Den som glömmer

 Jag kom hem från Bokmässan med ett signerat ex av Arnaldur Indridassons nya deckare Den som glömmer.

Jag lyssnade också när han intervjuades av Yukiko Duke som försökte få honom att avslöja om hans huvudkaraktär Erlendur (som försvunnit i en snöstorm) kommer att komma tillbaka. "Det vet jag inte", svarade Arnaldur, "men jag kan avslöja att han är väldigt kall, men att det tar väldigt lång tid att dö av nedkylning." Vi tolkade det alla som att det finns hopp för Erlendur.

Så länge ägnar sig författare åt att skriva deckare som utspelar sig tidigare - när Erlendur var en ung polis.

I Den som glömmer rör sig handlingen kring den amerikanska militärbasen. En man hittas död - med stor sannolikhet mördad - i en varm källa och alla spår leder till basen. Med hjälp av Caroline, en amerikansk militärpolis som till en början inte är så hemskt samarbetsvillig, kan Erlendur och hans kollega Marion sakta men säkert komma mördaren på spåret. Dessvärre ramlar de också över en del militärhemligheter som gör att de arbetar med fara för livet.

Samtidigt utreder Erlendur ett gammalt fall med en försvunnen ung kvinna - även det med kopplingar till militärbasen.

Jag gillar att jag i denna bok får veta mer om den unge Erlendur och de ger lite bakgrund till hur den "gamle" Erlendur blev som han blev. Det är intressant att läsa om relationen mellan islänningar och amerikaner vid den här tiden - för den var långt ifrån okomplicerad. Själva deckarhistorien är helt OK som underhållning, men inte en av författarens bästa. Men som alltid njuter jag av att läsa om bekanta miljöer i Reykjavik, av naturbeskrivningarna och jag gillar fortfarande Indridasson väldigt mycket.