Fallvatten

Bild från Piratförlaget

I fredags ägnade jag hela kvällen åt att läsa boken Fallvatten av Mikael Niemi.
Jag kunde inte sluta läsa.
En deckare, tänker du.
Nej, en katastrof-roman. Och en rasande spännande sådan!

I det nordligaste Norrland vid Lule älv ligger vattenkraftverkens vattenmagasin. Efter en höst med ovanligt mycket regn händer det ofattbara. En damm ger efter och en enorm flodvåg sveper ner längs älven. Ett scenario som är nog så trovärdigt och skrämmande.

Det är mer spännande än i någon deckare. I rasande fart väller vattnet fram och inget kan hindra naturens krafter. Flodvågen växer sig starkare för varje vattenmagasin den passerar och den sveper med sig allt i sin väg - hus, bilar och människor. Vattnet och naturen skildras respektfull, beundrande och vackert. Vattnet är en obarmhärtig kraft - men inte ond. Snarare en urkälla som släppts fri och som återtar sin plats i naturen.

Och människorna! Jag tycker väldigt mycket om Mikael Niemis porträtt av människorna i den här boken.

Det är Vincent som har bestämt sig för att livet inte är värt att leva, men som upptäcker att han har mer livskraft än han trodde.
Det är Henny som till synes brytt sig mest om materiella ting, ända tills hon måste välja vad som är allra viktigast.
Det är Lovisa som agerar medlare och som ännu inte hunnit berätta för sina föräldrar att de ska få ett barnbarn.
Det är Barney som känner sig förbisedd och i kaoset tar chansen att få sin rättmätiga del.
Det är Lena som försöker lära sina konststuderande överföra naturen till pappret, men som inte har hjärtat med i undervisningen längre.
Det är Adolf som älskar sin specialbyggda Saab, men upptäcker att det som räddar hans liv vid ett tillfälle är det som kan kosta honom livet vid ett annat.
Det är Gunnar som oroar sig för sin sjuka hustru och som, trots att han inte kan simma, inte räds vattnet.
Det är den uttråkade Sofia som kämpar mot strömmen få flera sätt för att hinna fram till sin dotter innan vattnet når henne.

I en katastrofsituation visar sig människor från sina allra bästa och sina allra sämsta sidor. De utmanar sig själva. De gör saker som de aldrig skulle göra annars. På gott och ont. Människorna i den här boken är trovärdiga och väldigt allmänmänskliga. Deras liv vävs samman på olika sätt när de försöker undkomma katastrofen.

Jag läste att någon beklagade att inte varje person fick sin egen "avslutade" berättelse en ett svep, att varje historia passade som en novell. Det hade också varit ett intressant upplägg - att visa samma händelse fler gånger ur olika personers synvinklar, men jag uppskattar mycket författarens sätt att blanda de olika personernas öden. Det gör det än mer spännande och jag läser vidare och vidare och vidare för att få veta hur det går.
Ytterligare en sak som jag uppskattar är att det just utspelar sig under en relativt kort tid. Vi kommer in i berättelsen mitt i den och lämnar den utan att egentligen ha fått ett svar på alla frågor. Det finns ingen enstaka hjälte som "räddar världen". Det känns befriande.
Dessutom finns här en härligt underfundig humor som kanske borde kännas malplacerad i en katastrofroman, men som lyfter läsningen ännu ett snäpp.

Det här var en riktigt bra bok och jag rekommenderar den varmt!

Jag fick boken som ett recensionsexemplar av Piratförlaget och det tackar jag mycket för. Det var också första gången jag läste en bok på läsplatta. Jag kände ett visst motstånd först, men när jag hade vant mig så gick det hur bra som helst.