Bittert arv

Bittert arv av Kiran Desai utspelas i Indien och handlar om en pensionerad och bitter indisk domare som egentligen bara tycker om sin hund. Den handlar också om hans barnbarn Sai som är förälskad i sin lärare, deras stolte kock och hans son som  - tvärtemot vad fadern tror - lever i misär i USA. Men det är också en berättelse om rotlöshet och att inte känna sig riktig hemma någonstans.

Den indiska miljön är färgsprakande, men också allvarlig då handlingen utspelar sig mot en bakgrund av en ökat nationalistisk medvetenhet där gerillan tar saker i egna händer. Boken är ingen fullpoängare, men en trevlig bekantskap.

Bok på film: Flyga drake

Igår blev det lite after work på Carlsson Trädgård och sedan gick vi och såg filmen Flyga drake, baserad på Khaled Hosseinis bok med samma namn.

Med en sådan fantastisk bok är det oundvikligt att ha väldigt höga förväntningar på en film och då kan man ju ibland bli besviken. Men jag tycker de hade lyckats riktigt bra med filmatiseringen. Den gripande berättelsen om Amir och Hassan, deras barndom i Afghanistan, de händelser som leder till att de skiljs åt och Amirs resa för att försöka ställa allt till rätta igen gick rakt in i hjärtat på mig när jag läste boken. I filmen är det inte lika nyanserat, men likafullt mycket bra.

Filmen berättas i ett långsamt tempo och med respekt - i alla fall tror jag och hoppas det - för den afghanska kulturen (så som den var innan Talibanerna tog över). Plus för den otrolig vackra kalligrafin i förtexterna. Minus för att det blev strul med filmen och salongen tändes upp precis när det var som mest spännande.

Middag med Mr. Latte

Tja, jag vet inte vad man ska säga om boken Middag med Mr. Latte av Amanda Hesser.
Halva boken är en slags "chick litt"-historia om en matskribent med exklusiva matvanor som blir förälskad i en man med hopplösa dito. Förvecklingarna och slutet är förutsägbara och inte särskilt engagerande.
Andra halvan av boken - ja, eller insprängt efter varje kapitel - är en kokbok. Tyvärr känns de flesta av recepten lite för krångliga och lite för främmande för att man ska bli sugen på att testa.

Jag blir inte riktigt klok på vad författaren ville med den här boken, faktiskt.

Snabba cash

Jens Lapidus bok Snabba cash fick ju en hel del uppmärksamhet när den kom ut, men jag har inte riktigt varit sugen på att läsa den förrän nu. Men det var precis lagom som påskläsning.

En spännande historia om den kriminella världen i Stockholm, om hur den undre världen och de fina salongerna vävs samman och den ständiga jakten på pengar. Lite grabbig på sina ställen och lite väl mycket tjat om vilka märkeskläder personerna har på sig, men på det stora hela riktigt bra. Jag gillar speciellt att det inte finns några tydliga linjer mellan onda och goda och att det är en spännande bok utan att vare sig vara en thriller, en deckare eller en kriminalroman.

Systrar

När gemen och verserad skrev i sin bokfemma för ett par veckor sedan att boken Systrar av Rita Mae Brown var en av de böcker som fick henne att hoppa jämfota av glädje, så blev jag så himla sugen på att läsa den. Den var dock inte helt lätt att hitta, men - skam den som ger sig - jag hittade den till slut på ett inte helt närliggande bibliotek.

Hoppade jag jämfota av glädje då? Nej, det kan jag inte säga, men jag läste den med att fånigt leende på läpparna hela tiden. För den är - precis som min tipsare skriver - tokcharmig! Boken utspelas i den amerikanska södern med start i början av 1900-talet och fram till 1980-talet. Persongalleriet i den här boken är nog bland det mest färgstarka jag varit med om - karaktärerna är helt underbara. Den handlar om systerskap mellan biologiska systrar, men också systerskap kvinnor/väninnor emellan och om värme och lojalitet.

Att beskriva handlingen mer än så är att göra boken en otjänst. Spring nu istället och se om de har den på ditt bibliotek!

Visshet

Vissa böcker önskar jag att jag gav lite mer tid istället för att stressläsa dem. Madeleine Thiens Visshet är en av de böcker som vinner på ett långsamt tempo.

Boken handlar om Gail Lim som arbetar som producent för radiodokumentärer i Vancouver. Hennes föräldrar är emigranter från Malaysia och Kina och kom till Kanada efter andra världskriget. Av en händelse hittar Gail ett brev adresserat till pappan. Det kommer från en kvinna som heter Ani i Holland. Gail bestämmer sig för att ta reda på mer om henne och vilken roll hon spelat i faderns liv. Det visar sig att Ani och Gails pappa känt varandra sedan de var barn och tillsammans upplevt krigets fasor i Malaysia under Japans brutala ockupation. Men det är inte bara Gails berättelse utan flera historier berättas ur flera synvinklar.

Det är en stämningsfull bok - vacker och sorglig. Och en bok som förtjänar att läsas långsamt.

