Janusstenen

Janusstenen av Elly Griffiths är den andra delen i en serie (fristående) böcker om rättsarkeologen Ruth Galloway. Den första boken Flickan under jorden läste jag med förtjusning, så självklart plockade jag med mig den här när jag såg den i pockethyllan.

Den här gången kallas Ruth in när det hittas människoben från ett barn i grunden på ett hus som håller på att renoveras. Huset har tidigare varit ett barnhem, men innan dess var det ett kloster med tillhörande kyrka och begravningsplats. Frågan är hur gammal kroppen är och om barnet dog en naturligt död. När skelettet grävs fram saknas huvudet och det leder Ruth in på en teori om att kroppen kan ha koppling till romersk mytologi och en tradition med människooffer till guden Janus ära. Men snart får de anledning att tro att offret skedde mycket senare än under romartiden och att gärningsmannen fortfarande finns i livet.

Visst är det spännande den här gången också. Blandning av mytologi, arkeologi och vanlig spänning är lyckad. Relationen mellan Ruth och kriminalkomissarien Harry Nelson är ovanligt uppfriskande och det är i övrigt ett ganska trevligt persongalleri. De karga saltängarna i Norfolk ger en perfekt inramning till mordmysteriet. Elly Griffiths gör det bra inom genren. Min enda invändning är - precis som förra gången - att det är trist med tjatet om den kvinnliga huvudpersonens fylliga figur och därför hennes oförmåga att locka till sig män. I den här boken är hon dessutom gravid, så alla reflektioner om frånvaron av hennes midja är tämligen ointressanta.