Mitt livs roll

Ett tag läste precis alla En dag av David Nicholls och det var då han fick sitt stora genombrott i Sverige. Men han hade ju skrivit flera böcker innan och de kom ganska snart i svensk pocket.

En av dem är Mitt livs roll som handlar om den brittiske skådespelaren Stephen C. McQueen. Han har få likheter med sin amerikanske namne. Om han får någon roll över huvud taget får han spela död eller förbipasserande. För tillfället har han rollen som inhoppare i en pjäs. Huvudrollen innehas av Josh Harper - nyligen utsedd till världens tolfte sexigaste man och tydligen utrustad med järnhälsa. Stephen får nöja sig med att hänga i kulisserna. När Stephen blir bjuden på fest hos Josh Harper men när han kommer dit visar det sig att han har missförstått och det förväntas att han ska servera på festen. Han tror att han nått den absoluta botten, men då träffar han Josh fru Nora och blir förälskad.

Boken innehåller många dråpliga och jobbiga situationer och ibland är det riktigt plågsamt att läsa hur Stephen krånglar till det för sig med allehanda lögner. Men stundtals är det riktigt roande också. Precis som i En dag är det lättsamma blandat med allvar. I Mitt livs roll är det i den haltande relationen mellan Stephen och hans dotter som de verkligt svarta tonerna finns. För mig når den här boken inte upp till samma nivå som En dag, men det är på det hela taget riktigt bra läsning.

Bokcirkelbok: Yarden och Vi måste prata om Kevin

Jag kom på att jag har varit dålig på att blogga mina bokcirkelböcker. I augusti läste vi Yarden av Kristian Lundberg.

Det var mitt val på temat "utmaning". Jag tänkte att genren i sig är en utmaning - kortroman/långnovell eller vad man nu ska kalla det. För mig tänkte jag nog att det var en utmaning också att läsa en något mer "poetisk" bok än jag brukar. Temat i boken, en omvänd klassresa, fungerade också som en slags utmaning. Det sägs ju ofta att det är en utmaning att ta sig ifrån en arbetarbakgrund och bli en "akademiker". Jag brukar hävda att det troligen är mycket svårare att göra tvärtom!
I den här boken gör författaren först en klassresa ur sin arbetarbakgrund och när han sedan begår misstag (läs: klantar sig) och inte kan arbeta som författare/poet/recensent måste han gå tillbaka och ta "vanliga jobb".

Det visade sig att den största utmaningen var att över huvud taget komma igenom boken. För det ringa omfånget och alla litteraturpriser till trots, så var det här segt att läsa och inte särskilt bra. De flesta i bokcirkeln tyckte nog att författaren var en gnällspik ("Det är så synd om mig!") och det blev på det hela taget ganska trist i längden. Det poetiska språket gränsade till pubertala dikter (tänk Postis) och var ibland också rent felaktigt.

Författaren förhöll sig hela tiden helt distanserad till de olika "arbetarjobben" han var tvingad att ta och det var tydligt att han hela tiden såg ner på sina kollegor istället för att acceptera att han var en av dem ("Men jag är ju poet"). Det hade varit mer intressant att läsa en dokumentär (och mer objektiv) skildring av arbetsförhållandena på Yarden och andra likande arbetsplatser. Nu blev det istället en salig soppa av "arbetarroman", barndomsskildring och ett evigt självömkande. Kristian Lundbergs självbiografiska "comeback" som författare lämnar i alla fall mig tämligen oberörd.

Förra gången läste vi Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver. Jag hade läst den förut (och bloggat den) för länge sedan, men mindes inte så mycket. När vi började diskutera den kom den tillbaka och vi hade en intressant diskussion om medfödd onska och om det tabubelagda i att inte älska sitt eget barn. Vi funderade också hur berättelsen hade sett ut om pappan skrivit boken.

Till nästa gång ska vi läsa Tjuvarnas stad av David Benioff.

Niceville

Många har läst och hyllat Niceville av Kathryn Stockett och jag ansluter mig till hyllningskören. Det här var en riktigt bra bok!

