Morens sista suck

Jag fick kämpa ganska länge med Salmans Rushdies Morens sista suck. Men å andra sidan har ingen av hans böcker varit särskilt lätta att ta till sig. Mängder av människor som är svåra att hålla isär, komplicerade släktförhållanden och glidandet mellan nutid-dåtid, verklighet-övernaturligt finns här liksom i hans andra böcker. Jag hade nog också ganska höga förväntningar eftersom jag hört på många håll att detta är hans bästa bok. Vad jag tyckte om den? Jag vet faktiskt inte riktigt …


"Det börjar vi den kust där peppar växer. Här grundar familjen da Gama-Zogoiby ett imperium på handel och kryddor - peppar, kanel, kummin, gurkmeja, kardemumma - och senare också mer speciella varor som Baby Softo barntalk och annat vitt pulver … Ende manlige arvinge till den excentriska familjens förmögenhet är Moraes Zogoiby, en "högättad korsningsprodukt": både jude och katolik, arab och portugis - fast ändå indier med rötter i såväl slum som överklass. "Moren" kallas han, dels för sitt sydindiskt mörka skinn, dels för sitt påstådda släktskap med Boabdil den Olycksalige, den siste moren att fördrivas från Spaniens Alhambra. Och liksom en gång Boabdil bringades på fall av ett oblitt öde kommer Moren att falla, också han olycksalig. Hans fall blir en svindlande färd genom Indiens mångfald av fattigdom, fanatism, korruption och skönhet."