Bokcirklar om kvinnliga nobelpristagare

Tänt så det kan gå - plötsligt är jag med en en bokcirkel på Facebook där vi ska läsa samtliga kvinnliga nobelpristagare i litteratur (och jag vet att medlemmarna i min "fysiska" bokcirkel fnissar lite nu, med tanke på att vi har Herta Müller som måttstock på trist läsning).

Programförklaringen är enkel: "Vi läser och lär oss mera om alla kvinnor som fått Nobelpriset i litteratur. Tretton författare, en bokcirkel, helt enkelt!"

Först ut är Selma Lagerlöf och vi läser Kejsarn av Portugallien.

Kul ska det bli!

Tre på tre 2014

Så här i sista minuten slänger jag in en anmälan till årets "tre på tre" hos Pocketlover.

Mina tre i år är "tvåor" dvs. andra delen i en trilogi som jag börjat på, men inte kommer vidare med.

Jag kommer läsa Bläckmagi av Cornelia Funke, Shift av Hugh Howey och Gravkamrarna i Atuan av Ursula K. LeGuin

Divergent, Insurgent och Allegiant

Divergent, Insurgent och Allegiant av Veronica Roth. Alla har väl läst den här serien vid det här laget? Jag också! Och jag slukade dem så klart, som så många andra. Jag gillade dem. Absolut. Men kanske inte riktigt så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Jag blev inte så där stormförtjust som när jag läste Hungerspelen. Å andra sida så är det kanske så att man blir lite mer förälskad den första dystopisk ungdomstrilogin man läser ;) 

Handlingen behöver jag knappast förklara men för den som kanske missat den så presenterar förlaget den första boken så här: 

"I Beatrice Pryors dystopiska hemstad Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet. För Beatrice står valet mellan att stanna kvar med sin familj hos De osjälviska eller att vara den hon innerst inne är. Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under den hårda initieringsfas som följer, döper Beatrice om sig till Tris och tvingas utkämpa strider mot sina medkandidater för att upptas av De tappra. Bara de tio bästa släpps in, de övriga tvingas leva utanför samhället som falanglösa."

Det är spännande, fartfyllt (utom delar av bok tre som är lite sega), underhållande och klart läsvärt!

Tävlar med ett tips om en roman om en mor

Ännu fler böcker att vinna hos Kulturkollo. Boken September av Kristoffer Leandoer skulle ju passa perfekt i min utmaning "läs ett år". Då är uppgiften att dela med sig ett tips på en roman som handlar om en mor.

Jag tipsar om Jag ska bara fixa en grej i köket av Moa Herngren som jag har bloggat om här.

Tävlar med ett fackbokstips

På Kulturkollo kan man nu tävla om en massa böcker - bl.a. Croissants till frukost av Annika Estassy. Den vill jag gärna läsa. För att ha chans att vinna ska dela med sig av ett fackbokstips och mitt tips blir den här boken. Jag har en treåring och en sexåring hemma - need I say more ...

Alla städar och rensar!

Det verkar som att hösten innebär nystart för många och att man passar på att rensa ut hemma. I alla fall så är det via länk till det här inlägget som de flesta hittar till min bokblogg just nu ;)

Tre på tre: Vatten

Nu tror ni att jag har valt tema till Pocketlovers "tre-på-tre"-utmaning i år. Nej, det här är faktiskt böckerna jag läste i förra årets utmaning. I tid och allt. Men jag glömde att blogga dem! Jag tycker inte att jag får ge mig in i årets utmaning förrän jag har gjort klart det ;)

Jag hade tänkt läsa dessa tre böcker, men det var bara Havsmannen av Carl-Johan Vallgren som blev kvar  det ursprungliga urvalet.

Det är en riktigt konstig bok, men det är också en riktigt, riktigt bra bok. Carl-Johan Vallgren skriver om det vardagliga och det fantastiska i en blandning där gränserna är utsuddade.

Nella och Robert. Deras föräldrar som sviker gång på gång. Roberts plågoandar. Det lilla inskränkta samhället. Och Havsmannen. Oj, oj - vilken bok!

---

Havsmannen : roman
Författare: Carl-Johan Vallgren
Förlag: Bonnier (2012)
ISBN: 9789100127299
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Min andra bok blev en omläsning. Kirsty Gunns Regn med de vackra omslaget.

