Hjärtblad

Om det kändes konstigt att ligga i en solstol på Gran Canaria och läsa om svältvintrar och slit i 1870-talets Dalarna? Nej, det var tvärtom ljuvligt att kunna ägna relativt långa lässtunder åt Aino Trosells oerhört välberättade roman Hjärtblad.

Boken tar avstamp under några svåra svältår i Malung. Där växer Hulda upp i en fattig, men kärleksfull familj. Redan i unga år förväntas Hulda arbeta hårt och börjar som vallflicka. Efter konfirmationen betraktas hon som vuxen och får ta mer ansvar. Hon sköter ensam om djuren på fäboden och den viktiga mjölkhanteringen. Efter konfirmationen får hon också gå på dans och där konfronteras hon med såväl kärlek som sin egen sexualitet.

Hulda trivs bra med livet på gården och är inställd på att så småningom gifta sig, skaffa familj och leva på egen gård. Ibland undrar hon dock om det inte finns mer här i livet. Berättelser om vandringskullor som går ner till Mälardalen för att sälja saker eller arbeta i fabriker lockar och skrämmer.  När modern dör och fadern gifter om sig känner hon sig plötsligt överflödig och trots att det är svårt att lämna småsyskonen bestämmer hon sig för att pröva sin lycka som vandringskulla. Hon bestämmer sig för att gå till Stockholm och hon tar tjänst som tvättpiga i en välbeställd familj. Hon återvänder efter ett år med pengar i fickan och förhoppning om att äntligen kunna gifta sig med sin kärlek. Det visar sig dock att han svikit henne och då lämnar hon hembygden för gott och återvänder till familjen i Stockholm där hon arbetat förut. Nu väntar ett helt nytt liv på henne.

Aino Trosells porträtt av Hulda är blodfullt och levande. Det är en stark kvinnoskildring och ett spännande historiskt dokument. Det är extra spännande när man vet att författaren lagt ner mycket tid på att de historiska detaljerna och persongalleriet ska bli rätt. För flera av personerna i boken har funnits på riktigt. Det har en bekant till mig, vars släktingar finns med i boken, bekräftat.

Jag kan varmt rekommendera den här boken!