Stormland

Hallgrímur Helgason skrev för några år sedan boken 101 Reykjavik - en bok som sedan också blev film. Jag är verkligen förtjust i både boken och filmen och blev därför väldigt glad när jag fick hans nya roman Stormland i julklapp. Jag väntade ganska länge med att läsa den för jag ville känna att jag hade tid att läsa den om den var lika bra som den andra.

Kanske hade jag för höga förväntningar, men jag gillade inte alls boken tyvärr. Jag förstår att huvudpersonen Bödvar - en synnerligen självgod och bitter typ - inte ska vara en person som man sympatiserar med, men för att man ska känna för en karaktär måste det ändå finnas någon förmildrande omständighet i dennes personlighet. Så känner jag inte här. Han är bara irrationell och egoistisk och det är svårt att hålla intresset uppe för berättelsen.

Inte heller föstår jag helt och hållet vad Helgason vill berätta med sin roman. Det står att det är en "ironisering av sårad manbarhet och medialiseringen av våra liv", men det är i så fall inget jag kan realtera till.

Jag får läsa om 101 Reykjavik istället.