Sidor

torsdag 13 juni 2013

Väldigt sällan fin

En del böcker vill man så gärna tycka om, men det klickar bara inte. Väldigt sällan fin av Sami Said har blivit lovordad och jag vet flera som hade den på sin "top tio"-lista förra året.

Boken beskrivs så här:

"När Noha lämnar familjen i Göteborg för universitetsstudier i Linköping är det efter en sommar av förmaningar. En intensiv sistaminuten-uppfostran vars budskap varit: skäms inte för den du är. Glöm inte att du är eritrean och muslim.
Det börjar bra. Den första tiden i Linköping håller han sig för sig själv. Han ägnar tiden åt sina studier i religion och åt att läsa böcker om Eritrea. På väggen har han en lapp som säger "Ät!", så att han ska komma ihåg att äta, men han gör det på udda tider för att inte stöta på någon ifrån korridoren i köket. Det stilla livet varar dock inte länge. Utan förvarning inkräktar två personer i hans liv. Anna som han träffar på ett tåg och Fredrik som funderar på att att konvertera till islam låter honom inte vara i fred.
De vänder upp och ner på Nohas tillvaro och när han efter farfaderns död tillsammans med sin far reser tillbaka till Eritrea ställs frågorna om tillhörighet och identitet på sin spets."

Många skriver om humorn och det härliga och särpräglade språket, men jag är oberörd. Tyvärr.

4 kommentarer:

  1. Humor är svårt, själv skrattar jag ensam på bio...

    SvaraRadera
  2. Jag laddade ner den som e-bok och jag vet inte om det var boken i sig eller det faktum att jag inte är så förtjust i att läsa på den lilla Iphoneskärmen som gjorde att jag gav upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. På något sätt skönt att höra. Trodde nästan jag var den enda som inte gillade.

      Radera