Blodsmagi

Jag hade turen att få boken Blodsmagi av Tessa Gratton från Booked. När den kom hem i brevlådan upptäckte jag att bokryggen var av blodröd sammet - en fin detalj.

Jag började läsa och hade svårt att sluta. Jag tyckte det här var riktigt spännande. Jag gick till och med upp igen en kväll, när jag egentligen hade gått och lagt mig, för att läsa slutet. Men av någon anledning har jag inte kommit mig för att blogga om den förrän nu.

Berättelsen går rakt på sak - redan i första kapitel upptäcker huvudpersonen Silla att hon kan använda sitt blod för att skapa magi. Hon har på ett mystiskt sätt fått en bok med magiska formler och hon hoppas att den på något sätt ska ge henne en ledtråd till hur hennes föräldrar dog.

Hon utför sitt första trolleri på en kyrkogård (så klart!) och precis när hon gör det går den nyinflyttade Nicholas förbi och ser henne. Han är inte obekant med magi, men det är något han helst vill låta bli att tänka på.

Silla och Nick blir ganska snabbt ett par och tillsammans med Sillas bror Reese utforskar de vad de kan göra med blodsmagin. Träningen kommer till pass snabbare än de tror när mörka krafter drar in över den lilla staden.

Boken blandar Cillas och Nicks perspektiv i korta kapitel och insprängt i berättelsen finns också gamla dagboksanteckningar från en person som är på jakt efter evigt liv. Naturligtvis vävs berättelserna ihop på ett ganska skickligt sätt och det blir en riktigt spännande - och blodig!  -slutstrid.


Är den här boken en bokälskling? Den handlar mycket om kärlek - kanske allra mest till de saknade föräldrar. Relationen mellan Cilla och Nick är ganska söt, men jag är inte säker på att den är den allra mest trovärdiga skildringen av tonårskärlek. Det är något lite för "höviskt" över den.

Jag tror att många läser det här med förtjusning. Jag gillad den. Jag hade älskat den när jag var yngre