Triss i deckare

Nackdelen med att låna ut böcker direkt efter att man (jag) har läst de är att man (jag) glömmer att blogga dem. Nu har jag tre deckare av svenska kvinnliga författare att blogga.

Anna Janssons Gotlandsdeckare är nästan ett sommartecken för mig. Jag har läst alla hennes andra och ville så klart läsa även Drömmen förde dig vilse. Lite trist är det ändå att förlaget väljer att sätta Eva Röse på omslaget och att jag själv inte kan låta bli att se henne framför mig när jag läser om Maria Wern. Inte för att hon gjorde en dålig rolltolkning, men ändå ...

Polisen Maria Wern ingriper när hon se en pojke bli misshandlad och blir själv rejält skadad. Inte långt därefter hittas en kvinna utklädd till brud brutalt mördad i den botaniska trädgården i Visby. Marias kollega Erika får anledning att fundera över sanningshalten i den gotländska myten om den vita havsfrun - en kvinna som drunknar på sin bröllopsnatt och som sedan försöker locka ner människor i havets underströmmar - när hon inleder ett förhållande med en man vars hustru drunknade just på deras bröllopsnatt. Alla dessa händelser hänger naturligvis ihop och mordmyseriet får ett inte helt väntat slut.

En bra Jansson.


Viveca Sten placerar sina mordmysterier i Stockholms skärgård. Precis som I de lugnaste vatten utspelas I grunden utan skuld på Sandhamn. Polisen Thomas Andreasson är på plats för att utreda fallet med en försvunnen ung flicka. Till sin hjälp har han även denna gång barndomsvännen och Sandhamnsbon Nora Linde. En parallell historia om den unge Thorvald, som växer upp på ön i början av 1900-talet, kryddar berättelsen. Dåtid och nutid knyts så småningom ihop.

Jag gillar det. Det är perfekt sommarläsning och man riktigt hör vattnet klucka mot skärgårdsklipporna i miljöbeskivningarna.



Ann Rosman är en ny bekantskap. Jag läste Själakistan för ett tag sedan, men Fyrmästarens dotter är Rosmans första bok om Marstrandspolisen Karin Adler. Böckerna är fristående, men man har nog lite fördel av att läsa dem i ordning för karaktärerna utvecklas och jag (som läst tvåan först) fick ibland tänka till lite när det gällde relationsstatus och annat.

När en kropp hittas vid renoveringen av fyrmästarebostaden på ön Hamneskär utanför Marstrand kallas polisen Karin Adler in som ansvarig för utredningen. Vem är mannen och varför har han blivit inmurad?

Med hjälp av en förteckning över försvunna personer och en vigselring nystar Adler och hennes kollegor upp en historia som innehåller både ett falskt äktenskap och samröre med nazister. Spännande och välskrivet i genren. Denna är den bästa av de tre tycker jag. Är redan sugen på Rosmans nästa, men håller mig nog tills den finns i pocket.