Glennkill - en fårdeckare

Något som låter så skojigt som en fårdeckare kan man ju inte motstå. Så när jag läste om den på bloggen Bloggbohemen så var jag bara tvungen att skaffa mig den jag också. Författaren till Glennkill heter Leonie Swann och är en tyska som skrivit denna udda deckare i typisk engelsk landsortsmiljö. Den handlar om en hjord får vars herde George en morgon hittas mördad. Fåren bestämmer sig för att ta reda på vem mördaren är. De förstår att de måste söka svaren hos människorna, men de är ju inte lätta att begripa sig på.

En deckare med mycket humor och finess och ett alldeles fantastiskt persongalleri. Ja, eller fårgalleri. Läs den!

Anna, min älskade

Jag kände för en liten paus från knarkdimmorna i Anthony Kiedis (Red Hot Chilli Peppers) självbiografi som jag håller på att läsa. Så när Anna, min älskade av Magnus Utvik kom med Amelia så läste jag den.

Det är en berättelse ur en mans perspektiv hur han reagerar när hans 29-åriga sambo drabbas av livmodercancer. Hon blir tvungen att operera bort livmodern och de inser att de aldrig kan bli biologiska föräldrar. Lättläst och bitvis gripande, om än inte särskilt välskriven. Berättelsen är till stor del baserad på författarens egna upplevelser. Jag undrar om han inte hade tjänat på att skriva den som en dokumentär istället för i skönlitterär form? Han är ju journalist och hans stil hade kanske kommit bättre till sin rätt då.

Och så kan jag inte hjälpa att jag nog hellre hade läst hennes beskrivning av den svåra processen …

Tills jag finner dig

Jag brukar gilla John Irving, men nu när jag har tagit mig igenom nästan åtta hundra sidor total snoppfixering i boken Tills jag finner dig är jag inte lika säker. Grundhistorien med huvudpersonen som söker sin far (och sig själv) - först tillsammans med sin mamma som arbetar sig igenom Europa som tatuerare och sedan ensam när mamman gått bort - är intressant och håller ändå uppe drivet i boken, men jag är inte säker på vad Irving vill ha sagt med det andra - att man blir totalt fixerad när man har en frånvarande fadersfigur?
Nån som läst den som har en tolkning?

Vi som aldrig sa hora

Jag var lite trött på snoppfixeringen i John Irving-romanen jag läser just nu, så jag shoppade en ny pocket på Knutpunkten i Helsingborg på väg hem från Danmark. Den löste kanske inte just det problemet, för den var ganska så fixerad den med. Men jag har varit lite nyfiken på Ronnie Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora. Det är en skildring av tre killars uppväxt i en småstad.

Det är inte vackert, det är ibland rent plågsamt och alltför pubertalt, men ändå på många sätt bra.