Åskgudens son

Paasilinna är ju en av mina favoriter och Åskgudens son gör mig inte besviken. Den burleska historien om hur Åskguden skickar ner sin son på jorden för att återuppväcka intresset för den fornfinska religionen är både rolig och smart. Behållningen är som vanligt Paasilinnas sätt att beskriva fullständigt vansinniga händelseförlopp som att de är de mest självklara sakerna i hela världen.


"Om den kristna religionen tappat anhängare på senaste tiden så är det inget emot vad den finska fornreligionen har gjort de senaste hundra åren. De finska gudarna ser med förfäran vad som håller på att hända och bestämmer sig för att göra något åt saken. I en lite pastisch-liknande berättelse av det Nya Testamentet skickas den högste Åskgudens son ner till jorden för att omvända det finska folket till deras rätta forntida religion. Väl nere på jorden byter Åskgudens son skepnad med en människa för att inte väcka för mycket uppseende. Åskgudens son är numera i Sampsa Ronkainens skepnad, en 40-årig hunsad lantbrukare och antikhandlare. Arto Paasilinna skriver som vanligt på sitt enkla, lite bondeaktigt humoristiska språk. Dold bakom den lilla medborgaren i samhället delar han ut sparkar både åt höger och vänster. Och han träffar bra. Den gamla föråldrande kristna kyrkan liksom det nya mediesamhället och den krångliga byråkraten får snällt dansa med i Paasilinnas finska tango."