Det andra målet

Jag har ju glömt att skriva om Jonas Karlssons novellsamling Det andra målet som jag läste ut förra veckan. Som vanligt med noveller så läser jag det lite för snabbt, som kapitel i en bok, och min hjärna jobbar febrilt med att få dem att hänga ihop. Oftast gör de ju inte det. Men i den här novellsamlingen så fungerar det för det mesta. Novellerna har teman och persongalleri som återkommer. Samma händelse berättas fler gånger ur olika personers synvinkel. Det är vardagliga händelser, lite vemodigt "lagom-svenska", rakt berättade utan krusiduller, men ibland med en oväntad tvist.

Och när jag läser så hör jag Jonas Karlssons trygga röst i huvudet, som en egen uppläsare. Jag tyckte om det.