Vredens änglar

Ingen har väl missat att jag gillar Joyce Carol Oates.
Vredens änglar är en novellsamling med nio berättelser om nio kvinnor och flickor som alla på något sätt manipulerar någon eller låter sig manipuleras till mer eller mindre grymma handlingar som kommer ur förtvivlan och desperation.

Noveller är alltid lite klurigt tycker jag, som ofta läser för snabbt och kopplar ihop dem som kapitel i en bok - det blir inte så bra. Men jag har förut skrivit att det funkar bra med noveller när man pendlar. En novell är ofta lagom för en resa och då får man en naturlig paus mellan dem. Det funkar lite på samma sätt att läsa medan man ammar. Lagom långa lässtunder för en novell.

Det står på boken att "Vredens änglar är en kusligt spännande, ibland nästan makaber, samling berättelser med ett gemensamt tema - kvinnans mörka sidor och de dolda impulser som driver henne till ytterligheter." Ja, förvisso är det mörka handlingar som dessa kvinnor utför, men de beskrivs på ett sådant sätt att dessa handlingar känns allmänmänskliga och nästan som det enda möjliga. Det är som vanligt skickligt skriv och läsaren får ofta själv lägga dit den sista pusselbiten i handlingen.