Norwegian wood

Efter att ha läst Sputnik Sweetheart blev jag sugen på att läsa om min gamla Haruki Murakami-favorit Norwegian Wood. Jag minns att jag berättade om boken för en kompis förra gången jag läste den. Jag sa att jag inte kunde berätta vad den handlade om, men att jag inte ville att den skulle ta slut. Det är något med stämningen och språket i den som gör att man vill stanna kvar i den trots att den är mycket sorglig.

Huvudpersonen Toru, hans stora kärlek Naoko, deras bräckliga kärlekshistoria. De är gamla barndomsvänner som träffas på nytt av en slump. Men då tas Naoko in på ett vårdhem för psykiskt sjuka. Toru vänta, skriver brev och de träffas under några få korta besök.

Lågmält utan att undvika de svåra. Kroppsligt men aldrig förfulat. Komplicerat och vackert.

Jag läser om och jag tycker om - den här gången också!