"En familj med två barn tillbringar sommaren vid en exotisk sjö, så vidsträckt att inget land syns vid horisonten. Föräldrarna skymtar till i bakgrunden och ofta med en drink eller cigarett i handen - alltmedan de babblar, dansar och spelar bridge med sina vänner. Syskonen lämnas ensamma vid stranden med sina lekar och fantasier i skuggan av vuxenvärlden. Den tolvåriga Janey berättar om sin innerliga och täta relation till sin lillebror Jim och hur de båda utforskar det vackra och spöklika sjölandskapet."

Vemodigt och vackert!

Tredje boken i vattentemat blev Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski. En hjärtvärmande historia om en elvaårig pojke som försöker förhindra sina föräldrars skilsmässa och lyckas förena en mängd människor runtomkring dem. Härlig läsning.

---

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten : roman
Författare: Pierre Szalowski
Förlag: Sekwa (2013) ISBN: 9789186480585
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Läs ett år: juli

Hög tid för en sammanfattning av juliläsningen i läsutmaningen Läs ett år. Den här gången läste tre av deltagarna i utmaningen En att i juli av Jan Fridegård.

Violens boksida läste med stor igenkänning. Hon är uppväst på ett småbruk och tyckte sig känna barndomens dofter genom Fridegård berättelse.

Annas bokbord läste ut boken snabbt och lätt och tyckte att den var förvånansvärt modern.

Själv har jag alltid varit lite svag för statarlitteratur, så jag hade en trevlig lässtund



De andra två deltagarna läste boken Juli av Tania Kjeldset. Kattugglan skriver att det är en bok som handlar om att växa, vänskap och om att bli kär. Dessutom kunde hon använda boken till två läsutmaningar.

Havsdjupens sal var lite skeptisk först, men blev positivt överraskad och riktigt gripen av berättelsen.

Ja, det var juli och snart är även augusti slut och förhoppningsvis ska ni inte behöva vänta på den sammanfattningen så länge.

En natt i juli

Min julibok i utmaningen "läs ett år" blev Jan Fridegårds statarroman En natt i juli.

Johan From växer upp i slit och fattigdom. Under en strejken blir han lockad att blir strejkbrytare med löfte om att få gå i skolan. Han jobbar tillsammans en grupp inhyrda "svartfötter" och blir föraktad av sina gamla vänner, men han tänker att det kommer att ge honom en framtid. När han upptäcker att flickan har har sällskap med, Ester, är ute på promenad med en av de andra strejkbrytarna och så när blir våldtagen agerar han utan att tänka på konsekvenserna och framtiden ser plötsligt helt annorlunda ut. En bok om arbetarnas rättigheter kryddat med en mordhistoria.

Jag har alltid varit svag för arbetarromaner och tyckte att det här var bra läsning.

Vi var alltid beredda

Jag var rädd för att läsa den här boken.

Ja, det är väl inte så konstig tänker du - det är ju alltid obehagligt att läsa om sjukdom och död. Speciellt när det är ett barn som drabbas.

Ett barn. Sam.

Men jag var rädd för att läsa den här boken för att jag kände Sam.

Nej, fel. Jag känner Sams mamma Annika, som är författare till den här boken. Det här blir därför inte en recension i vanlig bemärkelse.

Jag har träffat Sam. Första gången var han bara ett par veckor gammal. Det var innan.
Innan hans föräldrar fick veta att han var född med gallvägsatresi. Ett tillstånd som var livshotande.

Annika var nästan den första i min bekantskapskrets om skaffade barn. Hon var precis som vanligt när jag kom och hälsade på. Kanske lite omtumlad, lite trött och lite mindre piffig, men annars precis som vanligt med det smittande skrattet och de varma kramarna. Och då, den där första gången, var Sam bara en bebis.

Det var senare som han blev mirakelpojken. Pojken som överlevde mot alla odds. Tills han till slut dog. Familjen var alltid beredd. De var aldrig beredda.

Annika och jag ses inte ofta under sjukdomstiden. Vi bor långt ifrån varandra och ses bara när tillfälle ges. Vi fikar en timme i Göteborg, vi shoppar en dag i Köpenhamn, vi pratar böcker, vi pratar om våra barn (för Sam är ju inte Annikas enda barn och jag får så småningom två egna). Vi pratar om sjukdomen.

Så jag visste.
Lite på avstånd.
Jag visste att Annika vid en tidpunkt hade både sin son och sin man på operationsbordet för en levertransplantation.
Jag visste om att Sams tarmar hade för mycket ärrbildningar för att fungera.
Jag visste att Sam fick en hjärnblödning som så när var slutet för honom.

