Hey Dolly

Hey Dolly av Amanda Svensson fick mycket uppmärksamhet när den kom ut - kanske speciellt här i Skåne eftersom den unga debuterande författaren kommer från Malmö. Det låter roligt och intressant när man läser på baksidan: "Dolly har en tråkig pojkvän och vänner som är seriöst psykiskt störda. Hennes familj består av en exemplarisk mamma, en död pappa och två syskon som båda är döpta efter Astrid Lindgren-figurer. Själv är hon döpt efter en silikonfylld contrydiva."

Men jag är ledsen, detta intresserar mig inte alls. Det känns pubertalt, pretentiöst och konstlat. Svensson får in några roliga formuleringar och några målande bilder (min favorit: "Från gatan hörs ljudet av kvällsglada bilar på väg hem från söndagsutflykterna."), men det är också allt.