Vindarnas ö

Jag fick lite mersmak av Elisabet Nemert när jag läste Ödets hav, så jag lånade Vindarnas ö på bibblan.

Så här presenteras den:

"Den makthungrande Sargon, son till den babylonske härskaren Nebukos är på väg till Egypten när han blir tillfångatagen och förslavad ombord på ett piratskepp. Hans upplevelser i fångenskap förändrar hans syn på sig själv och sin omvärld. Så småningom flyr han och spolas i land på Kreta där det fredsälskande minoerna bor. Vid Kretas mytomspunna palats i Knossos får han för första gången syn på Astarte, Kretas främsta tjurakrobat.
Vindarnas ö är en mäktig kärlekshistoria som utspelar sig under den gåtfulla minoiska tiden. Det är en omvälvande berättelse om hur hungern efter makt urholkar själen - men det är också en hyllning till kärlekens förlösande kraft. "

Ja, det låter stort och just kärlekshistorien är kanske det tramsigaste med boken - mest för att den är så otroligt uppenbar nästan från sidan ett. Men annars är det riktigt intressant med den historiska bakgrunden. Sargon och Arstartes olika öden (som vävs samman såklart) är spännande och det var riktigt trevlig läsning.