Svenska deckare

Tänk att bara för några år sedan så läste jag inga deckare alls. Jag hade väl läst någon och bestämt att det inte var något för mig. Jag vet inte vad det var som fick mig att testa igen, men nu läser jag periodvis massor av deckare

I Anna Janssons deckare vet man alltid vad man får och jag gillar det. Först när givaren är död är den tionde boken med polisen Maria Wern som huvudperson.

"Natt efter natt ger sig Frida Norrby ut för att söka och gräva efter de kartor hennes döde make lämnat efter sig i sitt bankfack i jakt på en hemlighet som kan skriva om Sveriges historia, till och med förändra världen. Somliga anser att hon blivit förvirrad och paranoid. Men en natt brinner hennes hus ned. En distriktssjuksköterska försvinner spårlöst. Hon var den sista som såg Frida innan branden."

Jag gillar Gotlandsmiljön och att lite från de tidigare böckerna följer med. Nu var det också ett tag sedan jag läste en Anna Jansson-deckare (man ska inte läsa för många i rad) så jag tyckte den här var riktigt spännande.

Ännu mer spännande, även den i Gotlandsmiljö, är Mari Jungstedts Den dubbla tystnaden. Jag har tidigare varit mer för Anna Janssons böcker än Mari Jungstedt, men den här var riktigt bra.

En grupp vänner, grannarna sedan länge, beger sig till Bergmanveckan på Fårö. Efter Fårö ska de till den isolerade Stora Karlsö. Förväntningarna är höga. Men snart inträffar en dödsolycka, som (så klart!) visar sig vara ett mord. Sakta börjar en del fula hemligheter från det stilla villakvarteret att uppdagas.

Lite svartare, lite grymmare och lite mindre väntad upplösning.

Mons Kallentofts böcker utspelas inte på Gotland utan i Linköping. Höstoffer är den tredje i en svit av fyra årstidsdeckare. Den sista har precis kommit ut inbunden.

Advokaten Jerry Petersson hittas död i vallgraven till det slott han nyss köpt av den högadliga familjen Fågelsjö. Ryktet säger att de inte alls ville sälja, så misstankarna riktas åt deras håll. Kriminalinspektör Malin Fors utreder mordet, men borde egentligen ta bättre hand om sig själv och sin dotter.

Kallentoft har en speciell berättarteknik där mordoffren finns med som en röst i boken och leder på sätt och vis poliserna i rätt riktning. Det kunde vara konstigt, men det fungerar. I den här boken har huvudkaraktären Malin Fors det minst sagt jobbigt med sig själv och man får lust att ropa "skit i jobbet" flera gånger åt henne.

Kallentoft är nog den skickligaste författaren av dessa tre deckarförfattare jag läst. Eller så har han bara inte skrivit lika många så det blivit rutin, men detta är lite mer än en dussindeckare.

Ja, det var tre deckartips på en gång. Alla bra på sitt sätt. Alla perfekt sommarläsning.