Tidningen Skriva

Jag fick ett ex av den här tidningen av Booked. Jag är inte någon person som har några skrivambitioner. Jag hade sedan länge förstått att det inte är min grej. Men jag gillar att läsa och det är intressant att läsa hur författare tänker om sitt skrivande. I detta nummer av Skriva var det deckartema och flera av författarna som berättade är sådan som jag läser regelbundet och det är lite extra trevlig att veta vad som "ligger bakom" böckerna.

Jag tror inte att jag kommer att prenumerera, men jag kan tänka mig att köpa en tiding då och då om temat är intressant.

Semesterläsningstips

Om man är glömsk ...

... och missar att avbeställa sitt bokklubbspaket, då kan det hända att det landar två deckare i brevlådan. Jag har oftast inget behov av deckare i inbundet format, men det får väl gå den här gången. Vad jag vet har jag aldrig läst något av Ann Cleeves. Är det något att ha?

Nordisk läsutmaning: Next stop - Grönland

Nu är det snart månadsskifte. Hur har det gått med era isländska böcker? Jag har haft lite mycket omkring mig på sistone så jag är inte riktigt klar med min. Men skicka gärna in era länkar, så börjar jag göra en sammanställning.

Sedan åker vi till Grönland!

Mer Gotlandsdeckare

Jag satte fem utrensade pocketböcker i bokbytarhyllan på jobbet och hittade den här! :)

Avståndet mellan

På senaste tiden har jag läst den här novellsamlingen på tåget till och från jobbet. Avståndet mellan är en samling korta noveller skrivna av, för mig, mer eller mindre kända författare. Novellerna utspelar sig i tunnelbanan och på pendeltåget i Stockholm (med omnejd) och varje novell har sin "egen sträcka". Personerna i de olika novellerna möts ibland i förbifarten när de går på och av tågen, men berättelserna hänger inte ihop. Passar ihop gör de däremot och trots att det är så många olika författare har de lyckats behålla samma känsla boken igenom. Och detta trots att ett par noveller är på norska och en på engelska. En väldigt intressant koncept!

Bland de författare som jag kände igen fanns Gunnar Ardelius, Sara Bergman Elfgren, Johanna Koljonen, Mårten Sandén, Johanna Tydell och Katarina Kuick.

De sträckor jag tyckte bäst om att "åka" var Jordbo-Farsta strand, Krigslida-Trångsund, Bro-Barkaby, Västerhaninge-Gröndalsviken och Nynäshamn-Kalhäll.

Bokcirkelbok: Berättelsen är världens språk

Berättelsen är världens språk av Ursula K. Le Guin var månadens bokcirkelbok, så jag kämpade på, men detta vara inte alls min kopp te. Jag fattade inte mycket av den måste jag erkänna. Jag hängde inte med i vem som var vem, vilket planet de kom ifrån, vilket språk de talade eller om de var onda eller goda. Det filosofiska, antropologiska och religiösa temat gick mig delvis helt förbi.

Eftersom jag knappt kan redogöra för vad den handlade om får jag kopiera någon annans sammanfattning. Så här står det om boken på Bokus:

"Planeten Aka var en gång en planet med en rik kultur, men den moderna teknologin har fullständigt förändrat den. Allt som vittnade om det förflutna har förstörts, och medborgarna övervakas noggrant. Men Sutty, en officiell observatör från Jorden, har hört talas om några utstötta som lever i ödemarken. De lever fortfarande enligt de gamla sederna och bruken, och de utövar fortfarande den religion som gått förlorad. Berättelsen. Sutty fascineras av deras tro, och följer med dem på pilgrimsfärd upp i bergen och ut på en farlig väg som går rakt genom hennes hjärta, hennes sinne och hennes själ."

Omdömet från övriga bokcirkelmedlemmar var också svalt. Jag läste dock denna under en period med väldigt splittrat fokus, så kanske hade jag uppfattat den annorlunda om jag varit lite mer koncentrerad i min läsning. Jag gillade tanken på ämnet i boken mer än själva boken.