Bokens handling utspelas i den amerikanska södern på 60-talet. Nyblivna journalisten Skeeter återvänder till sin hemstad efter sina universitetsstudier. Hon faller lätt in i gamla mönster och umgås med sina gamla vänner. Men det är mycket som händer i samhället vid den här tiden, inte minst när det gäller de svartas rättigheter i samhället. Skeeter börjar ifrågasätta saker som hon tidigare har tagit för givet och märker att hon inte delar alla sina vänners åsikter. Hon brinner av längtan att få skriva om något viktigare än den spalt med hushållstips hon skriver för lokaltidningen. Den skriver ju inte ens själv, utan får alla tips av sin väninnas svarta hemhjälp Aibileene.

Det är en idé från Aibileene som får Skeeter att starta ett kontroversiellt projekt. Hon vill samla in berättelser från svarta kvinnor som arbetar som hemhjälp i vita familjer. Dessa kvinnor lever mycket nära familjerna och uppfostrar i många fall barnen helt och hållet. Men de arbetar för minimilön, behandlas ofta illa och har inga möjligheter att påverka sin situation. Många arbetsgivare ser ner på sin hemhjälp och anser dem vara lägre stående - smutsiga till och med. Många hus är självklart utrustade med en separat toalett för hemhjälpen, så att familjens hygienutrymmen inte besudlas av en svart person. Att en svart person städar dem är däremot helt i sin ordning.

Med hjälp av Aibileene och hennes vän Minny, som också arbetar som hemhjälp, lyckas de övertala fler kvinnor att dela med sig av sina historier som de sedan sammanställer till en bok. Det är inte ofarligt i ett område där Ku Kux Klan är högaktivt. De tar alla en stor risk, även om namn och platser ändras för att ingen ska råka illa ut.

Det är berättelser om diskriminering och förnedring, men också om kärlek, hopp och framtidsdrömmar. Boken alternerar mellan Skeeters, Aibileenes och Minnys perspektiv. Det är ett grepp som funkar fint. Det blir aldrig tråkigt - jag ömsom gråter och ler. Jag gillar starka kvinnoporträtten och den historiska bakgrunden (som ju ligger skrämmande nära i tiden). En bok som "går rakt in i hjärtat", står det på baksidan. Jag håller med!

Nu är jag väldigt nyfiken på filmen.
Men läs först!

Hur är du som läsare?

På *Malins bokblogg* hittade jag den här enkäten (mina svar i fetstil):

snabb/långsam
läser alla ord/skummar en del
gillar långa beskrivningar/hoppar över det som inte för historien framåt - i alla fall om de är välskrivna
kommer ihåg detaljer/kommer ihåg i stora drag
undviker tjocka böcker/läser gärna tegelstenar
tycker om tunna böcker/tycker att tunna böcker ofta saknar något
idealboken är på mindre än 400 sidor/idealboken är på mer än 400 sidor
tjuvkikar på slutet/läser aldrig slutet förrän boken är just slut
väljer efter omslag/skiter fullständigt i ytan
läser baksidetexter/undviker baksidetexter
väljer boken efter rekommendation/vill helst välja själv – båda
rekommenderar ofta böcker till andra/rekommenderar sällan böcker
hör det jag läser i huvudet/hör aldrig det jag läser
gillar ljudböcker/gillar inte ljudböcker
läser främst böcker i en genre/gillar att variera min läsning
läser alltid på svenska/läser på flera språk – ja, på engelska då.
är bra på att komma ihåg böcker jag läst/glömmer lätt bort både titlar och författare
skriver upp det jag läser/skriver inte upp det jag läser
läser varje dag/läser mer sällan
tycker att läsning är avslappnande/tycker att läsning är ansträngande

Hur är du som läsare?

Bokberoende?

Hos Bokfavoriter hittade jag ett test:

Det finns ett missbruk som det ofta hymlas med. Det finns många som är beroende fast de inte vet det. Ett missbruk som kan kosta mer än bara pengar, oftast handlar det om tid.Här följer ett litet test för att se hur bokberoende du är.

