Gör vad ni vill med mig

Jösses, vissa böcker får man verkligen kämpa med. Jag var nästan på väg att uppfylla mitt eget nyårslöfte, men det kändes surt att ge upp en bok av Joyce Carol Oates. Men jag kanske får erkänna att Gör vad ni vill med mig är den första av Oates böcker som inte tilltalat mig alls.

Huvudpersonen Elena är redan som barn för vacker för sitt eget bästa. Hon blir kidnappad av sin far och hennes mor utnyttjar henne som barnmodell. När hon blir (knappt) vuxen gifter henes mamma bort med en mycket äldre, förmögen man som ser henne som ytterligare en klenod till sin samling. Hon skildras som ett ting, som ett vackert skal utan känslor och det är nog så hon upplever sig själv också. Men så träffar hon en man som kommer från en värld främmande från hennes egen. De inleder ett komplicerat förhållande.

Problemet för mig är att den nya relationen nog ska vara den katalysator som får Elena att ifrågasätta sin tillvaro. Men jag tycker inte att hon ifrågasätter någonting utan bara låter ytteligare en person diktera hennes liv. Dessutom fattar man inte attraktionen dem emellan alls. För mig utvecklas inte huvudpersonen det minsta - det räcker liksom inte med att klippa sitt hår någon gång på de sista 30 sidorna och ta ut skilsmässa på slutet.

Oj, nu avslöjade jag hur det går, men ni vill nog inte läsa boken i alla fall.