Bok på film: Kärlek i kolerans tid

Sitter just ni och tittar på filmen Kärlek i kolerans tid efter boken med samma namn av Gabriel Garcia Márquez. Boken läste jag för evigheter sedan och mindes inte mycket av den, men det kom tillbaka till mig nu när jag ser filmen. Det är en historia som utspelas över minst 50 år. Filmen är långsamt berättad, full av längtan - och en hel del sex! Garcia Márques har ofta passionerade och egensinniga karaktärer i sina romaner och filmen gör dem rättvisa.

Tipsar om en utlottning

Bokslukare har en ganska nystartad bokblogg och just nu lottar hon ut en bok. Jag har den redan, men kanske inte du?

[buzz]

Excess

Den här boken läste jag egentligen direkt efter [geim], men jag glömt att blogga den. I [buzz] av Anders de la Motte möter vi HP och Rebecca igen. HP har rest runt i världen för att hålla sig undan Spelet, men börjar känna sig ensam och längtar hem. Rebecca arbetar som livvakt i Sudan och skyddar en svensk minister. Hemma har hon lägenhet och sambo, men den tillvaron börjar kännas trång. Dramatiska händelser gör att syskonen strålar samman i Stockholm igen. Jag skulle kunna skriva mer om handlingen, men det här är den typ av bok som gör sig bäst utan att jag som läsaren vet för många detaljer.

Tempot är lika högt som i första boken och det är spännande. Berättargreppen känns igen från [geim], men har inte samma nyhetens behag. Jag gillar den här boken, men inte riktigt lika mycket som den första.

I've been booked!

Återigen har jag haft turen att komma med i ett Booked-utskick. Denna gången fick jag hem tidningen Skriva. Tack!

Hoppas på tur

Amelies boktips lottar ut en bok av Sarah Dessen. Den ska vara väldigt bra, så jag hoppas på tur. Du kan också vara med. Sista dag att anmäla intresser är den 25 juni.

Vackra, vackra!

En sannolik historia

 En sannolik historia av Karin Alvtegen är en vardaglig berättelse och en riktigt tät relationsroman. Låter det motsägelsefullt? I händerna på Karin Alvtegen fungerar det alldeles utmärkt.  

Helena och hennes man köper en gård i Norrland för att driva som hotell. Det är mer Helenas dröm än mannens, och ju mer hon dras in i vedermödorna med verksamheten, desto längre ifrån varandra kommer paret. Till slut blir separationen oundviklig. Mitt i detta finns också parets olyckliga tonårsdotter.

Det är måhända märkligt att en bok utan mord eller mysterier kan vara så spännande, men En sannolik historia är verkligen det. Jag tycker också mycket om personbeskrivningarna: den drivna och engagerade - men också ganska buffliga och tvära  - Helena, den känsliga tonåringen Emelie, den självcentrerade men lite trasiga Anna-Karin, enstöringen Verner, affärsmannen Anders ...

Ibland är det så med böcker att det är svårt att beskriva vad det är som är så bra, men för mig är det då ofta en stämning och en känsla i boken som tilltalar mig. Det är inte lätt att sätta fingret på, men det är något mer än bara själva handlingen. Det här är en sådan bok.

Den du inte ser

Deckare är sommarläsning och Gotlandsdeckare är en sommarfavorit hos mig. Mari Jungsteds Den du inte ser slank ner snabbt och smidigt ;)

Jag läste den på nationaldagen och det passade fint för den utspelas just i början av juni.

En kvinna hittas brutalt mördad på en strand. Polisen upptäcker snart att kvinnan har sina trosor intryckta i munnen, men hittar inga spår av sexuella övergrepp. Kvinnan hade kvällen innan bråkat med sin pojkvän, så han blir snabbt huvudmisstänkt och häktas. När ytterligare en kvinna hittas mördad på samma sätt inser man att han inte är rätt person och jakten på mördaren fortsätter. Kriminalkommissarie Anders Knutas och hans kollegor stressas av ett stort mediauppbåd och gotlänningar som är oroliga för att turisterna ska svika ön när en mördare går lös. Polisen måste ta reda på om kvinnorna mördas helt godtyckligt eller har de någon gemensam nämnare? Kan de hitta den, kan de hitta mördaren.

