Blixthalka

Den här boken hittade jag på en bokloppis och jag erkänner att den enda anledningen till att den fick följa med hem var att den utspelar sig på Island. Jag är ju som bekant väldigt svag just för Island. Erik Helmerson debuterade 2008 med  Blixthalka, men jag har inte hört talas om vare sig boken eller författaren.

De två vännerna Erik och Lotta reser till Island tillsammans. Erik för att han har en längtan till Island för som han inte ens förstår riktigt själv. Lotta för att hon behöver komma bort från ett kraschat förhållande och inte bryr sig om var hon åker.

Erik och Lotta bilar runt ön. De upplever landets rasande vackra karga natur och dess obarmhärtigt plötsliga väderomslag. Timmarna i bilen ger dem också tid att prata mycket och vända ut och in på sin vänskap. Relationen mellan de båda vännerna är intressant. De har känt varandra länge och följt varandra genom tonår och vuxenliv, relationer och arbete.Det är inte en jämställd relation. Den är mer på Lottas villkor. Erik finns till hands för Lotta mer än tvärtom, men de är beroende av varandra. Frågan är om det alltid kommer att vara så?

Den stora behållningen för mig är ändå Islandsskildringen. Jag identifierar mig mycket med Erik i hans Islandskärlek. Ett citat ur boken beskriver precis hur jag kände och känner för Island:

"Jag tror att alla människor har en plats på jorden där de aldrig varit men där de på något sätt är säkra på, utan att veta varför, att de kommer att trivas. En sådan plats för mig var Island. Jag hade aldrig varit i närheten av Island, inte ens mellanlandat, och kände ingen som varit där, men jag inbillade mig ändå att jag och Island skulle kunna tala med varandra på samma språk. Jag tyckte att Island ropade på mig, och jag trodde att det skulle vara mycket vackert där."