Flickan med snö i håret

Jag känner på mig att boken jag läser just nu (Spill av Sigrid Combüchen) är riktigt bra, men jag får inget flyt i läsningen. Jag fick sticka emellan med en deckare istället. Det är ungefär vad mitt trötta huvud klarar av.

Ninni Schulmans debut Flickan med snö i håret har uppmärksammats på flera bokbloggar och fått överlag bra omdömen. Jag måste hålla med - jag tyckte att det här var en riktigt bra deckare. Så bra att jag nästan inte hade något emot att vara uppe mitt i natten för att bära snorig bebis i upprätt läge (den enda ställningen han ville sova i), för jag kunde ju läsa samtidigt.

Bokens handling är förlagd till Hagfors i Värmland och skogarna däromkring. På den lilla lugna orten pågår saker som få hade kunnar föreställa sig och när en 16-årig flicka försvinner får poliserna Petra Wilander och Christer Berglund mer att bita i än de kanske klarar av.

Händelserna fördelas mellan poliserna och den hemflyttade journalisten Magdalena Hansson (som naturligtvis också blir inblandad i brottsutredningen) och man får - som sig bör - en bra inblick även i deras privatliv. Det jag gillar med Ninni Schulmans bok är att hon inte berättar allt. Det finns outtalade saker som hänt mellan människorna i boken som läsaren bara får ana. Människorna är inte heller hopplöst trasiga eller cyniska, bara väldigt mänskliga. Det är också skönt att allt inte är svart eller vitt, utan att det finns gråzoner där släktband och relationer gör att det inte är helt självklart vad som är rätt och fel. Stämningen i de vintriga Värmländska skogarna passar fint som bakgrund.

Inte helt otippat är det fler böcker på gång och jag tror att jag kommer att vilja "träffa" Petra, Christer och Magdalena igen.