Dito

Jag har läst min första e-bok . Jag har inte känt mig så sugen på vare sig ljudbok eller e-bok egentligen. Jag gillar att bläddra i en bok. Jag gillar papper.

Men så tipsade Bohemian Rhapsody om Dito som är Bokus e-boksatsning. Det var lätt att installera appen på iPhonen - det vanliga Bokuskontot fungerade - och man fick två böcker gratis. Förkortade böcker, men ändå.

Så jag läste. Ett plus var att det var mer lättläst än jag trodde. Ett annat att det gick att bläddra med en hand (och dessutom samtidigt som man matar bebis med välling med den andra handen). Ännu ett är att man kan smygläsa i sängen utan att behöva tända lampan och väcka den som ligger bredvid.

Jag saknade papperskänslan så klart. Det kändes inte heller som jag läste på riktigt. Andra saker jag läser på telefonen skummar jag mest för att snabbt få information och detta blev lite samma sak. Jag läser snabbt och slarvigt. Min Dito-tipsare upplevde samma sak.

Boken då? Ja, det var Anna och Mats bor inte här längre. Det är (den förkortade) fortsättningen på Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Den boken tyckte jag mycket om. Den här berör mig inte alls. Jag tror inte det beror på "stressläsningen". Jag lyckas bara inte uppbåda någon entusiasm eller ens medkänsla för Anna och Mats, deras skilsmässa eller deras funderingar om hur de ska gå vidare. Det sticker till i hjärtat i de avsnitt där man märker att barnen kommer i kläm, men det är också det enda. Jag tror inte jag bryr mig om fullängdsversionen.

Kommer jag testa Dito igen? Ja, det tror jag absolut.