Men nu när jag läser boken slår det mig ändå med sådan kraft. Jag visste. Men jag fattade inte!

Jag fattade inte hur sjuk Sam var.
Jag fattade inte hur nära det var många gånger.
Jag var inte ens i närheten av att fatta hur det påverkade familj, relationer, arbete. Hur det påverkade livet.
Och hur kan man fatta? Det är ogreppbart.

På sidan 116 kan jag inte andas längre. Jag slår igen boken med en smäll. Jag vankar runt i lägenheten. Jag går in till min dotter och smeker henne länge över kinden. Jag kryper ner bredvid min son och snusar på mitt friska, starka barn. Jag gråter. Jag gråter igen på sidan 159, sidan 174, sidan 182, sidan 190 ...

Den här boken ger en inblick i hur det är att leva med ett svårt sjukt barn och självklart är berättelsen om Sams kamp mycket gripande. Att en så liten kropp kan uthärda så mycket! Hans beundransvärda styrka. Hans goda humör. Och kärleken. Så mycket kärlek det finns i den här familjen.

Men kanske är det ändå Annikas berättelse om tiden efteråt som letar sig in under huden. Hur överlever man som mamma, som förälder, sitt barns död? Hur hanterar man sorgen? Skulden? Hur går man vidare?

Annika är en stark person. Vansinnigt stark. Hon vägrar låta sorgen överskugga de fina dagar de haft med Sam. Hon kämpar för att allt ska vara som vanligt. Men inget är som vanligt. Det fattas ett barn! Hon som alltid har räknat in fyra barn kan inte få in i sin kropp och sitt huvud att hon bara ska räkna till tre nu.

Jag läste en intervju med Annika kort efter Sams död. Där presenterades hon som journalist, bloggerska och trebarnsmor. Jag brast i gråt vid frukostbordet och tänkte på vilken kraftansträngning det måste ha krävts för henne att inte skrika "Fyra. Jag har fyra barn!". Kanske gjorde hon det. Inombords.

Men sorgen vägrar låta sig ignoreras. Den kräver att få bli erkänd. Och så småningom bearbetad. Det är ingen rak väg. Ibland går det fint. Jobbet funkar. Livet funkar. Nästan.

På sidan 211 dyker jag upp på ett litet hörn i berättelsen. Annika har ett barn som just har dött. Jag har ett som nästan är nyfött. Vi pratar. Också om Sam. "Det är OK. Jag är glad för sen tid vi fick tillsammans", säger Annika. "Hon är så stark", tänker jag. Jag skäms lite för att jag sitter där med min nyfödingslycka.

När jag läser det nu tänker jag "varför frågade jag inte mer, varför gjorde jag inte mer?"

Man kan bara vara stark så länge. Sedan kraschar det. Och det kraschar!
Hur överlever man som förälder sitt barns död? Hur hanterar man sorgen? Skulden? Hur går man vidare?

Det finns inget svar. För att man måste. För att det finns andra barn som behöver sin mamma. För att allt inte ska ha varit förgäves.

Jag var också rädd för att läsa den här boken av andra skäl. Tänk om jag inte skulle tycka om den? Annika är alltid välformulerad, men hur skriver man en sorgeberättelse utan att det blir platt? Hur skriver man om sjukdom utan att det bara blir en rad torra medicinska fakta staplade på varandra? Det hade jag inte behövt oroa mig för. Vi var alltid beredda är inte bara en sorgeberättelse. Det är en välformulerad och naken roman med stort läsdriv och ett ärligt, okonstlat språk som vet att berättelsen bär ändå, utan onödiga krusiduller. Det är en roman som går in under huden och rakt in i hjärtat.

Läs den. För att allt inte ska ha varit förgäves. För Sams skull!

---

Vi var alltid beredda
Författare: Annika Koldenius
Förlag: Weyler (2014)
ISBN: 9789187347580
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Ger upp en bok. Igen.

Vi har haft tema Sydamerika i min bokcirkel och det har varit sällsynt många böcker den här omgången som inte alls har funkat för mig. Så jag ger upp. Igen. Men tänker att livet ändå är för kort för att läsa böcker man måste kämpa sig igenom. Och med det säger jag tack och hej till Julio!