Läsaren får ledtrådar insprängt i boken och fattar ganska snart hur det måste hänga ihop, även om man inte vet den exakta lösningen, men poliserna kommer vid upprepade tillfällen på sidospår.

Ja, det är spännande som ni förstår. De klassiska delarna i en kriminalroman finns här - komplett med poliser med trassliga privatliv - även om Anders Knutas har att relativt harmoniskt familjeliv. Ingen läsning som utmanar, men det gör inget. Jag gillar det ändå.

Av Mari Ljungstedt har jag tidigare bloggat Den dubbla tystnaden oc I denna ljuva sommartid och läst Den döende dandyn och Den inre kretsen.

Titta in hos Boklusen

Hos Boklusen pågår just nu en utlottning av boken Mercurium av Ann Rosman. Den skulle jag gärna vilja ha. Kanske du också?

Utlottningen pågår till den 25 juni.

Given

Den här boken fick jag av Booked och det är ju alltid trevligt att få gratis böcker :)

Given (The Ask) är skriven av en amerikanske författaren Sam Lipsyte. Den handlar om Milo som jobbar med "fundraising" på ett inte alltför ansett universitet. Han får dock sparken efter att ha tappat humöret och skällt ut en student som visade sig vara en ansedd bidragsgivares dotter.
Milo är en ganska misslyckad person i övrig med en svajig relation till både frun och sonen, men nu tappar han fotfästet helt. Han får dock en chans att få tillbaka sitt gamla jobb (som han egentligen inte vet om han vill ha tillbaka) om han kan få in en donation från sin gamla studiekamrat Purdy. Det visare sig innebära helt andra saker än vad Milo hade tänkt sig.

Milo är självcentrerad och sexfixerad och på det hela taget ganska osympatisk. Jag klurade under hela läsningen på vilken annan bok Given påminde om. Inte i tema, men i stil och i skildringen av Milos karaktär. Jag tror till slut att jag kom på att den till viss del påminner om Bror och boken Stilla dagar i Mixing Part (Erlend Loe). Han var inte heller särskilt sympatisk ;)

På Given står det att boken är en "komisk och stilistiskt fullträff", men jag håller inte riktig med. Visst drar jag på smilbanden någon gång - mest åt skildringarna av sonen Bertie - men i övrig är det ganska pubertalt och inte särskilt underhållande. Stilistiskt vet jag inte heller om det är en fullträff. I så fall är det nog inte min stil (där håller jag på Loe). Kanske hade omdömet blivit något bättre om jag hade läst den på engelska. Översättningen är inte helt tip-top och jag misstänker att könsorden och sex hade känts mindre tonårstramsiga på engelska av någon anledning.

Men, men det sagt - jag läst sämre böcker ;)

Sommarläsningsenkät

Hittade en enkät hos Bokföring enligt Monika. Lagom fredagsnöje.

1. Bästa bok förra sommaren?
Åh, det var ju Cirkeln. Jag stämde in i hyllningskören.

2. … och sommaren innan det?
Då blir det Kuntzelmann och Kuntzelmann av Carl-Johan Vallgren och mitt Sookie Stackhouse-maraton. Olika böcker. Bra på olika sätt.

3. Några lite nyare böcker som passar i hängmattan?
Kanske Anders de la Mottes böcker [geim] och [buzz], Vibecke Olssons böcker om Bricken och Sofie Sarenbrants deckare.

4. Vad läser du mest på sommaren?
Det blir nog mycket deckare.

5. Var läser du helst?
I sängen, på tåg och på en filt i parken en solig dag.

6. Vad ser du fram emot att läsa i sommar?
Mina julklappsböcker - de tre böckerna 1Q84 av Haruki Murakami, som jag inte har haft ro att börja med tidigare.

Bokbloggen på Facebook

Nu finns min bokblogg på Facebook också, för dem som föredrar att läsa om böcker den vägen. Titta in om ni har lust!

