Vinterstaden

Det är ju kanske konstig att man kan bli sugen på att resa till ett land när man läser en bok som handlar om mordet på en lite pojken, rasism och meningslöst våld. Men det suger i Islandstarmen när jag läser Vinterstaden av Arnaldur Indridason (längtar tillbaka!).

Nåväl, boken är en kriminalroman. Även denna gång är det polisen Erlendur Sveinson och hans kollegor som får ett brutalt mord på halsen när en 10-årig pojke med thailändskt ursprung hittas knivskuren till döds. Pojkens äldre bror är försvunnen och man vet inte om han också har råkat illa ut eller om han har något med mordet att göra. En uttalat rasistisk lärare på pojkarnas skola misstänkts också.

Som deckare betraktat är inte det här det bästa jag läst. Det är inte ens det bästa som Indridason har skrivit. Men jag är ändå lite svag för den hopplöst buttre Erlendur och stämningen i de här böckerna. Det är något med kylan och snålblåsten på Reykjaviks gator som ger en extra hopplös och vemodig ton som passar så bra som bakgrund till de tragiska händelserna.

Ja, och så är jag ju så frälst på Island att det knappt spelar någon roll vad boken handlar om så länge jag får läsa om platser och gator jag känner till.