöshet, alkoholism och psykisk sjukdom, samtidigt som hon har haft en framgångsrik karriär som bok- och manusförfattare och uppfostrat flera barn varav ett med Downs syndrom. Tänkvärt och läsvärt!

"I Sagan om mig själv berättar Gunilla Linn Persson om sin mormor Maria som födde två utomäktenskapliga barn. Ett av dem var Gunillas mamma Ilona som tidigt blev bortadopterad. Hon blev ett barn som inte kunde leka och som vuxen en mamma som alltid höll ett avstånd. På ett flödande poetiskt språk beskriver Gunilla Linn Persson hur tidigare generationers erfarenheter har påverkat henne på olika sätt. Gunillas eget liv har varit präglat av psykisk sjukdom och sorg, men också av stark humor och kärlek som tagit henne igenom alla kriserna."