Eleanor och Park

Ibland dyker det upp böcker som ALLA pratar om och ALLA hyllar. Då blir jag ibland lite avvaktande, men till slut kunde inte jag heller stå emot Eleanor och Park av Rainbow Rowell.

Är den så bra som alla säger då? Ja, det är den! ;)

Att vara en udda tonåring i Omaha är inte lätt och Eleanor är verkligen udda. Men om man kan hitta någon att vara udda tillsamman med så blir det lättare. Lättare att stå ut med en idiotisk styvfar, lättare att stå ut med att aldrig ha några pengar, lättare att stå ut med att sova tillsammans med sina småsyskon, lättare att stå ut med att alla i skolan tycker att man är ett missfoster.

Park är inte utanför, men inte med heller. Han är accepterad. Han har sin musik och sina serietidningar. Men så dyker Eleanor upp.

Eleanor och Park sitter bredvid varandra på bussen - först utan att tala med varandra, men sedan för att upptäcka mer och mer de gillar hos varandra för att slutligen förstå att de inte kan vara utan varandra.

Den här kärlekshistorian går inte att värja sig emot. Den berättas i korta stycken - ömsom av Eleanor och ömsom av Park. Ibland berättas samma sak två gånger ur deras olika perspektiv, ibland kompletterar perspektiven varandra. Det är effektfullt och ger ett bra läsdriv. En bok som går rakt in i hjärtat.

Mammas liv

Mammor ska inte bli sjuka.  Mammor ska orka leka, gå på museum och café. Men ibland händer det där som inte får hända. Livs mamma blir sjuk. Jättesjuk. Hon måste äta medicin, hon tappar håret och är alltid trött.

Idag släpps barnboken Mammas Liv. Författaren Mi Tyler har skrivit en historia som är baserad på egna erfarenheter. En bok som hon saknade när hon själv drabbades av cancer.

Mammas liv berättar på ett finstämt sätt om en familj som drabbas av cancer. Den är berättad ur Livs perspektiv och tar upp hennes oro och hennes funderingar. 

Jag ska inte sticka under stol med att jag känner en av personerna som möjliggjort denna bok, men det är inte därför jag skriver om den här på bloggen. Det här är en viktig bok. Ibland kan den här typen av böcker lite nedlåtande kallas "brukslitteratur", men jag kan inte se något fel i att det finns böcker som man kan plocka fram vid särskilda tillfällen när man behöver hjälp att sätta ord på känslor. Mammas Liv är en bok som kan hjälpa en familj att prata om en svår sjukdom utan att skrämma. Det är en bok som man inte lämnar barnet ensam med, utan en bok som leder till samtal och som förhoppningsvis kan ge tröst och hopp.

---

Mammas Liv
Författare: Mi Tyler
Illustratör: Malin Ahlin
Förlag: Barnboksförlaget Nimmi (2014)
ISBN: 9789187955006
Finns t.ex. hos Bokus eller Adlibris

Läs ett år: juni

Dags för en mycket försenad sammanfattning av juniläsningen i läsutmaningen "läs ett år". Tack för tålamodet.

Först var jag på resande fot utan dator och sedan hade jag oturen att få problem med mina handleder och kunde inte sitta långa stunder alls vid datorn. Handlederna lite bättre, men jag försöker vara försiktig fortfarande.

Men här kommer juniläsningen:

Havsdjupens sal läste Centuries of June av Keith Donohue och det är den bok hon har tyckt bäst om i hela läsutmaning. Varför? Det får du klicka dig på henne sida för att få reda på.

Violens boksida läste Juni av Julia Thorell - en bildningsroman i serieform med en huvudperson att tycka om.

Jag läste också en bok med en huvudperson vid namn Juni. Marianne Peltomaas bok är en relationsroman dels om ett omaka par, och dels om tre systrar.

 

Annas bokbord valde Juninatten av Tora Nordstöm, en bok från 1933, som sedan blev film med Ingrid Bergman i huvudrollen. En bok som ger en "intressant möjlighet att jämföra dåtids och nutids sätt att se på klass, kön och sexualitet."

En vecka i juni av Eva Cerú blev Kattugglans val. En lättläst vuxenbok som kanske snarare är en novell än en roman. Några förvecklingar med en dos charm, men lite minuspoäng för de stereotypa könsrollerna och det alltför förenklade.

Jag utlovade också en utlottning när vi bloggat oss igenom ett halvår. Det skötte jag genom att att lägga numrera era bidrag i den ordningen de presenteras i det här inlägget och använde mig sedan av en slumpgenerator.