Den trettonde historien

Oj, oj - vilken bra bok! Jag låg vaken till halv fyra i natt för att läsa ut Den trettonde historien av Diane Setterfield (det kan också ha varit så att jag sovit mer än min kvot nu när jag varit sjuk och inte kunde somna av den anledningen). Jag läste en recension av den hos *MALIN* och tyckte den lät som något för mig.

Den trettonde historien handlar om Margaret Lea som arbetar i sin fars antikvariat. En dag får hon en brev från den bästsäljande författarinnan Vida Winter som vill att Margaret ska skriva hennes biografi. Margaret är först måttligt intresserad - hon är inte så förtjust i samtida litteratur och Winter är känd för att ljuga om sitt liv. Men hon bestämmer sig för att ge det en chans och åker till Yorkshire. Med löftet om att Winter den här gången ska berätta sanningen bor Margaret hos författarinnan medan hon skriver biografin. Historien om familjen Angelfield som Winter sedan långsamt berättar för Margaret är spännande, fascinerade och avslöjar många mörka familjehemligheter. Men är den sann?

Språket och berättarstilen i boken är helt fantastiskt - läsaren fångas omedelbart och man vill inte släppa taget. Referenser i boken till Jane Eyre, Svindlande höjder och andra 1800-talsromaner är inte bara uttalade utan genomsyrar hela berättarstilen. En bok att sluka!

Förvandlingen

Ska man läsa skräp så ska det i alla fall vara sånt som inte utger sig för att vara nåt annat. Jag läste om en gammal favorit - en Harlequinklassiker - Förvandlingen av Anne Weale.

Den överviktiga grå musen Sun Roberts arbetar som privatlärare åt den unga lady Lancaster. När flickans föräldrar omkommer dyker hennes farbror James - som hon aldrig träffat - upp för att ta över som förmyndare. Han är inte intresserad av att förvalta ett förfallet engelskt gods utan tar med sin brorsdotter och hennes lärare till USA där han leder ett framgångsrikt företag. En dräpande kommentar om Suns figur får henne att vilja förändra sig själv och att få den ruskigt stilige men arrogante James på fall.

Ja, och resten kan ni räkna ut själva. Det är mycket "läppar som säger nej och hjärtan som säger ja" i den här boken. Av nån anledning är det en bok som jag läst massor av gånger sedan jag fick tag på den i mina tidigare tonår, speciellt tacksam är den att läsa om när man är hemma och är sjuk - antagligen för att man inte behöver anstränga hjärnan det minsta!

Här och nu

I brist på annat att läsa får man ta det som finns på Statoil (som var så långt jag orkade släpa mig och min dunderförkylning). Men Elisabeth Anderssons Här och nu var nästan väl magstarkt även för mig (och jag har läst en hel del skräp).

Den handlar om en mycket lyckade och välplanerade Sofie vars värld skakas om när hon upptäcker att fästmannen är otrogen och att modeföretaget hon arbetar på har köpts upp. Efter en ganska banal historia full av namedropping av märkeskläder och manisk städning så ordnar det såklart upp sig och - tro det eller ej - huvudpersonen blir först lycklig när hon har en ny man vid sin sida.

Vad är det som är så dåligt med det så, tänker ni, det är ju typisk chick litt. Ja, det är sant och sådan kan jag visst läsa och tycka att det har sin tjusning, men det här boken blir liksom extra dåligt för att den utger sig för att vara nåt mer än just banal chick litt - att det är smartare och roligare och mer realistiskt. Nä, säger jag.

Midvinterblot

Det är ju i alla fall en fördel med att vara sjuk och det är ju att man med gott samvete kan ligga i soffan och läsa en hel dag. Det har blivit lite väl mycket "gravidböcker" för min del på sistone, så det var skönt att läsa en riktigt ruskig och blodig kriminalroman som omväxling.

Mons Kallentofts Midvinterblot har ju fått mycket uppmärksamhet och strålande recensioner och då har man ju såklart höga förväntningar. Men den var precis så spännande och ruskig som jag hade hört - och dessutom välskriven och lite mer poetisk än genren brukar vara.

Kriminalpolisen Malin Fors och hennes kollegor vid Linköpingspolisen utreder ett mord som liknar ett forntida midvinterblot. De har få ledtrådar och har svårt att få de som eventuellt vet något att samarbeta, men sakta nystas en förfärlig och sorglig historia upp.

Den vintriga Östgötaslätten bildar en karg och ogästvänlig bakgrund och jag uppskattar det lite mer komplexa persongalleriet - även om författaren i vis mån ändå faller in i polisschabloner och nog har inspirerats en del av brittiska författarkollegor.

Och himlens vida väv

Och himlens vida väv av Lian Hearn var egentligen makens julklappsbok, men jag hade ju en baktanke med det eftersom jag själv gärna ville läsa den.

Vi har tidigare läst triologin om klanen Otori och uppföljaren som utspelar sig 15 år efter. Detta är en "prequel" och utspelar sig alltså innan triologin. Här följer man Otori Shigerus barndom, uppväxt och kamp för att ta över som klanarvinge. Boken utspelar sig som tidigare i en fiktiv värld  som är mycket likt ett historiskt Japan.

Det är egentligen ungdomsfantasy, men det är riktigt välskriven sådan och passar lika bra till vuxna.