Vi är inte sådana som i slutet får varandra

Vi är inte sådana som i slutet får varandra är Katarina Sandbergs debutroman som jag har fått som rec ex av förlaget Gilla böcker -tackar.

Boken handlar om Cassiopeja Svensson - en tjugoårig juridikstudent i Stockholm som inte tror på kärlek. Hon ser kärlek som en konstruktion och en klyscha. Men naturligtvis trillar hon själv dit en dag när hon förälskar sig i sin granne och pianolärare Casper. Han är sambo och hon tror ändå inte på tvåsamhet. Eller?

De första kapitlen i den här boken tyckte jag riktigt mycket om. Språket är rappt och det är något uppfriskande med hur Cassiopeja skildras och hur hon "talar". Jag tycker speciellt mycket om huvudpersonens empiriska och logiska studier i kärlekens klyschighet - som till exempel när hon tittar på 200 kärlekskomedier på raken. Kontrasten mellan hur hon tycker och tänker och hur hon agerar mot sina förälskade väninnor blir rolig. Hon vet ju hur hon bör agera. Jag älskar dessutom att hon skriver brev till Christer Fuglesang ;)

När hon sedan blir kär i Casper, tappar jag intresset lite. Cassiopeja som karaktär blir mindre intressant när hon mest går och trånar och velar. Casper blir heller aldrig riktigt levande för mig. Den delen av boken blir lite seg.

Mot slutet tar det sig dock igen, mycket tack vare Cassiopejas kompis Agnes och ett slut som inte ger alla svar. Jag vill inte avslöja för mycket för den som inte har läst boken än, men det kan vara så att få det man vill ha mest av allt inte är det som gör en person lycklig. Tvåsamhet kan också se ut på olika sätt.

För mig var det här en lite ojämn bok, men med många saker som jag tyckte om. Slutintrycket blir därför till största delen positivt och jag kommer säkert läsa fler böcker av den här författaren om det ges möjlighet.