I den första boken Högre än alla himlar träffar vi det brokiga kompisgänget Victor, Sanna, Jalle, Liv, Pella och Stefan, när de ska fira in 2000-skiftet och sedan får vi följa dem genom glädje och sorg, genom små och stora händelser - både världshändelser och deras privata - i tio år.
Grundhistorien i sig har jag inget emot. En grupp människor, deras vardagsliv och hur dynamiken i en grupp förändras på olika sätt är ett tema som jag uppskattar och kanske är det som håller uppe intresset i läsningen trots allt.
Men det här är böcker där läsaren inte alls behöver tänka själv. De är motsatsen till att som skribent arbeta med "show - don't tell" dvs. att låta karaktärerna visa med handlingar vilka de är. Här berättas allt! I detalj och med många upprepningar och gärna med lite förnumstiga "föreläsningar" riktade till läsaren. Karaktärerna är ganska schablonartade och det förstärks genom att deras "attribut" riktigt gnuggas in genom ändlösa upprepningar. För hur många gånger behöver man egentligen berätta att en person är "glittrande"?
Personerna är inte helt statiska, utan utvecklas förvisso, men det får läsaren inte heller upptäcka själv, utan det berättas också i detalj. Det är trist när en författare underskattar sina läsare så, och framförallt blir läsningen också ganska ointressant.
Men jag läste ändå vidare ;)
Den andra boken, Blå koral, är den mest dramatiska när (OBS! spoiler) viktiga karaktärer omkommer på ett otäckt sätt, men tyvärr tar författaren till en dagbok för att "behålla" en av personerna i boken och de andra får veta "sanningar" om sig själva genom den. Ja, jag vet inte jag ... för mig kändes det bara sökt och tillkrånglat.
Men jag läste ändå vidare ;)
Tredje och sista boken, Folk av en främmande stam, knyter på ett sätt ihop berättelsen och ger någon slags försoning - men den är också full av floskler och "jag har funnit mig själv"-retorik som jag finner tröttsam.
Men jag läste ändå vidare ;)
Jag skulle kunna räkna upp ännu fler saker jag inte gillade (vinden som inleder och avslutar varje bok till exempel - fy, så fånigt pretentiöst), men jag tror ni fattar grejen. Jag läste ändå vidare för någonstans fanns ändå en glimt av något bra.
Jag vet de som tycker att de här böckerna är strålande bra, jag vet de som gav upp innan de läst ut den första.
Och så jag då.
Jag tillhörde dem som gav upp rätt tidigt i första boken och inte gjorde det här inlägget mig sugen på att ge boken en andra chans. :)
SvaraRaderaNej, det kan jag förstå ;)
RaderaVar det också stilen som störde dig?
Stilen definitivt. Minns också att jag inte gillade personerna i boken.
RaderaDen första boken i serien la jag på min önskelista för ett bra tag sedan, hade väl läst något bra om den... Nu när jag läser vad du skrivit, där du räknar upp i stort allt som jag avskyr i böcker, så tänker jag plocka bort den. Det är precis sådana böcker jag inte vill läsa. Då tackar jag för att du har minskat min TBR :)
SvaraRaderaHi, hi. Då gjorde jag kanske en god gärning ;)
RaderaJag har läst ett par böcker av denna författare och jag tyckte att de var riktigt okej. Har de två översta av böckerna i ditt inlägg stående i bokhyllan. Hoppas hinna läsa dem någon gång .)
SvaraRaderaJag läste "Stjärnor utan svindel" när de kom och gillade den åtminstone då.
Radera