Sidor

onsdag 6 januari 2010

Nära föräldrar

Boken Nära föräldrar av Jorun Modén ska man kanske läsa när man väntar barn eller precis blivit förälder. Det känns nästan som författaren uppmanar till ett val - är du nära förälder ellar inte? Men jag blev ändå intresserad av den efter att ha läst om den hos evasleva.
För vår del är det kanske för sent för många av valen - om vi hade velat göra dem - men det finns ju alltid några saker man kan ta till sig. Men jag tycker det är lite synd att det känns som att boken - trots att författaren hela tiden uppmanar föräldrarna att göra det som känns bäst för dem och barnet - ändå lägger en värdering i vad som är rätt och fel. Det är bättre att amma länge, det är bäst att samsova, det är bäst att bära sitt barn i sjal.
Boken uppmanar läsaren att inte "haka på" trender som inte känns rätt och även om rönen i boken inte är något nytt under solen (tvärtom betonar författaren själv att det har fungerat så här i alla tider och att det fortfarande är det vanligaste i många kulturer), så är det ju ändå så att det är en slags trend just nu i det moderna Sverige att vara en nära förälder ellar vad man än vill kalla det för. Det är ju positivt - missförstå mig inte. Jag tycker det låter vansinnigt när min mamma berättade om hur hon vägde min storebror före och efter varje matning och att barnen bara fick äta var fjärde timme eller att äldre personer säger att det är bra att barnen får skrika lite så att de luftar lungorna.
Men allt med måtta. En bok att läsa och inspireras av och plocka ihop med de andra råd och det egna sunda förnuftet om hur man mår bra som förälder och hur man får sitt barn att må så bra som det bara är möjligt.

4 kommentarer:

  1. Låter som en itnresant bok. Men jag håller helt klart med dig om att nuvarande trenden är denna om "naturlig och NÄRA föräldraskap" just detta att samsova, bära i sjal etc...
    Och som du säger är det inget fel med det. Jag tror att det är ett bra sätt, MEN jag tror även att alla barn är individer med olika personlighet och behov. Olika familjer fungerar också olika och detta kan säkert passa vissa bättre än andra. Att man kan "plocka" det som känns bra för en själv, ens egen familj och eget/egna barn borde vara en självklarhet. Men tyvärr är det fortfarande lika mycket pekpinnar som förr tycker jag. Det är bara nya rön och nya teorier som florerar. Lite trist.
    Själv försöker jag att inte ta åt mig så mycket utan hitta det som passar oss bäst, men självfallet är det svårt ibland när man både läser och hör (både folk i ens närhet och andra) prata om olika "rätt" och "fel".
    Kram och Gott Nytt År!

    SvaraRadera
  2. hej!
    Såg en bild i ett gammalt blogginlägg, på en brun häst. Väldigt gammalt inlägg, tyvärr, från augusti -08.
    Hästen på bilden är min gamla skyddsling som jag sålde till Örebro. Sedan ska hon sålts vidare till Stockholm..
    Jag vill gärna komma i kontakt med vem det nu är som äger hästen! Vet du vem det är?
    Länk till bilden: http://ulejbro.blogsome.com/images/fin%20h%C3%A4st.JPG

    min mejladress: sara.thunberg@hotmail.com

    SvaraRadera
  3. Jag håller med om att den är för "de redan frälsta". Jag tyckte det var skönt med en bok som satte ord på vad jag kände men om man inte alls har tankarna åt det hållet kan man nog bli lite skrämd nästan :)

    SvaraRadera
  4. Saltis - ja, den var intressant med många bra tankar, men det blir lite konstigt när man säger att man inte vill ge "pekpinnar" samtidigt som man ändå lägger värderingar i det. Men absolut intressant läsning.

    Evasleva - det måste ha varit härligt att få era känslor och tankar bekräftade speciellt om ni upplevde att et inte var så vanligt runt er att tänka så.

    Jag älskade t.ex. tanken på sjal innan lilla T kom och här i Lund är det väldigt vanligt, så det hade inte kännts konstigt. Men vare sig jag eller lilla T trivdes med sjalen när det väl kom til kritan, så det blev babybjörn och bärstol istället.

    SvaraRadera