En gränslös kärlekshistoria

Jag läste Aino Trosells bok Hjärtblad med stor förtjusning i början av året, så när jag hittade En gränslös kärlekshistoria i en boklåda på Amnestys loppis så tog jag den direkt. När jag kom hem upptäckte jag att den är signerad av författaren :)

Om jag har förstått det hela rätt, så fick Aino Trosell idén till Hjärtblad när hon skrev den här boken.  I En gränslös kärlekshistoria är författarens egen resa tillbaka till sina rötter. Hon forskar i sitt ursprung och väver en historia kring de ofullständiga fakta hon har hittat om kvinnorna i sin släkt. samtidigt berättar hon sin egen historia om en uppväxt som inte var någon dans på rosor.

Förlaget beskriver boken så här: "Hundra år och fem kvinnor - en stafett av mor och mormor, mormors mor och dotter. Fem kvinnor som framlever sina liv i gränstrakterna mellan Norge och Sverige. Hundra år av en sorts kärlek - historien nåbar med blotta fingertopparna."

Det är en blandning av skönlitteratur, biografi och nästan lite dokumentär. Dessutom stundvis poetiskt. Aino Trosell byter språk så att varje kvinna får sin egen röst, men ibland bryter hon själv in med sitt moderna författarjag, så att läsaren aldrig glömmer bort vem det är som berättar historien. Jag gillar det för det får mig att vakna till - en referens till Harry Potter mitt i en betraktelse om en gammal kvinna vid förra seklets början ;)

En genomgående tema i boken är längtan efter kärlek och anmärkningsvärt nog, med tanke på boken titel, är det också en stor frånvaro av just kärlek.

Böckerna alla pratar om

Just nu på alla bokbloggar:

Fifty Shades of Grey

Jellioce Road

Artighetsreglerna

Vad är det mer jag inte får missa?

Återupptäcker biblioteket

Jag "glömmer" periodvis bort att gå till biblioteket. Det är lite för lätt att köpa pocketböcker. Fördelen med t.ex. den nordiska läsutmaningen är att bibblan blir ett naturligt ställe att söka sig till för att hitta böcker.

Till Islandstemat i juni hittade jag Jökelteatern av Steinunn Sigurdardottir, men jag fick också med mig Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson samt en samling kortare texter av diverse mer eller mindre kända författare. Den boken heter Avståndet mellan.

Eld

Den här boken sträckläste jag ju för ganska länge sedan och förstår inte att jag inte kommit för mig att blogga den tidigare. Å andra sidan är min hög med obloggade böcker ständigt växande ...

Eld är andra delen i en trilogi av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Första delen Cirkeln slog ner som en bomb i bokvärlden. Alla läste den - de flesta älskade den. Jag också!

Här får vi återvända till Engelsfors och träffa Linnéa, Ida, Minoo, Vanessa och Anna-Karin igen. Efter de omtumlande händelserna vid skolårets slut har sommaren varit lugn. Snart står det dock klart att det var lugnet före stormen. Mystiska saker är i görningen i Engelsfors och ännu en gång är det bara "de utvalda" som har en chans att förhindra en katastrof. Men de måste samarbeta och det största hotet kommer kanske från det mest oväntade hållet.

Ja, jag vill verkligen inte skriva för mycket om vad som händer för att inte förstöra för den som har läsningen framför sig. Eld är lika spännande som Cirkeln och det händer massor hela tiden. Oväntat och väntat. Allt rör inte det magiska utan även huvudpersonernas privatliv och de saker som alla tonåringar tampas med. Jag gillar det. Det jordnära och det övernaturliga i kombination. Jag gillar att människorna i boken inte är antingen goda eller onda, utan som människor är mest. Jag gillar att de utvalda inte är något "dream team". Ja, och så är det spännande också, men det har jag nog redan sagt ;)

Det blir en lång väntan på den tredje boken.

Bakom ljuset

Nu är det juni. Det är en sommarmånad. Sommar och deckare hänger ihop för många, så även för mig. Bakom ljuset är min första bekantskap med Åsa Nilsonne, men det är den fjärde boken om mordutredaren Monika Pedersen vid Stockholmspolisen.

Som läsare får jag veta att Monika är sjukskriven efter en svår olycka i tjänsten, men får ingen direkt tillbakablick till vad som har hänt. Det är inte helt nödvändigt, men det känns ändå som att jag saknar en liten bit information.

