Skolastiska övningar

Jag fick Skolastiska övningar av Einar Askestad som recensionsexemplar från MBM-förlag. Första recensionsdag var den 21 november, men eftersom boken kom till mig först efter det, så bestämde jag mig för att först läsa ut den bok jag höll på med innan jag tog mig an den här boken.

 

På baksidan av boken står det att det är en "egenartad" och "utmanande" läsning.

 

Ja, det är i alla fall en bok som inte liknar mycket annat jag har läst!

 

Handlingen, även om det kanske inte är rätt ord, är löst vävd kring ett torg i en namnlös stad (men en stad som känns sydeuropeisk). Där passerar människor förbi. Läsaren får ögonblicksbilder från dessa personer - ibland ur deras eget perspektiv, ibland utifrån från en okänd betraktare/berättare.

 

Texten består av korta stycken, sällan mer än några rader långa. Fragment. Lösryckta meningar. En replik här. En tanke där.
Jag har svårt att hitta ett sammanhang och en mening. Ibland glimtar något till - en struktur som jag bara anar. Någon fras som stannar hos mig lite längre ...

 

Det är en bok som inte vinner på att läsas snabbt. Jag tror tyvärr att jag gjorde mig skyldig till det. Då känns textstyckena mest staplade på varandra. Kanske skulle en läsare som är mer van att läsa poesi få mer ut av läsningen. Jag är rädd att det eventuella budskapet går mig helt förbi.

 

På baksidan står också att boken aldrig "någonsin förlorar humorn ur sikte". Den humorn går mig till stora delar också förbi. Förutom någon enstaka gång då jag ler åt något finurligt formulerat.

 

"Om människan härstammade från aporna hade somliga närmare till sitt ursprung."

 

Jag tackar för recentionsexemplaret och chansen att läsa något som jag annars inte hade vågat mig på.