Det innebär att jag säger GRATTIS till Violens boksida som får ett litet presentkort på Adlibris. Mejla mig din e-postadress på: vastmanlandskan [at] gmail [punkt] com så kommer presentkortet digitalt.

Återkommer inom kort (hoppas jag) med julisammanfattningen ;)

Juni

Juni är titeln på den bok jag valde som juni-läsning i läsutmaningen "läs ett år". Den är skriven av den finlandssvenska författare Marianne Peltomaa. Juni hänvisar inte till månaden, utan är namnet på huvudpersonen i boken

Juni är 40 år och uppväxt i en borgerlig Helsingforsfamilj. När hon inleder en relation med en man med arbetarbakgrund får hon pröva sina egna värderingar och bilden av sig själv. Relationen till de två systrarna är också viktig i boken. Som mellansyster har Juni fått vara medlaren, men den rollen är hon inte så intresserad av längre. En relationsroman med ett omaka par i centrum.

Det var en helt OK läsning, som något litet påminde om "Grabben i graven bredvid", men utan de humoristiska inslagen.

Vilken dag som helst ...

... ska jag blogga om en massa bra böcker jag har läst i sommar.

Tove Jansson: bloggmarathon

Dags för mitt inlägg i det Tove Jansson-bloggmarathon som anordnas av Bokbabbel.

Tove och jag har inte alltid haft ett hjärtligt förhållande. När jag var liten var jag rädd för hennes böcker, hennes figurer och hennes bilder. När jag var lite större och Muminböckerna visades i någon slags filmatiserad version som barnprogram tyckte jag att de var såååå tråkiga.

Jag kan inte riktigt komma ihåg när Tove började smyga sig på mig, men jag tror att det var när jag läste litteraturvetenskap och fick upp ögonen för hennes mer "vuxna" böcker. Eller vad man ska kalla dem.
Nu är en av mina favoritböcker Sommarboken och jag vill därför göra detta inlägg som en liten hyllning till just den titeln.

Sommarboken är en liten lågmäld pärla som kan läsas som en roman, eller som en novellsamling, eller som en samling texter att läsa i - lite här och lite där - som de faller sig. Texterna hålls löst samman av flickan, farmodern och deras sommar i den finska skärgården. Landskapet är viktigt och både en utmaning och en omfamning. Mer än så tänker jag inte säga om den. Du får läsa den själv istället och du inte redan gjort det. Eller läs om den, vettja.

Själv läser jag om den nästan varje sommar och gör också mitt bästa för att sprida den genom att ge bort den i sommarpresent - till vänner, bekanta, barnens förskolepersonal ...

Barnböckerna då, nu när jag fått egna barn. Jo, jag har gett dem en chans igen och jag gillar dem. Språket och det faktum att men måste läsa vissa rim på lite finlandssvenska för att få dem att fungera. De vackra bilderna som inte skämmer mig längre. Det vemodiga. Att jag stundom känner mig som Gafsan. 

Barnen då? Jo, de gillar dem också. Men det är nog så att mamman gillar dem mer :)

Detta inlägg är en del av Bokbabbels Tove Jansson-bloggmarathon med vilket vi firar dagen Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år. De övriga som deltar är: MonsterSteffa, Sagas bibliotek, Pantalaimone, Sockerslott,Feministbiblioteket, Oksan hyllyltä,Lilla bokhyllan, Fantastiska berättelser, Och dagarna går, En kattslavs dagbok, Breakfast Book Club, Ytterligare några ord,Havsdjupens sal, Caffeine, Bokhora,Söstra mi, Kirsin kirjanurkka,Västmanländskans bokblogg,Boktok73, Bokhyllan i pepparkakshuset, Boktjuven,Hyllytontun höpinöitä, Boktoka, Les! Lue!, Prickiga Paula, Lyran noblesser,Yökyöpeli hapankorppu lukee,Madness, Fiktiviteter och Bokbabbel

Laddar för Tove Jansson-bloggmarathon

Med anledning av att Tove Jansson skulle ha fyllt hundra år har Bokbabbel uppmanat bokbloggsvärlden att delta i ett Tove Jansson-bloggmarathon. Jag ska vara med och här finns också listan på deltagare och tidtabellen för alla inlägg. Imorgon smäller det!

Bild från tove100

Läst i juli

14 böcker i juli. Det har varit riktigt bra med lästid. Men så är det ju semester också :)