Bokcirkelbok och nordisk bok: Hallonbåtsflyktingen

Har du hört talas om nationalitetstransvetism? Inte det? Inte jag heller innan jag läste Hallonbåtsflyktingen av Miika Nousiainen.

Det var denna månads bok i bokcirkeln och det slumpade sig så bra att det också blev majboken i den nordiska läsutmaningen.

Boken handlar om Mikko Virtanen som är helt övertygad om att han är svensk. Problemet är bara att han är född i Finland av finska föräldrar. Men han arbetar hårt på sin svenskhet - han lär sig nästan perfekt svenska i tidiga år och studerar den svenska historien i detalj.

I vuxen ålder driver han sin sin arbetsgivare näst intill galen genom att kräva ledigt vid diverse svenska högtider. Inte bra de traditionella svenska utan också han egenhändigt påhittade helgdagar t.ex. i samband med Olof Palmes dödsdag. Grannarna uppskattar inte heller att han firar vid alla möjliga och omöjliga tillfällen genom att spela allehanda svensk musik på högsta volym. Han försöker också vid upprepade tillfällen att söka svenskt medborgarskap med motivationen att han ju i allt väsentligt faktiskt är svensk.

Han skyr inga medel och till slut går han så långt i sin längtan efter att få vara svensk att han övertar en svensk mans identitet (efter att ha gjort en del andra helt galna saker) och lyckas så småningom skaffa sitt efterlängtade svenska medelklassliv med såväl jobb som fru och barn. Hur det går? Ja, det avslöjar jag så klart inte här ;)

Vad jag tycker då? Jo, det är stundom riktigt roligt. Dråpligt minst sagt! Mikko Virtanen är helt besatt, något annat ord finns nog inte för det. Ibland tröttnar jag lite. Det blir överdrivet detaljerat. De politiska passagerna om socialdemokratins förträfflighet och om Per Albin Hanssons storhet är lite tjatiga. Stilen är en slags blandning av Arto Paasilinna och Elend Loe och det borde ju vara att tecken på lässuccé, men tyvärr blir det en lite blekare kopia av de två.

Nöjsam läsning trots allt.