Artighetsreglerna

Den här boken har jag läst om på flera bloggar och var ju till slut tvungen att läsa den jag också. Det är jag glad för!

Artighetsreglerna av Amor Towles utspelas i New York i slutet av 1930-talet i skarven mellan depressionen och andra världskrigets utbrott.

Katey och Eve delar rum på ett enkelt pensionat och arbetar på kontor. De har inte gott ställt, men gör vad de kan för att få lite guldkant på tillvaron.

På en nattklubb träffar de Tinker Grey - han är rik, världsvan och stilig. De blir snabbt vänner och ger sig ut på fester, jazzklubbar och upptåg. Han öppnar dörren in i det mer glamourösa New York för Katey och Eve. De hjälper honom att släppa loss. På så sätt kompletterar de varandra. Plötsligt förändrar deras tillvaro av en olycka och allt förändras. Dynamiken mellan de tre ändras och inget blir sig likt. Så småningom avslöjas också att Tinker Grey inte är riktigt den han utger sig för att vara.

Vi får hela berättelsen genom Katey och jag gillar verkligen hur författaren porträtterar henne. Jag vet inte om jag blir särskilt imponerad för att jag vet att författaren är en man och han har fått så många små detaljer så "på pricken" så jag som läsare kan identifiera mig med Katey. Inte för att våra liv är särskilt lika, men för att hon är en vanlig kvinna och att hon känns "sann". Persongalleriet i övrigt är mångsidigt och färgstarkt och det är överlag en intelligent bok.

Många har jämfört stämningen i Artighetsreglerna med den i Den store Gatsby. Nu var det så länge sedan jag läste den att jag inte minns, men det är ungefär samma tidsperiod och om jag inte minns fel så förekom det en hel del jazzklubbar och gindrinkar även i den.

Det är inte helt lätt att beskriva den här boken. Jag ser ju nu när jag läser igenom det jag skrivit att det låter lite platt. Det är dock en stämning i boken som är väldigt tilltalande och en dynamik mellan personerna som är intressant.

Ett citat ur boken:

- Du har ... många böcker, sa han till slut.
- Det är en sjukdom.
- Får du ... nån behandling för det?
- Jag är rädd att det är obotligt.
[...]
- Är det  här ... Deweys decimalsystem?
- Nej. Men det bygger på liknade principer. Det där är de brittiska romanförfattarna. De franska är ute i köket. Homeros, Vergilius och de andra epikerna är där vid diskbänken.
Wallace gick fram mot ett av fönsterbrädena och plockade Strån av gräs ur en ostadig hög.
- Jag tolkar det här som att ... transcendentalisterna trivs bättre i solljus.
- Precis.
- Behöver de mycket vatten?
- Inte så mycket som man skulle tro. Men de måste beskäras rätt ofta.
Med Walt Whitman pekade han mot en bokhög under min säng.
- Och ... svamparna?
- Det är ryssarna.


Den här boken rekommenderar jag varmt!