Natten innan de hängde Ruth Ellis

Jag vet inte vad Margareta Strömstedt vill med sin "memoarberättelse" Natten innan de hängde Ruth Ellis. Funderar på om hon hade fått ge ut den alls om hon inte redan var ett känt namn. Den är inte dålig egentligen. Bara inte särskilt engagerande. Eller så kräver den mer än en läsning …


"Natten innan de hängde Ruth Ellis handlar på samma gång handlar om Margareta Strömstedt och några andra kvinnoöden. Sårigheten, smärtan och det oändligt komplicerade i levandet vibrerar i texterna så oroande som om allt hände just nu. Margareta Strömstedt har samma ömhet i blicken vare sig hon berättar om sig själv eller andra kvinnor, och skapar på så sätt förbindelser och samhörighet mellan sig själv och dem, och oss som läser. Titelns Ruth Ellis avrättades i London 1955, dömd för att ha skjutit den man som misshandlat henne och dödat det barn hon väntade. Den unga förälskade Margareta Strömstedt befinner sig på ett hotell i Bournemouth den dallrande heta julikvällen innan Ellis ska hängas. Med hennes tragedi i tankarna hamnar hon mitt i en annan kvinnas olycka, den övergivna bittra pensionatsvärdinnan, och gråter med henne… "Jag grät med henne och längtade efter min egen älskade, han som inte var lik de andra männen. Jag grät för att jag nu var så ung och ändå kände att det som var kärnan i mig själv, kvinnan längst därinne, var uråldrig och fårad och redan märkt av tiden. Älska mig, älska mig, ropade det inom mig."