Bloggstafett: Om barnböcker på internationella barnboksdagen

Idag är det H.C. Andersens födelsedag och den internationella barnboksdagen. Det uppmärksammar Boktjuven med en bloggstafett om just barnböcker. Med jämna mellanrum under hela dagen publicerar olika bloggare (se schema i länken ovan) inlägg om just barnböcker. Fokus är på böcker med icke-svenskt ursprung.

Nu är det min tur att ta över stafettpinnen efter Bokform och jag jag funderade lite på min relation till barnböcker från andra länder. Jag har varit förtjust i barnböcker långt innan jag fick egna barn. Jag har läst kurser i barnlitteratur på universitetet och lade då grunden till en ganska stor barnbokssamling som jag nu plockar fram i lagom doser till barnen. Jag arbetade också i flera år som redaktör för pedagogiska barnböcker och fick då möjlighet att åka på mässor, t.ex. till barnboksmässan i Bologna.

Men nu när jag tittar i hyllan så står där nästan bara barnböcker av svenska författare. Hur kan det vara så? En bidragande orsak är så klart att vi har och har haft väldigt många fantastiskt duktiga barnboksförfattare i Sverige. När jag åkte på mässor med jobbet valde vi nästan aldrig att köpa in och översätta några utländska böcker. Då var mitt uppdrag att göra böcker om hur det fungerade hos t.ex. polisen, doktorn, brandkåren osv. Det föll inte så ofta på grund av textinnehållet, utan för att bilderna inte gav den igenkänning vi var ute efter. Autentiska detaljer var viktiga och då fungerar det inte så bra med röda brevlådor och poliser i konstiga mössor.

Ibland kanske innehåll och inställning till olika saker skilja sig för mycket mellan länder. Jag minns kollegan som köpte in ett läromedel från Danmark, där alla bilder fick redigeras för att ta bort ölflaskor och rökande föräldrar. Det är inget problem i Danmark, men i ett svenskt läromedel hade vi fått massor av kritik.

Min man jobbade en sommar i Genève och när han kom hem fick jag några Barbapapa-böcker på franska i present. Vi fnissade åt att brandmännen bjuder Barbapapa på "un aprétif", något som är borta i den svenska översättningen.

Ett annorlunda bildspråk kan ju också berika och nyansera. En av mina favoritböcker när jag var liten var en engelsk utgåva av Charles Perraults Askungen. Den är illustrerad av Errol Le Cain och har helt magiska bilder - och helt väsensskilda från Disneys version. Jag kunna titta i timtal på bilderna och tyckte att prinsessan var vansinnigt vacker. Och ändå väldigt långt från den "klassiska" vackra prinsessan.

Jag är väldigt svag för Island och tillbringade en sommar där för några år sedan. Jag pluggade
isländska och bodde inneboende hos en kvinna med en liten 4-årig pojke. Då fick barnböckerna en viktig funktion. Dels för att de möjliggjorde läsning av en sammanhängande och "riktig" text på en nivå som jag klarade av och dels för att jag och den lilla pojken jag bodde hos kunde mötas på samma nivå. Härligt.

Ja, jag vet inte vad slutsatsen av detta inlägg blev. Kanske bara en liten hyllning till barnboken så här på bemärkelsedagen. Gott så.

Nästa inlägg kommer om en timme hos Lilla bokhyllan.