Under sjukskrivningen råkar huvudpersonen bläddra i en bok av en känd psykolog och börjar misstänka att en av hans patienter måste ha varit hennes egen mor. Modern har dött i en trafikolycka,  men författaren påstår att kvinnan blivit mördad. Monika börjar undersöka omständigheterna kring sin mors död och det leder henne till en advokatbyrå och en hjälporganisation. Hon misstänker snart att de bedriver ekonomisk brottslighet i stor omfattning och att hennes mors död kanske inte var en olycka trots allt. Spåret leder henne till Etiopien, men också närmare både sin mor och sin mormor.

Det tar ganska långt tid för mig att komma in i den här boken och det dröjer länge innan det börjar kännas spännande. Det är först efter ungefär halva boken, när huvudpersonen åker till Etiopien, som jag börjar bli intresserad. Jag känner inget särskilt för Monika som karaktär och har i början svårt att engagera mig i hennes familjerelationer där både mamman och mormodern har varit tämligen frånvarande. Inte heller delarna om Etiopiens politiska historia engagerar mig så särskilt (tyvärr borde jag kanske säga). Men berättelsen tar till slut tag i mig och på slutet blir det bra driv i läsningen och jag märker att jag ivrigt inväntar upplösningen.

Kanske ger jag Åsa Nilsonne en chans till.

Juniläsning

Många bokbloggare listar sin månadsläsning. Jag brukar inte vara så strukturerad i mitt läsande så att jag vet precis vad jag ska läsa, men i juni har jag faktiskt en hel del "åtaganden".

Jag ska läsa Given av Sam Lipsyte som jag fick av Booked innan den 26 juni.

Den 26 juni är även datum för nästa bokcirkel, så jag ska ha läst Berättelsen är världen språk av Ursula Le Guin.

Innan juni är slut ska jag också ha läst och bloggat en bok från Island i den nordiska läsutmaningen. Jag har inte valt någon än, så jag tar tacksam emot tips.

Jag tror att jag kommer att läsa någon av böckerna från Grönland (också den nordiska utmaningen) innan de måste tillbaka till bibblan.

Jag hoppas också på att hinna med ett par böcker ut högarna från bokbytet på jobbet (och jag har faktiskt redan läst Den du inte ser av Mari Jungstedt.)

Vad ska du läsa i juni?

En liten hög till

Jag tog med mig resten av böckerna jag rensat ut till jobbet också och kunde byta till mig några fler böcker. Bokborden fylldes på både under tisdagen och onsdagen av kollegor som städade i hyllorna hemma, så det fanns lite smått och gott. Men fortfarnade har jag lämnat fler böckern än jag tagit. Starkt gjort av mig tycker jag ;)

Nu har vi fixat en permanent bokbyteshylla på jobbet där man kan byta böcker när helst man vill. Bra grej!

Nordisk läsutmaning: Finland

Två bokbloggare valde att läsa Män kan inte våltas av Märta Tikkanen. Violens boksida var inte helt nöjd med läsupplevelsen. Inte heller Nilmas bokhylla var så förtjust.

Arto Paasilinna är ett självklart val när temat är Finland. Eli läser och skriver valde Kollektivt självmord och läste den med stor behållning och rekommenderar den gärna. Kanske ett tips till Bokföring enligt Monika som läste Livet är kort, Rytkönen är lång. Hon föll inte för den, men är beredd att ge Paasilinna en chans till.

Mirthful's bokblogg läser Hoppsan, jag är död och vi väntar med spänning på att höra vad hon tycker.

I Elinas hylla har haft Johanna Sinisalo på läslistan sedan länge och läste om änglar och troll i Bara sedan solen sjunkit.

Lottens bokblogg drabbades av de gripande kvinnoödena i Utrensningen av Sofi Oksanen.

Själv läste jag Hallonbåtsflyktingen av Mikka Nousiainen och gav den ett blandat men ganska positivt omdöme.

Update: Gothiques bokblogg lägger ännu en finländsk bok till samlingen. Hon har läst Åh, kom och se här av Hannele Mikaela Taivassalo, men spännande berättarteknik och suggestivt språk.




Om jag har glömt någon eller om ni kommer in senare med ett blogginlägg så hojta bara till, så uppdaterar jag.