1. Har du någon gång köpt en bok du egentligen inte har råd med?
Nej.
2. Har du någonsin ljugit om hur mycket du har läst?
Nej.
3. Händer det att du tänker på den bok du läser när du är på jobbet, i skolan eller liknande?
Jätteofta!
4. Efter att du läst klart en bok känner att du snabbt måste hitta nästa bok att läsa?
Absolut!
5. Hade du efter att ha läst klart ett kapitel en längtan att återvända och läsa mer?
Inte så ofta. Vill hellre läsa vidare. Däremot kan jag sakna en bok och "längta tillbaka" när jag läst ut den.
6. Läser du ofta långt in på nätterna?
Ofta!
7. Läser du någonsin längre än planerat?
Japp.
8. Har du någonsin läst för att fly från oro eller problem?
Ja, det är härligt att fly in en fantasivärld ibland.
9. Får gräl, besvikelser eller frustration dig att vilja gå och läsa?
Ja.
10. Har du någonsin en önskan att fira framgång med några timmars läsande?
Absolut. Bästa belöningen.

Har du fler en 8 st JA så är du mycket bokberoende.

Jag hade åtta precis. Då är jag nog bara lite beroende ;)

Yttersta offret

Jag fick låna sista delen av Vampire Academy (Richelle Mead) av syrran och väntade inte länge med att kasta mig över den för att få veta hur det skulle gå.
I Yttersta offret har huvudpersonen Rose blivit fängslad, misstänkt för att ha mördat moroivampyrernas drottning. Hennes pojkvän Adrian och hennes bästa vän Lissa gör allt för att vinna tid och hitta bevis för vem som är den verkligen mördaren. Hennes förre pojkvän Dimitri tog avstånd ifrån henne när han blev räddad från strigoivampyrerna, men nu finns han vid hennes sida igen. Efter drottningens död utbryter en maktkamp vid hovet och vännerna befinner sig mitt i den.

Ja, upplösningen är spännande så klart. Förvecklingar, missförstånd, dolda släktband - en del saker förutsägbara, en del inte. Jag gillade hela den här ungdomsserien. Karaktärskombinationen med dhampirer-moroi-strigoi är smart. Kärlekshistorierna är mer verklighetstrogna än i t.ex. Twilight och det är driv i läsningen hela tiden.

Om man gillar vampyrböcker så bör man läsa!

På önskelistan

Jag förstår inte hur jag har kunnat missa de här fina boksmyckena från Etsy. Tack Flickan & böckerna för tipset.



Jag är ganska svag för det här manatee-halsbandet också.

Tranströmer

Så fick han det ändå till sist. Grattis, grattis. Men det är ju ändå roligare när en romanförfattare får Nobelpriset.

The Hunger Games

Ibland får böcker väldigt mycket uppmärksamhet och då är det ofta man (jag) blir lite besviken när man (jag) läser dem (var det inte mer än så ...). The Hunger Games (Hungerspelen) av Suzanne Collins levde dock verkligen upp till förväntningarna. And then some!

Oj, så spännande! Första och andra boken kunde jag knappt lägga ifrån mig. Tredje och avslutande boken gick det lite långsammare med. Kanske för att det inte var riktigt lika stark som de första två. Kanske för att jag var extremtrött just då. Hursomhelst - en serie väl värd att läsa! Och att stoppa i händerna på läshungriga ungdomar. Ja, för det är trots allt en ungdomsbok. Snart kommer böckerna som film också.

Handlingen? Det är lite svårt att beskriva utan att avslöja för mycket. Böckerna utspelas i en dystopisk framtid där det som är kvar av Nordamerika efter en rad krig och naturkatastrofer har bildat landet Panem. Tolv distrikt styrs med järnhand från huvudstaden. Ett trettonde distrikt fanns, men ett uppror där stoppades genom att hela distriktet utplånades. För att människorna i distrikten ska hållas i schack måste de varje år skicka en pojke och en flicka för att tävla i Hungerspelen. När Katniss Everdeens syster blir lottad att tävla anmäler hon sig frivillig att ta systerns plats. Alla 24 tävlande släpps in på en stor arena - en konstgjord värld - där vad som helst kan hända. Allt direktsänds dygnet runt så att innevånarna i distrikten kan följa det på TV. Inga regler finns. Vinnaren är den som överlever!

Det är våldsamt, det är blodigt, det är sorgligt, det är känslosamt, det är spännande och väldigt, väldigt bra!

Spiller jag min tid?

Efter att ha läst ut de tre delarna av Hungerspelen försöker jag nu ta tag i Spill igen. Jag har dock enormt svårt att komma någonstans med den här boken. Ni som har läst den - är den värd mödan?