Tusen strålande solar

I söndags natt när jag inte kunde sova satte jag mig istället och läste Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Jag hade hunnit ungefär halva boken tidigare under helgen och nu när jag fortsatte kunde jag inte sluta förrän jag hade läst ut den. Det är en otroligt bra bok! Det kanske är lite tufft att redan i början av januari utnämna årets bästa bok, men jag lovar att den här boken i alla fall kommer att kommer finnas på listan som en av årets bästa böcker. Hosseinis förra bok Flyga drake var enormt bra, men den här var kanske ännu ett strå vassare.

Boken utspelar sig i Afghanistan där den 15-åriga Mariam - oäkta dotter till en tjänstekvinna och en rik affärsman -  gifts bort med en trettio år äldre man när modern dör. Det blir ett kärlekslöst och våldsamt äktenskap. Efter 20 år tar sig mannen ytterligare en hustru - den bara 14 år gamla Laila. Det är i beskrivningen av dessa båda kvinnoöden och hur de vävs samman som berättelsen skapas. Deras förtvivlan och utsatthet, deras maktlöshet och rädsla, deras vänskap, deras kärlek - det är oerhört starkt beskrivet. Och allt detta mot en intressant politisk bakrund i ett krigshärjat Afghanistan, först under kommunistregimen och sedan under Talibanerna, något som ju är en del av även vår nutidshistoria.

Ibland önskar man att böcker inte ska ta slut för att man så gärna vill fortsätta att leva i den väld som boken målar upp. Den här världen vill jag ju absolut inte leva i, men jag önskar ändå att jag hade kunnat läsa lite långsammare, eller att boken varit lite längre så att jag hade kunnat få lära känna de här kvinnorna ännu lite mer.